FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
LUÍS MIGUEL POIARES MADURO
föredraget den 25 maj 2004(1)
Mål C-384/02
Anklagemyndigheden
mot
Knud Grøngaard
(begäran om förhandsavgörande från Kobenhavns Byret (Danmark))
”Direktiv 89/592 – Förbud mot röjande av insiderinformation om det inte sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden – Insiderinformation rörande en fusion mellan två börsnoterade företag – Arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse – Representant i en koncernsamarbetskommitté inrättad mellan en fackförening och ett bolag”
mot
Allan Bang
(begäran om förhandsavgörande från Kobenhavns Byret (Danmark))
1. Begäran om förhandsavgörande i förevarande mål gäller tolkningen av artikel 3 a i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel. (2) Det är närmare bestämt fråga om att utreda under vilka omständigheter och på vilka villkor en insider får röja insiderinformation till tredje man ”som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden”.
I – Faktiska omständigheter, tillämpliga bestämmelser och tolkningsfrågorna
2. Åtal väcktes vid Københavns Byret mot Knud Grøngaard och Allan Bang på grund av att de röjt insiderinformation.
3. Allan Bang är politiskt vald ordförande för Finansforbundet, en fackförening för arbetstagare inom finanssektorn.
4. Knud Grøngaard var vid den aktuella tidpunkten arbetstagarrepresentant i styrelsen för det börsnoterade bolaget RealDanmark, som är ett större finansinstitut. Samtidigt hade Knud Grøngaard utsetts av Finansforbundet till representant i koncernsamarbetskommittén, som hade skapats genom en överenskommelse mellan RealDanmark och Finansforbundet. Knud Grøngaard är också ordförande för Kapitalkreds (kapitalavdelningen), en av Finansforbundets elva avdelningar.
5. Vid två tillfällen vidarebefordrade Knud Grøngaard insiderinformation till Allan Bang. Efter ett extrainkallat styrelsesammanträde i RealDanmark den 22 augusti 2000 avslöjade han först uppgifter om en diskussion om fusionsförhandlingar med det börsnoterade bolaget Danske Bank till Allan Bang i augusti.
6. Mellan den 28 augusti och den 4 september 2000 rådgjorde Allan Bang med sina två vice ordförande, Madsen och Nielsen, och med en medarbetare på Finansforbundets kansli, Christensen, och vidarebefordrade därvid den information han fått från Knud Grøngaard. Den 31 augusti 2000 köpte Christensen aktier i RealDanmark för omkring 48 000 euro.
7. Den 18 september 2000 diskuterades den planerade fusionen vidare vid ett styrelsesammanträde i RealDanmark. Frågan behandlades även vid ett extrainkallat möte i koncernsamarbetskommittén den 22 september 2000. Knud Grøngaard var närvarande vid båda mötena. Den 26 september 2000 vände sig Knud Grøngaard åter till Allan Bang för att hjälpa de anställda att hantera följderna av fusionen. De diskuterade särskilt tidsplanen för fusionen och den förväntade värdeökningen på aktierna i RealDanmark med mellan 60 och 70 procent.
8. Den 27 respektive 28 september vidarebefordrade Allan Bang information till Finansforbundets kanslichef J.B. Larsen och till medarbetaren Christensen, inklusive den planerade tidpunkten för offentliggörandet av fusionen och den förväntade konversionskursen. Den 29 september 2000 köpte Christensen ytterligare aktier i RealDanmark för omkring 214 000 euro.
9. Den 2 oktober 2000 offentliggjordes fusionen mellan RealDanmark och Dansk Bank. Efter tillkännagivandet steg priset på RealDanmarks aktier med 65 procent. Den 2 och den 3 oktober 2000 sålde Christensen sina aktier i RealDanmark med en nettovinst på cirka 180 000 euro. Han dömdes senare till sex månaders fängelse för insiderhandel.
10. Åtal väcktes mot Allan Bang och Knud Grøngaard för röjande av insiderinformation i strid med 36.1 § i Lov om Værdipapirhandel (dansk lag om handel med värdepapper) (nedan kallad Værdipapirhandelslov). Enligt 94.1.1 § i Værdipapirhandelslov riskerar de antingen böter eller fängelse i högst 18 månader. Dessa bestämmelser är en del av Danmarks genomförande av direktivet, och återfinns i 34?39 §§ och 93?96 §§ i Værdipapirhandelslov. I 36.1 § i lagen föreskrivs att ”[d]en som förfogar över insiderinformation får endast röja (3) denna information till tredje man om röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden”. Röjandeförbudet gäller alla insiders, det vill säga alla personer som förfogar över insiderinformation. Enligt artikel 3 a i direktivet är däremot endast förstahandsinsiders förhindrade från att ”röja sådan insiderinformation till tredje man utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden”.
11. I artikel 1.1 i direktivet definieras insiderinformation som ”icke offentliggjord information av specifik natur, som hänför sig till en eller flera emittenter av överlåtbara värdepapper eller till ett eller flera överlåtbara värdepapper och som, om den offentliggjordes, skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på priset för det eller de ifrågavarande överlåtbara värdepapperen”. I artikel 2.1 i direktivet beskrivs en förstahandsinsider som ”var och en som genom sin ställning i emittentens administrations-, lednings- eller kontrollorgan, genom sitt innehav av kapital i emittenten, eller genom att han i sin anställning, i sin verksamhet eller under sina åligganden har tillgång till sådan information”.
12. 36.1 § i Værdipapirhandelslov har därför större räckvidd än artikel 3 a i direktivet. Detta överensstämmer med artikel 6 i direktivet enligt vilken medlemsstaterna får införa strängare bestämmelser än vad som föreskrivs i direktivet, och särkilt utvidga räckvidden för det förbud som föreskrivs i artikel 3.
13. Under dessa omständigheter hänsköt den nationella domstolen följande tolkningsfrågor till domstolen för ett förhandsavgörande:
”1. Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse har fått insiderinformation rörande detta bolag, röjer denna information för ordföranden i den fackförening som representerar de arbetstagare som har utsett den berörda personen till arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse?
2. Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som har mottagit insiderinformation i egenskap av representant i bolagets koncernsamarbetskommitté, röjer denna information för ordföranden i den fackförening som har utsett den berörda personen till representant i koncernsamarbetskommittén?
3. Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en fackförening, som har mottagit insiderinformation under sådana omständigheter som avses i den första frågan, röjer denna information för a) fackföreningens två vice ordförande; b) den högste administrative chefen för fackföreningens kansli respektive; c) ordförandens medarbetare på fackföreningens kansli?
4. Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en fackförening, som har fått insiderinformation under sådana omständigheter som avses i den andra frågan, röjer denna information för a) fackföreningens två vice ordförande; b) den högste administrative chefen för fackföreningens kansli respektive; c) ordförandens medarbetare på fackföreningens kansli?
5. På vilket sätt påverkas svaren på de ovan ställda frågorna av att den röjda insiderinformationen avser a) information om att förhandlingar om fusion mellan två börsnoterade bolag har inletts; b) information om datumet för en fusion mellan två börsnoterade bolag; c) information om storleken på den värdeökning av aktierna i ett börsnoterat bolag som förväntas följa av att bolaget fusioneras med ett annat börsnoterat bolag?”
14. Knud Grøngaard, Allan Bang, den danska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Vid förhandlingen som hölls den 24 mars 2004 framfördes muntliga yttranden för Knud Grøngaards, Allan Bangs, den danska och den svensk regeringens samt kommissionens räkning.
II – Bedömning
15. Kärnan i de frågor som har hänskjutits av den nationella domstolen är tolkningen av artikel 3 a i direktivet och närmare bestämt räckvidden av uttrycket ”som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden” för att en insider skall kunna röja insiderinformation. Detta skall betraktas mot bakgrund av tre olika sammanhang.
16. Den första tolkningsfrågan syftar till att klarlägga huruvida en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse kan röja insiderinformation till ordföranden i en fackförening.
17. Den andra frågan gäller förhållandet mellan en representant i bolagets koncernsamarbetskommitté och ordföranden i den fackförening han företräder.
18. Den tredje och fjärde frågan syftar båda till att klarlägga huruvida en ordförande i en fackförening kan röja information till vissa av fackföreningens medlemmar. Frågarna kan därför behandlas tillsammans.
19. Den femte frågan syftar till att få klarhet i om den typ av insiderinformation som har röjts är relevant vid tolkningen av artikel 3 a i direktivet. Jag kommer att ta upp överväganden kopplade till den femte frågan i samband med bedömningen av lagenligheten hos de avslöjanden som avses i frågorna ett till fyra.
20. Trots att huvudfrågan i förevarande mål är räckvidden av ett undantag från förbudet att röja insiderinformation, har grundläggande sociala rättigheter avseende information och samråd med arbetstagarna nämnts i de argument som har framförts vid domstolen. Arbetstagarnas rätt till information och samråd kan komma i konflikt med de krav avseende röjande som fastställs i direktivet för att kapitalmarknaderna skall fungera störningsfritt. (4)
21. I den mån direktivet ? och i detta fall den danska lagen om insiderhandel ? innehåller ett förbud mot röjande av insiderinformation som omfattar uppgifter om planerade fusioner med potentiella följder för arbetstagare, kan förbudet i vissa fall komma i konflikt med arbetstagarnas rätt att få information om händelser som sannolikt kommer att påverka deras situation. Detta beror på att röjandeförbudet i direktivet gäller alla potentiella investerare, utan hänsyn till deras specifika roll i företaget (med andra ord görs det ingen skillnad mellan ledning och arbetstagare). Det blir därför nödvändigt att förena de mål som eftersträvas genom de två regelverken även när de inte direkt strider mot varandra.
22. Med hänsyn till det skydd för sociala rättigheter som följer av gemenskapsrätten kommer jag först, innan de frågor behandlas som hänskjutits av den nationella domstolen, att beskriva den roll som direktivets röjandeförbud spelar och därefter fastställa de villkor på vilka personer kan komma i åtnjutande av ett undantag från röjandeförbudet i artikel 3 a i direktivet i de tre sammanhang som nämnts ovan.
A – Den roll som direktivets röjandeförbud spelar
23. Parterna har olika syn på vilken räckvidd artikel 3 a i direktivet skall tillmätas. Knud Grøngaard och Allan Bang har gjort gällande att en restriktiv tolkning av artikel 3 a i direktivet skulle strida mot principen nulla poena sine lege och mot artikel 7 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (5)
24. Även om jag delar uppfattningen att det på grund av att det är fråga om ett brottmål är nödvändigt att tillämpa legalitetsprincipen anser jag att den har en annan följd än vad Knud Grøngaard och Allan Bang har gjort gällande. Man måste först erinra sig att enligt artikel 13 i direktivet är medlemsstaterna endast skyldiga att säkerställa att ”[p]åföljderna skall vara tillräckliga för att bestämmelserna skall efterlevas”. Påföljden för överträdelser av direktivets bestämmelser är således inte nödvändigtvis av straffrättslig art såsom i 94.1.1 § i Værdipapirhandelslov. Tolkningen av ett direktivs tillämpningsområde får dock inte bero på inom vilket slags nationellt förfarande (tvistemål, brottmål eller administrativt förfarande) som tolkningen blir aktuell. (6) Medan domstolen begränsar sig till att tolka direktivet ankommer det därför på den nationella domstolen att ”säkerställa att [legalitetsprincipen] iakttas då den nationella rätten, vilken har antagits för att genomföra direktivet, tolkas mot bakgrund av direktivets lydelse och syfte”. (7) Legalitetsprincipen kräver därför inte i sig en särskild tolkning av det röjandeförbud som föreskrivs i artikel 3 a i direktivet.
25. Genom de övriga yttranden som har framförts vid domstolen förordas en restriktiv tolkning av undantaget från röjandeförbudet, vilken enligt min uppfattning av de skäl jag kommer att redovisa nedan bör ges företräde.
26. Anklagemyndigheden (åklagarmyndigheten) har i sin framställning vid den nationella domstolen, liksom kommissionen och den danska regeringen vid domstolen, framfört flera argument till stöd för denna ståndpunkt. För det första stöds den restriktiva tolkningen, enligt Anklagemyndigheden och den danska regeringen, av bokstavstolkningen av bestämmelsen. För det andra överensstämmer denna tolkning med direktivets syfte, som är att säkerställa att investerarna behandlas lika och skyddas mot obehörigt utnyttjande av insiderinformation. För att uppnå dessa mål har röjandeförbudet en preventiv funktion. Kommissionen har dessutom understrukit att artikel 3 a i direktivet utgör ett undantag från en allmän regel och som sådant skall ges en snäv tolkning.
27. Även om den exakta innebörden av artikel 3 a endast kan klargöras med utgångspunkt i ett visst fall, är det värdefullt att definiera bestämmelsens roll inom direktivet vid bedömningen av dess räckvidd. Direktivets huvudsyfte är att säkerställa att andrahandsmarknaden för överlåtbara värdepapper fungerar störningsfritt. (8) För att uppnå detta bidrar direktivet till att stärka investerarnas förtroende. (9) Detta förtroende vilar på det faktum att alla investerare ges lika förutsättningar. (10) Av denna princip följer att alla investerare skall ges samma tillgång till information. Lika tillgång till information om börsnoterade bolag och om värdepapper garanterar nämligen en rationell prisbildning på marknaden.
28. Investerare ges samma förutsättningar på kapitalmarknaderna på två sätt. Å ena sidan innebär detta ett krav på insyn som innebär att börsnoterade bolag skall offentliggöra en viss mängd relevant information för att priset på deras aktier skall motsvara bolagets objektiva värde. (11) Detta gör det möjligt för alla investerare att bedöma aktiepriser med utgångspunkt i de berörda bolagens verkliga situation. Å andra sidan säkerställs lika förutsättningar för investerare genom det förbud mot att använda och röja insiderinformation som föreskrivs i direktivet. (12)
29. I förevarande mål behandlas endast det röjandeförbud som avses i artikel 3 a i direktivet. Det argument som ligger till grund för röjandeförbudet är att ju fler personer som anförtros insiderinformation, desto större är risken för att någon kommer att dra fördel av den och därmed påverka marknadens integritet. Röjandeförbudet är således en nödvändig följd av förbudet mot att använda insiderinformation och dess funktion är preventiv. Noteras skall även att förbudet begränsas till insiderinformation enligt definitionen i artikel 2 i direktivet och endast gäller så länge insiderinformationen inte har offentliggjorts. Alla undantag från detta förbud riskerar att underminera investerarnas förtroende för marknaden och skall därför ges en snäv tolkning.
30. Medan direktivets syfte antyder att alla undantag från det förbud som anges i artikel 3 a i direktivet skall tolkas strikt, verkar den bokstavliga innebörden av uttrycket ”som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden” ytligt betraktat ha en obegränsad räckvidd, eftersom varje insider, oberoende av arbetsuppgift, i princip kan åberopa det. Villkoren för ett lagenligt röjande av insiderinformation måste emellertid utformas med utgångspunkt i det praktiska sammanhang i vilket detta sker.
31. Anklagemyndigheden och den danska regeringen har påpekat att det i de förberedande dokumenten till direktivet (13) talas om ett undantag från röjandeförbudet endast i fall där detta är nödvändigt eller lämpligt.
32. Knud Grøngaard och Allan Bang har dock gjort gällande att det följer av fast rättspraxis (14) att förarbeten inte kan användas för tolkningsändamål när ordalydelsen i dessa dokument inte återspeglas i den berörda bestämmelsens lydelse.
33. Det är riktigt att någon generell standard inte kan härledas ur förarbetena, eftersom de bara kan utveckla de berörda bestämmelsernas ordalydelse. Tilläggas kan även att de citerade förarbetena i förevarande fall inte har publicerats, vilket talar mot att de används vid tolkningen av direktivet. Ordet ”normalt” kommer i själva verket att tolkas med utgångspunkt i det nationella sammanhanget. Förarbetena talar dock för en restriktiv tolkning av undantaget från röjandeförbudet (15) .
34. Det är slutligen viktigt att notera det faktum att definitionen av vilka av en styrelseledamots uppgifter som kan utgöra ett ”normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden” kommer att vara starkt beroende av de regler som styr utövningen av och karaktären på dessa uppgifter inom olika nationella rättsordningar. Den vägledning som domstolen kan ge den nationella domstolen vad avser tolkningen av gemenskapsbestämmelsen kommer därför att behöva kompletteras med den senare domstolens bedömning av de relevanta nationella bestämmelser som definierar och reglerar olika yrkesverksamheter inom ramen för vilka avslöjande av insiderinformation kan äga rum.
B – En i ett bolags styrelse verksam arbetstagarrepresentants röjande av insiderinformation till förmån för ordföranden i en fackförening
35. Man måste här skilja mellan två fall. I det första söker en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse råd från en expert och i det andra samråder han med sin krets (härmed avses antingen aktieägarna eller bolagets anställda).
1. 1. Fallet att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse inhämtar råd från ordföranden i en fackförening i egenskap av expert på sociala och industripolitiska frågor
36. Vid bedömningen av fallet där en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse inhämtar råd från ordföranden i en fackförening i egenskap av expert på sociala och industripolitiska frågor, (16) kommer jag att ta upp tre relevanta aspekter: för det första möjligheten att samråda med en expert, för det andra huruvida ordföranden i en fackförening skall betraktas som expert på sociala och industripolitiska frågor och för det tredje räckvidden av den tillåtna informationsöverföringen.
37. Beträffande den första frågan har Knud Grøngaard gjort gällande att han i egenskap av styrelseledamot lagligen kunde samråda med ordföranden i en fackförening angående svåra beslut som han måste fatta rörande den planerade fusionen.
38. Kommissionen och den danska regeringen har medgivit att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse får samråda med en expert vid utövandet av sina skyldigheter gentemot bolaget, men har betonat att dessa råd endast får inhämtas om det sker i bolaget intresse och endast om experten är bunden av tystnadsplikt. Vid förhandlingen gjorde den danska regeringen gällande att samråd mellan en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse och ordföranden i en fackförening endast i undantagsfall ligger i bolagets intresse.
39. Samtliga parter har således medgivit att en styrelseledamot agerar inom ramen för sina normala åligganden när han inhämtar råd från en expert. De är även eniga om att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse har samma rättighet. Detta innebär dock inte att styrelseledamöter har rätt att avslöja insiderinformation för sina rådgivare. Eftersom bolagsrätten endast i mycket begränsad omfattning har harmoniserats genom gemenskapsrätten är det, som kommissionen, den danska och den svenska regeringen har påpekat, dessutom nödvändigt att fastställa vad som utgör ett normalt led i en styrelseledamots anställning med utgångspunkt från tillämplig nationell rätt. Gemenskapsrätten uppställer dock gränser för tolkningen av den nationella rätten.
40. Först och främst måste den nationella domstolen tolka de relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen mot bakgrund av direktivets syfte, det vill säga att varje undantag från röjandeförbudet riskerar att underminera förtroendet för kapitalmarknaderna. Detta kräver att man väger en styrelseledamots möjlighet att inhämta kvalificerade råd om en transaktion mot risken för att medgivandet att röja information kommer att stå i strid med principen om likhet mellan investerare.
41. För att värna om principen om investerarskydd måste en styrelseledamots möjlighet att avslöja insiderinformation begränsas med utgångspunkt i ledamotens objektiva behov av att inhämta råd, expertens behov av att få tillgång till insiderinformationen och, slutligen, den typ av information som överförs. Med andra ord kan en styrelseledamot avslöja insiderinformation som ett normalt led i fullgörandet av sina åligganden bara om han inhämtar råd för att fullgöra dessa åligganden och begränsar avslöjandena till vad som är nödvändigt för att få relevanta expertråd.
42. För det andra måste den nationella domstolen tolka undantaget från röjandeförbudet med beaktande av de grundläggande sociala rättigheter som gemenskapsrätten skyddar. Som den svenska regeringen nämnde i sitt muntliga yttrande vid domstolen innehåller direktivet faktiskt inte något absolut röjandeförbud. Andra intressen än kapitalmarknadernas störningsfria funktion, såsom arbetstagarnas intressen, måste därför beaktas. Följaktligen är arbetstagarnas intressen, och särskilt transaktionens eventuella effekter på deras anställningsförhållanden, relevanta för bedömningen av om en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse kan behöva samråda med en expert på sociala och industripolitiska frågor för att fullgöra sin speciella uppgift.
43. En andra fråga behöver behandlas i fråga om möjligheten för ordföranden i en fackförening att agera som expert på sociala och industripolitiska frågor. Konstaterandet att en styrelseledamot har rätt att samråda med en expert på sociala och industripolitiska frågor är med andra ord inte tillräckligt för att ge Knud Grøngaard rätt att avslöja information för ordföranden i hans fackförening. Det är också nödvändigt att ta ställning till om den senare kan betraktas som en expert på sociala och industripolitiska frågor och om han agerade i egenskap av sådan. Man kan faktiskt ifrågasätta om han, med hänsyn till att hans huvuduppdrag är att skydda arbetstagarnas rättigheter, kan betraktas som en oberoende expert. Vid förhandlingen försökte den danska regeringen göra en distinktion mellan råd som lämnas av en advokat och sådana som lämnas av ordföranden i en fackförening. Att definiera vad som kan betraktas som en expertkonsultation skulle emellertid riskera att på ett otillbörligt sätt begränsa en styrelseledamots rätt att inom ramen för fullgörandet av sina åligganden samråda med den person han finner bäst skickad för ändamålet. Gemenskapsrätten tycks i princip inte hindra ordföranden i en fackförening från att under vissa omständigheter agera som expert, men det är ändå nödvändigt att kontrollera att Knud Grøngaard inte helt enkelt förde information vidare till en person under omständigheter som inte kan betecknas som ”samråd med en expert”.
44. Om Knud Grøngaard faktiskt agerade inom ramen för fullgörandet av sina åligganden när han samrådde med Allan Bang för att bedöma effekten av fusionen för RealDanmarks anställda, och om Allan Bang kan betraktas som en expert på sociala och industripolitiska frågor, kan avslöjandets principiella legalitet fastställas. Därefter skall räckvidden definieras. I denna fråga har parterna motsatta åsikter.
45. Anklagemyndigheden anser å ena sidan att ju större sannolikheten är för att den avslöjade insiderinformationen skall påverka aktievärdet, desto mer sällan har ett eventuellt röjande av denna information skett som ett normalt led i fullgörandet av den berörda personens tjänst.
46. Knud Grøngaard har å andra sidan gjort gällande att det inte föreligger något samband mellan den typ av information som röjs och möjligheten att röja information som ett normalt led i fullgörandet av en tjänst. Han motiverar dock avslöjandet av det exakta tidsschemat för den planerade fusionen med behovet av att förklara varför Finansforbundet behövde ställa resurser till förfogande för att bilda en arbetsgrupp för fusionen. Han har vidare gjort gällande att han var tvungen att avslöja information rörande den förväntade konversionskursen för att kunna bedöma om ett konkurrerande anbud på bolaget var sannolikt.
47. Direktivets allmänna struktur kräver en strikt tolkning av vad som lagenligt kan vidarebefordras. Som påpekats ovan definieras begreppet insiderinformation i artikel 2 i direktivet på ett funktionellt sätt. Det som gör information till insiderinformation är dess förmåga att påverka aktiepriset. Röjandet av insiderinformation innebär därför oundvikligen en risk för att mottagaren kommer att kunna förutse en prisförändring. Det kommer dessutom i de flesta fall visa sig vara omöjligt att avgöra huruvida det är mer eller mindre sannolikt att insiderinformation kommer att påverka priset. Man bör erinra sig om att alla undantag från det röjandeförbud som anges i artikel 3 a i direktivet automatiskt minskar den preventiva funktionen.
48. Slutligen, och till skillnad från vad både kommissionen och den danska regeringen har gjort gällande, förefaller det inte nödvändigt att villkora lagenligheten hos ett röjande av information enligt artikel 3 a med förekomsten av en särskild skyldighet att inte röja informationen. I själva verket föreskrivs det redan i artikel 2.1 i direktivet att en person som har tillgång till insiderinformation ”genom … sin anställning, i sin verksamhet eller under sina åligganden” saknar rätt att röja denna information.
2. 2. Fallet att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse samråder med ordföranden i en fackförening i den senares egenskap av arbetstagarrepresentantens krets.
49. Frågan är om Knud Grøngaard, förutom att samråda med ordföranden i egenskap av expert, kunde samråda med honom i egenskap av Knud Grøngaards krets.
50. Knud Grøngaard har gjort gällande att eftersom alla styrelseledamöter har samma rättigheter och privilegier, skulle ett förbud för arbetstagarrepresentanter i ett bolags styrelse att avslöja information till sin krets i själva verket resultera i diskriminering av dem eftersom styrelseledamöter enligt dansk lagstiftning har rätt att röja information för aktieägare som de har särskilda band till, eller som har utsett dem, utan att bryta sin tystnadsplikt. Allan Bang har framfört liknande argument i detta avseende, med hänvisning till Finansforbundets riktlinjer enligt vilka en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse alltid kan samråda med ordföranden i fackföreningen, även om han är bunden av tystnadsplikt.
51. Kommissionen anser i fråga om styrelseledamöter att deras agerande skall bedömas med hänsyn till deras dubbla lojalitet mot, å ena sidan, företaget och, å andra sidan, de personer som har utsett eller valt dem, som exempelvis aktieägarna. Kommissionen tvivlar dock på att det är förenligt med direktivets mål att låta en styrelseledamot samråda med sin krets.
52. Enligt den danska regeringen utgör en styrelseledamots röjande av insiderinformation till sin krets (antingen aktieägare eller företagets anställda) ett normalt led i fullgörandet av hans åligganden endast när 1) det omfattas av ett uppdrag från bolaget, 2) röjandet av informationen är objektivt motiverat av bolagets intressen och 3) det fyller ett behov av kännedom från aktieägarnas/de anställdas sida mot bakgrund av den funktion som den person som lämnar informationen har.
53. Även om bedömningen av huruvida en styrelseledamot kan samråda med sin krets delvis är beroende av den nationella bolagsrätten, är komparativrättsliga aspekter relevanta för denna kontroversiella fråga. Enligt tysk rätt är det inte möjligt för en styrelseledamot att samråda med en aktieägare i egenskap av styrelseledamotens krets. (17) I italiensk rätt godtar vissa grupper doktrinen att en styrelseledamot har rätt att överföra till och med skyddad information om aktieägarnas intressen annars riskerar att påverkas. (18) Enligt nederländsk rätt är enskild kommunikation från en styrelseledamot till en aktieägare i princip inte tillåten. Endast om exempelvis framgången för en till allmänheten riktad emission kan vara beroende av aktieägarnas samtycke kan de upplysas om den transaktionen innan informationen offentliggörs. (19) Sammanfattningsvis visar denna hastiga jämförande överblick att styrelseledamöters samråd med sin krets endast föreskrivs i ett fåtal rättsordningar och endast är lagenlig om strikta villkor är uppfyllda.
54. En annan aspekt kan vara relevant i detta avseende. Enligt min uppfattning kan möjligheten att samråda med respektive krets skilja sig åt mellan, å ena sidan, styrelseledamöter som väljs av bolagsstämman och, å andra sidan, sådana som väljs av de anställda. Snarare än att utgöra samråd med en krets i strikt bemärkelse kan kontakter mellan en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse och en ordförande i en fackförening vara en inneboende del av en arbetstagarrepresentants uppgifter, vilket den svenska regeringen förespråkade i samband med att den yttrade sig muntligen vid domstolen. Detta måste bedömas mot bakgrund av de särskilda nationella regler som definierar arbetstagarrepresentanters deltagande i bolagsstyrelser.
55. Den nationella domstolen skall dock vid tolkningen av den danska lagstiftningen beakta gemenskapsrätten i följande tre avseenden. För det första skall den nationella domstolen tolka bestämmelserna i den nationella lagstiftningen mot bakgrund av risken för att förtroendet för kapitalmarknaderna kan undermineras, vilket strider mot direktivets syfte. För det andra skall man erinra sig att varje undantag från förbudet att röja insiderinformation av ovan angivna skäl skall tolkas snävt. För det tredje skall hänsyn även tas till arbetstagarnas rätt till information och samråd, som skyddas genom gemenskapsrätten.
56. Sociala rättigheter i fråga om samråd och information föreskrivs särskilt i artiklarna 17 och 18 i 1989 års stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter, i artikel 27 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 136 EG, i vilken det föreskrivs att ”[g]emenskapens och medlemsstaternas mål skall … vara att främja … en dialog mellan arbetsmarknadens parter”. De är även en del av gemenskapens rättsordning i egenskap av allmänna rättsprinciper som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. (20) Dessa rättigheter har även utvecklats genom sekundärrätten, som exempelvis direktiv 94/45/EG. (21) Syftet med detta direktiv är enligt rättspraxis ”att arbetstagarna i gemenskapsföretag eller i grupper av gemenskapsföretag skall informeras och att samråd med dessa skall äga rum på rätt sätt då beslut som berör dessa arbetstagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är anställda”. (22) Genom nya rättsakter, vilka inte hade antagits vid tidpunkten för de aktuella händelserna, har arbetstagarnas rätt att få information och att samråda om händelser som sannolikt kommer att påverka deras situation stärkts. (23) Alla dessa rättsakter styr informationen inom ett bolag, mot ökad tillgång till information för arbetstagarrepresentanter genom arbetstagarkommittéer eller arbetstagarrepresentanter i ett bolags styrelse, såsom dem som återfinns i danska bolag. Även sociala rättigheter i förhållande till fackföreningar kan vara av viss betydelse, även om det är ostridigt att de rättigheter att bilda och tillhöra fackföreningar som skyddas genom gemenskapsrätten (24) inte direkt innebär en rätt att överföra insiderinformation från ett bolag till en fackförening. Allt detta skall beaktas vid tolkningen av de nationella bestämmelser som reglerar en styrelseledamots samråd med hans eller hennes krets (särskilt fﾶr att avgöra om arbetstagare skall inbegripas i begreppet krets när rätten att samråda med denna garanteras i den nationella lagstiftningen).
57. Även om den nationella domstolen skulle finna att alla styrelseledamöter enligt dansk rätt hade rätt att samråda med sin krets skulle det avslutningsvis ändå vara tveksamt om ordföranden i en fackförening kan anses utgöra krets i förhållande till en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse, eftersom den senare företräder alla arbetstagarna i ett bolag och inte bara dem som är medlemmar i fackföreningen. (25)
C – En i bolagets koncernsamarbetskommitté verksam representants röjande av insiderinformation till förmån för ordföranden i den fackförening som utsett honom
58. Vid besvarandet av denna fråga skall man erinra sig att Knud Grøngaard i detta fall agerar i egenskap av representant i bolagets koncernsamarbetskommitté och inte som styrelseledamot som i den första frågan. Tillämpningen av artikel 3 a i direktivet skall således bedömas mot bakgrund av andra omständigheter. I detta fall överfördes insiderinformationen från en representant i bolagets koncernsamarbetskommitté till ordföranden för den fackförening som utsåg honom.
59. Samarbetskommittéer är en specifik företeelse i dansk rätt. Vid förhandlingen klargjordes, till svar på en fråga som domstolen ställde den 4 februari 2004, att samarbetskommittén i förevarande fall skapades genom en överenskommelse mellan RealDanmark och Finansforbundet. Samarbetskommittén består av lika många företrädare för RealDanmarks ledning som företrädare för fackföreningen. Den danska regeringen och Knud Grøngaard har olika uppfattningar i fråga om samarbetskommitténs möjlighet att fatta bindande beslut. Sammanfattningsvis tycks inrättandet av en samarbetskommitté göra det möjligt att kanalisera information mellan ett företag och en fackförening.
60. Knud Grøngaard anser att han i egenskap av representant för Finansforbundet i koncernsamarbetskommittén hade rätt att avslöja insiderinformation till ordföranden i fackföreningen.
61. Kommissionen godtar möjligheten för en representant i en samarbetskommitté att samråda med en expert, så länge experten är bunden av tystnadsplikt. Kommissionen har ställt sig frågande till möjligheten att tillåta avslöjanden till kretsen, men har godtagit att en representant i en samarbetskommitté som företräder en fackförening kan behandla fackföreningen som sin krets. Kommissionen har även gjort gällande att varje avslöjande till kretsen skall underkastas villkoret att den person som tar emot informationen är bunden av tystnadsplikt.
62. Den danska regeringen har förordat att samma villkor tillämpas vid bedömningen av lagenligheten, vare sig information har röjts av en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller av en representant i ett bolags koncernsamarbetskommitté.
63. Om bandet mellan fackföreningen och samarbetskommittén är tillräckligt starkt för att fastställa att informationsöverföring till samarbetskommittén är likvärdigt med röjande av information till fackföreningen, kan röjandet av information anses lagenligt i den mening som avses i artikel 3 a i direktivet.
64. Mer allmänt, och med utgångspunkt i samma övergripande analys som tillämpades på föregående fråga, kommer den nationella domstolen att behöva fastställa huruvida Knud Grøngaard, i egenskap av representant i samarbetskommittén, som ett normalt led i fullgörande av sin tjänst kunde röja insiderinformation till ordföranden i den fackförening som han företrädde. För att fastställa om hans roll i samarbetskommittén inbegrep överföring av information till ordföranden i en fackförening är det nödvändigt att beakta rollens särdrag.
65. Beträffandet röjandets räckvidd framgår det inte av beslutet om hänskjutande hur ingående den planerade fusionen diskuterades i samarbetskommittén. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa vilken information som lagenligt överfördes eftersom den diskuterades vid samarbetskommitténs möte, och att härvid ta stor hänsyn till den preventiva funktionen hos artikel 3 a i direktivet.
D – En fackföreningsordförandes röjande av insiderinformation till förmån för medlemmarna i fackföreningen
66. Den sista frågan gäller spridningen av information inom en fackförening. Även om det inte förefaller relevant att beakta hur informationen erhölls, är det nödvändigt att bedöma huruvida röjandet var lagenligt. Noteras skall att liknande frågor kommer att aktualiseras inom, exempelvis, varje finansinstitut som ger ett företag råd. Även om direktivet inte innehåller föreskrifter i detta avseende skall det noteras att flera myndigheter med behörighet att uppställa regler för kapitalmarknader har infört riktlinjer som föreskriver kontroller och begränsningar av sådan spridning av insiderinformation inom en organisation. (26)
67. Allan Bang har gjort gällande att han agerade inom ramen för sitt ordförandeuppdrag i en fackförening när han vidarebefordrade information som han hade erhållit från Knud Grøngaard till utvalda medlemmar i fackföreningen. Han har hävdat att han inte skulle ha kunnat fullgöra sina åligganden utan att vidarebefordra denna information. Han har vidare åberopat ett yttrande från det danska justitieministeriet av den 23 november 2001, där det slogs fast att informationsöverföringen utgjorde ett normalt led i fullgörandet av hans åligganden. Trots att det danska justitieministeriet också krävde att informationsöverföringen skulle vara lämplig och nödvändig, och därför drog slutsatsen att den i förevarande fall inte var lagenlig, har Allan Bang förkastat dessa kriterier och anser att röjandet var lagenligt.
68. Den danska regeringens ståndpunkt tycks ha utvecklats mellan det skriftliga och det muntliga yttrandet. Den danska regeringen ansåg inledningsvis att eftersom Knud Grøngaard olagligt vidarebefordrade insiderinformation till Allan Bang kunde den senare inte lagenligt vidarebefordra denna till tredje person. Om den första kommunikationen hade varit lagenlig skulle man ha kunnat hävda att ordföranden i en fackförening som ett normalt led i fullgörandet av sina åligganden kunde vidarebefordra information till sina närmaste medarbetare för att tillvarata fackföreningens medlemmars intressen. Vid förhandlingen frångick regeringen detta resonemang och gjorde gällande att röjandet endast kunde anses lagenligt om det skedde i det bolags intresse från vilket informationen härrörde.
69. Kommissionen har föreslagit att frågan besvaras som så att ordföranden i en fackförening i princip inte kan röja insiderinformation, om det inte sker inom ramen för hans uppgift som rådgivare till en förstahandsinsider och personen som tar emot informationen är bunden av tystnadsplikt. Det saknar enligt kommissionen betydelse om ordföranden får informationen från en arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse eller från en representant i samarbetskommittén.
70. Enligt min uppfattning saknar det betydelse var informationen härrör från, det vill säga om den lämnades av Knud Grøngaard i egenskap av arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse eller som representant i samarbetskommittén. I båda fallen var Allan Bang bunden av röjandeförbudet i 36.1 § i Værdipapirhandelslov. Den fråga som skall besvaras är därför bara om Allan Bang kunde röja insiderinformation ”som ett normalt led i fullgörandet av …[hans] åligganden” som ordförande i en fackförening. Med hänsyn till det yrke som utövas av den person som överför informationen kommer röjandet endast att vara lagenligt om det ägde rum för att fullgöra ett särskilt åliggande. Överföringens räckvidd måste prövas separat.
71. Som ordförande i en fackförening hade Allan Bang till uppgift att tillvarata arbetstagarnas intressen, en uppgift han inte kunde fullgöra ensam. (27) Allan Bang kunde därför röja insiderinformation till medarbetare, men endast med förbehåll för begränsningar i fråga om vilken typ av information som lagenligt kan röjas och mottagarna av informationen. I båda fallen skall den nationella domstolen väga behovet av att reagera mot eventuella personalminskningar på grund av den planerade fusionen mot risken för att principen om att behandla investerare lika åsidosätts på andrahandsmarknaden. Det ter sig således uppenbart att Allan Bang, i enlighet med artikel 3 a i direktivet, kunde röja viss information till några av sina medarbetare.
72. En allmän rätt att informera medlemmar i fackföreningen kan dock inte utläsas av artikel 3 a i direktivet. Beträffande mottagarna av insiderinformation har Allan Bang informerat sina två vice ordförande, fackföreningens kanslichef och medarbetare på fackföreningens kansli. Eftersom det inte finns någon bevisning om hur Allan Bang fattade beslut om till vilka personer i fackföreningen information skulle vidarebefordras, och för vilket ändamål varje avslöjande ägde rum, kan det inte fastställas om Allan Bang som ett normalt led i fullgörandet av sina åligganden som ordförande i fackföreningen kunde röja information för dessa personer. Den nationella domstolen skall i varje enskilt fall pröva om mottagaren av informationen behövde denna för att fullgöra sina uppgifter i fackföreningen.
73. Beträffande röjandets räckvidd är det nödvändigt att begränsa dess exakta gränser till vad som krävs för att uppnå det mål som eftersträvas med röjandet, vilket i förevarande mål var att tillvarata RealDanmarks anställdas intressen. (28)
III – Förslag till avgörande
74. Följaktligen anser jag att de frågor som har ställts av den nationella domstolen skall besvaras på följande sätt:
75. 1) Artikel 3 a i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel skall tolkas så att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse får röja insiderinformation för ordföranden i en fackförening endast om röjandet, mot bakgrund av de relevanta nationella bestämmelser i vilka styrelseledamöters uppgifter definieras, kan betraktas som nödvändigt för utövandet av hans eller hennes uppgifter, med hänsyn till den sakkunskap som ordföranden i fackföreningen kan tillföra angående den fråga som röjandet avser eller en eventuell rättighet enligt nationell rätt för en sådan styrelseledamot att samråda med sin krets.
76. 2) Artikel 3 a i direktiv 89/592 skall tolkas så att en arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse, när denne samråder med en expert och i den mån samrådet sker inom ramen för fullgörandet av hans åligganden, inte kan röja insiderinformation till experten annat än om, och endast i den mån som, röjandet är nödvändigt för att experten skall kunna ge kvalificerade råd.
77. 3) Artikel 3 a direktiv 89/592 skall tolkas så att en representant i ett bolags koncernsamarbetskommitté inte kan röja insiderinformation för ordföranden i den fackförening som utsåg honom till kommittén annat än om bandet mellan samarbetskommittén och fackföreningen är sådant att information till samarbetskommittén är detsamma som information till fackföreningen.
78. 4) Artikel 3 a i direktiv 89/592 skall tolkas så att ordföranden i en fackförening, oberoende av hur han erhöll insiderinformation, inte kan röja denna information för medlemmar i fackföreningen annat än om röjandet är nödvändigt för att han skall kunna fullgöra sina åligganden, begränsat till den information som är nödvändig för att medlemmarna i fackföreningen skall kunna fullgöra sina fackliga uppgifter och endast berör medlemmar vars hjälp är nödvändig för att ordföranden skall kunna fullgöra sina åligganden.
1 – Originalspråk: portugisiska.
2 – EGT L 334, s. 30; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 10.
3 – En språklig skillnad föreligger i danskan mellan uttrycket ”videregive”, som används i den danska lagen, och uttrycket ”meddele”, som används i direktivet.
4 – Frison-Roche, M.-A., Le besoin conjoint d’une régulation analogue des relations sociales et des marchés globalisés, Revue Internationale de Droit Economique , 2002/1, s. 67.
5 – Artikel 7 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har följande lydelse: 1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. 2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som då den begicks var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper som erkänns i civiliserade stater.
6 – Dom av den 7 januari 2004 i mål C-60/02, X (REG 2004, s. I-000), punkt 56.
7 – Dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996, s. I‑6609), punkt 26.
8 – Andra och tredje skälen i direktivet.
9 – Fjärde skälet i direktivet.
10 – Femte skälet i direktivet. Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 26 januari 1995 i mål C‑384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141), punkterna 71–73.
11 – De krav på insyn som gäller börsnoterade bolag har kodifierats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, s.1).
12 – Gemenskapslagstiftningen om kapitalmarknader ses för närvarande över i enlighet med 1999 års handlingsplan för finansiella tjänster som godkändes av medlemsstaterna vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000. Direktivet har således ersatts med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EGT L 96, s. 16).
13 – Förslag till ett direktiv om samordning av föreskrifter om insiderhandel.
14 – Dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen (REG 1991, s. I-745; svensk specialutgåva, volym 11, s. 55), punkt 18, av den 13 februari 1996 i de förenade målen C‑197/94 och C-252/94, Bautiaa och Société française maritime (REG 1996, s. I-505), punkt 51, och av den 8 juni 2000 i mål C-375/98, Epson Europe (REG 2000, s. I-4243), punkt 26.
15 – Se, bland annat, dom av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 46.
16 – Med sociala och industripolitiska frågor avses alla frågor som kan komma att diskuteras av företagets arbetare och ledning (personalminskningar, lönevillkor, pensioner, företagsstruktur, personalpolitik, säte, teknologi, etcetera).
17 – Gesetz über den Wertpapierhandel und zur Änderung der börsenrechtlichen und wertpapierrechtlichen Vorschriften av den 26 juli 1994, Bundesgesetzblatt 1994, I, s. 1749.
18 – Antolisei, F., Manuale di diritto penale – Leggi complementari , Milan 2002, vol. I, s. 277.
19 – Detta klargjordes genom Beleidsregel 03-01 van de Autoriteit Financiële Markten , tidigare Stichting Toezicht Effectenverkeer inzake de toepassing van de artikelen 46 en 46a Wet toezicht effectenverkeer bij het polsen van (potentiële) aandeelhouders in het kader het verrichten van transacties. Denna förordning av den nederländska finansmyndigheten trädde i kraft den 11 april 2003.
20 – Artikel 6 EU. Detta konstaterades i dom av den 6 mars 2001 i mål T‑192/99, Dunnett m.fl. mot EIB (REG 2001, s. II-813), punkterna 89 och 90.
21 – Rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT L 254, s. 64; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160).
22 – Dom av den 29 mars 2001 i mål C‑62/99, Bofrost* (REG 2001, s. I-2579), punkt 28, och av den 13 januari 2004 i mål C-440/00, Gesamtbetriebsrat der Kühne & Nagel (REG 2004, s. I‑0000), punkt 39.
23 – Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (EGT L 294, s. 22) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, s. 29).
24 – Enligt artikel 11 i 1989 års stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter, skall arbetstagare ha rätt att bilda och tillhöra organisationer eller fackföreningar ”som tillvaratar deras ekonomiska och sociala intressen”. Enligt artikel 12 i stadgan om grundläggande rättigheter föreskrivs att ”[v]ar och en har rätt … till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen”. I artikel 137 EG föreskrivs mer allmänt att ”gemenskapen [skall] understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom … [f]öreträdande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen”. I rättspraxis har även konstaterats att ”friheten att delta i fackföreningsverksamhet utgör en allmän arbetsrättslig princip” (dom av den 18 januari 1990 i de förenade målen C‑193/87 och C‑194/87, Maurissen och Union syndicale mot revisionsrätten (REG 1990, s. I‑95), punkt 21.
25 – Knud Grøngaards ombud klargjorde vid förhandlingen att 90 procent av RealDanmarks anställda var medlemmar i Finansforbundet, men kunde inte förklara varför han ändå ansågs företräda fackföreningen.
26 – I Spanien till exempel föreskrivs i lag 44/2002 (BOE av den 23 november 2002) att bestämmelser skall antas för att förebygga missbruk av information inom ett företag.
27 – Medan en medlem i en bolagsstyrelse har en erkänd rätt att samråda med en expert kan Allan Bang endast vidarebefordra information till medarbetare i den mån det är nödvändigt för att han skall kunna fullgöra sina åligganden.
28 – I detta avseende förefaller det motiverat att Allan Bang, för att hantera eventuella personalminskningar, informerar utvalda kolleger om att en transaktion mellan RealDanmark och ett annat finansinstitut skulle äga rum. Det framgår dock inte klart av de argument som har framförts vid domstolen varför Allan Bang, för att tillvarata arbetstagarnas intressen, var tvungen att informera sina kolleger om den exakta tidsplanen för fusionen och den förväntade värdeökningen på RealDanmarks aktier.
Full & Egal Universal Law Academy