Parter
Domskäl
Domslut
Parter
I mål C-365/03 P (R),
Industrias Químicas del Vallés SA, Barcelona (Spanien), företrätt av C. Fernández Vicién och J. Sabater Marotias, abogados,
klagande,
angående överklagande av beslutet som meddelats den 5 augusti 2003 av ordföranden vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt i mål T-158/03 R, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen (REG 2003, s. II-0000), genom vilket överklagande det yrkas att detta beslut skall upphävas,
i vilket den andra parten är:
Europeiska gemenskapernas kommission , företrädd av B. Doherty och S. Pardo Quintillán, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande i första instans
meddelar
DEN DOMARE SOM I FRÅGA OM DET INTERIMISTISKA BESLUTET ERSÄTTER ORDFÖRANDENsom ersätter domstolens ordförande med stöd av artikel 85 andra stycket i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 118 i samma regler skall tillämpas i mål om överklagande
efter att ha hört generaladvokaten A. Tizzano,
följande
Beslut
Domskäl
1. Industrias Químicas de Vallés SA (nedan kallat IQV) har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 22 augusti 2003, i enlighet med artikel 225 EG och artikel 57 andra stycket i stadgan för domstolen överklagat beslutet som förstainstansrättens ordförande fattade den 5 augusti 2003 i mål T-158/03 R, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen (REG 2003, s. I-0000) (nedan kallat det överklagade beslutet), varigenom ordföranden avslog IQV:s begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 2003/308/EG av den 2 maj 2003 om att inte uppta metalaxyl i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännande för växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne (EGT L 113, s. 8) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2. Kommissionen yttrade sig i inlaga som inkom till domstolens kansli den 16 september 2003.
3. Parternas skriftliga yttranden och handlingarna i målet innehåller all information som krävs för att förevarande överklagande skall kunna prövas, och det saknas därför anledning att ge parterna tillfälle att yttra sig muntligen.
4. Den rättsliga ramen för tvisten och begäran om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet finns beskrivna i punkterna 1-16 i det överklagande beslutet, till vilka det hänvisas. Tillämpliga texter utgörs av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236) och kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsprodukter på marknaden (EGT L 366, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 203).
5. De faktiska omständigheterna i tvisten och förfarandet vid förstainstansrätten och domaren i det interimistiska förfarandet finns beskrivna i punkterna 17-41 i det överklagade beslutet, till vilka det hänvisas.
Det överklagade beslutet
6. Förstainstansrättens ordförande vidgick i punkterna 59-76 i det överklagade beslutet att det ur IQV:s synvinkel var angeläget att begäran om uppskov med verkställigheten skulle bifallas. Han bedömde nämligen att ett avslag på begäran skulle medföra en allvarlig och irreparabel skada för IQV, till den del det omtvistade beslutet innebar att tillstånden för växtskyddsmedel innehållande metalaxyl som saluförs av IQV skulle återkallas före den 3 november 2003. IQV skulle vid ett uteblivet beviljande av uppskov svårligen kunna erbjuda sina kunder ersättningsprodukter med kort varsel, och detta skulle kunna medföra att IQV ohjälpligen förlorade marknadsandelar med hänsyn till konkurrensvillkoren på den ifrågavarande marknaden.
7. Förstainstansrättens ordförande medgav i punkterna 84-101 i det överklagade beslutet också att vissa faktiska och rättsliga grunder som IQV åberopat vid en första anblick kunde rättfärdiga ett uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet [fumus boni juris ]. Ordföranden fann nämligen att IQV:s grund var tungt vägande avseende ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, bland annat på grund av att kommissionen inte hade givit IQV tillräckligt med tid för att inkomma med en fullständig akt i enlighet med vad som anges i artikel 6.3 i förordning nr 3600/92, så att en heltäckande vetenskaplig bedömning av metalaxyl skulle kunna göras. Det gick nämligen inte att av motiveringen till det omtvistade beslutet utröna huruvida kommissionen avbröt förfarandet för bedömningen av metalaxyl på grund av att detta förfarande inte längre kunde slutföras inom de tidsfrister som är tvingande enligt lag eller på grund av ett rent val av handläggningsform (punkt 95 i det överklagade beslutet). Förstainstansrättens ordförande fann också att även om det inte a priori hade visats att kommissionen borde ha ändrat nämnda förordning för att skjuta fram den föreskrivna fristen för framläggandet av de studier som krävdes för bedömningen av metalaxyl, gav denna punkt icke desto mindre upphov till känsliga principfrågor som fordrade en fördjupad undersökning, och som inte kunde besvaras inom ramen för prövningen av en begäran om uppskov med verkställighet (punkt 100 i den överklagade domen). Förstainstansrättens ordförande fann slutligen i punkt 101 i det överklagade beslutet att:
Det skall också beaktas att förordning nr 3600/92 är en komplicerad rättsakt om tillämpning vars relevanta bestämmelser har undergått flera ändringar. I beslutet har inte heller någon uttrycklig hänsyn tagits till sökandens situation som kännetecknas av att sökanden var det enda företag som önskade få ett verksamt ämne förtecknat i bilaga 1 till direktiv 91/414, dock efter att en annan berörd tillverkare, som var ensam om att ha lämnat in en i huvudsak fullständig akt, drog sig ur förfarandet, medan den rapporterande medlemsstaten godtog denna akt som underlag för att fortsätta prövningsförfarandet. Följaktligen krävs det en fördjupad studie i det faktiska och rättsliga sammanhang som har uppkommit genom denna situation för att de frågor som ansökan föranleder skall kunna besvaras. Förstainstansrättens ordförande finner således att de grunder som sökanden har anfört inte på det stadium när uppskov med verkställighet prövas kan avfärdas som uppenbart obefogade.
8. Förstainstansrättens ordförande företog i punkterna 105-118 i det överklagade beslutet en bedömning av föreliggande intressen. Han fann därvid för det första att det omtvistade beslutet inte hade fattats på grund av att metalaxyl medför allvarliga risker för människors hälsa och för miljön. Ordföranden ansåg följaktligen att beviljandet av uppskov med verkställandet av det omtvistade beslutet inte medförde sådana risker (punkt 108 i det överklagade beslutet). Han tonade tvärtom ned betydelsen av den skada som IQV skulle lida vid ett avslag på begäran om uppskov med verkställigheten, och underströk därvid att IQV kunde fortsätta att sälja de ifrågavarande produkterna i nio stater som inte ingick i gemenskapen (punkt 109 i det överklagade beslutet). Förstainstansrättens fann vidare att IQV i stor utsträckning självt hade bidragit till den skada som åberopats, genom att utan objektiva skäl underlåta att vidta lämpliga åtgärder som fordrades för att i god tid inkomma med en fullständig akt i enlighet med definitionen i artikel 6.3 i förordning nr 3600/92. Ordföranden avvisade tanken på att IQV under förfarandet som utmynnade i det omtvistade beslutet hade kunnat få försäkringar som föranledde IQV att tro sig inte behöva inkomma med en sådan akt (punkterna 111-113 i det överklagade beslutet). Rättens ordförande ansåg att om den medlemsstat som uppgivits vara den som ansökt om att metalaxyl skall upptas i förteckningen i bilaga 1 till direktiv 91/414 i stor utsträckning syntes ha bidragit till situationen på grund av sin bristande kännedom om vissa frister som tillämpades i det nämnda förfarandet, borde IQV med sin vetskap om denna brist ha vidtagit åtgärder för att ändock i god tid kunna inkomma med en fullständig akt (punkterna 114 och 115 i det överklagade beslutet). Rättens ordförande påpekade även att beviljandet av uppskov med verkställigheten direkt skulle påverka kommissionens allmänna intresse av att gemenskapslagstiftningen, och då i synnerhet förordning nr 3600/92, skall vara tillämplig (punkt 116 i det överklagade beslutet). Ordföranden fann slutligen att även om IQV antogs ha befogenhet att företräda intressena hos vissa producenter utanför gemenskapen vilka använde metalaxyl, och att förbudet för berörda tillverkare att importera produkter som behandlats med metalaxyl till gemenskapen framgår direkt av det omtvistade beslutet, skulle de nämnda tillverkarna sannolikt kunna använda en ersättning för detta ämne. Förstainstansrättens ordförande fann därför att IQV inte hade visat att de berörda tillverkarna hade lidit någon skada på grund av tvånget att använda ett sådant ersättningsmedel (punkt 117 i det överklagade beslutet). Ordföranden drog av detta slutsatsen att avvägningen mellan de föreliggande intressena resulterade i att ansökan om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet skulle avslås.
Parternas yrkanden
9. IQV har yrkat att domstolen skall
- upphäva det överklagade beslutet,
- bevilja uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet,
- i andra hand återförvisa begäran om uppskov till förstainstansrätten för prövning, och
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och det interimistiska förfarandet vid förstainstansrätten.
10. Kommissionen har yrkat att domstolen skall
- avvisa eller, i andra hand, ogilla överklagandet,
- i andra hand, för det fall överklagandet tas upp till sakprövning, avslå begäran om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet, och
- förplikta IQV att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Överklagandet
11. IQV har åberopat flera grunder till stöd för sin talan, bland annat att förstainstansrättens ordförande gjorde sig skyldig till en felaktig rättslig bedömning genom att inte göra en korrekt avvägning av de föreliggande intressena. IQV har i detta avseende gjort gällande att eftersom rättens ordförande med hänsyn till omständigheterna i målet - i synnerhet det faktum att förfarandet för utvärdering av metalaxyl inleddes under medverkan av upphovsmannen till en annan anmälan som inte återkallades från detta förfarande förrän vederbörande i god tid inkommit med en fullständig akt i den mening som avses i artikel 6.3 i förordning nr 3600/92 - inte vid bedömningen av de föreliggande intressena kunde lägga IQV det förhållandet till last att IQV självt inte hade kunnat inkomma med en fullständig akt, också i god tid. Förstainstansrättens ordförande tillmätte denna omständighet alltför stor betydelse i detta avseende, utan att beakta tredje mans deltagande i nämnda förfarande.
12. Domstolen konstaterar att när förstainstansrättens ordförande i punkt 101 i det överklagade beslutet, vilken har återgivits i punkt 7 i föreliggande beslut, tog ställning till om IQV:s grunder var tungt vägande, uteslöt han inte att den som har givit in en anmälan som kvarstår efter att en annan anmälan har dragits tillbaka, inte behövde tillhandahålla en fullständig akt inom en viss tidsfrist. Rättens ordförande kunde alltså inte samtidigt med detta anse att IQV:s underlåtenhet att inkomma med en fullständig akt under sådana omständigheter var till IQV:s nackdel vid bedömningen av de föreliggande intressena, utan att därvid göra sig skyldig till en felaktig rättslig bedömning.
13. Eftersom de övriga omständigheter som förstainstansrättens ordförande prövade vid denna bedömning inte i sig utgör grund för att låta prövningen utfalla till IQV:s nackdel, och eftersom det i det överklagade beslutet för övrigt fastställdes att begäran påkallade skyndsam handläggning och att de faktiska och rättsliga grunder som anförts var tungt vägande, är denna felaktiga rättstillämpning tillräcklig för att föranleda att nämnda beslut upphävs, utan att det därvid fordras någon prövning av de övriga grunderna för överklagandet.
14. Domstolen skall enligt artikel 61 första stycket i sin stadga upphäva förstainstansrättens avgörande om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan då själv avgöra målet slutligt, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande. Eftersom ärendet är färdigt för avgörande skall domstolen fatta beslut med avseende på begäran om uppskov av verkställigheten av det omtvistade beslutet.
Begäran om uppskov med verkställigheten
15. Kommissionen har under denna del av förfarandet endast bestridit erkännandet av att de grunder som IQV har åberopat mot det omtvistade beslutet är tungt vägande.
16. Kommissionen har betonat att förstainstansrättens ordförande i punkt 94 i det överklagade beslutet, som svar på IQV:s grund avseende ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, medgav att syftet med direktiv 91/414 inte bara är att genomdriva en fullständig vetenskaplig utvärdering av de ämnen som är föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 8.2 i direktivet, utan även att detta skall ske inom en given tidsfrist. Enligt kommissionen ifrågasatte emellertid förstainstansrättens ordförande i punkt 95 i det överklagade beslutet huruvida det omtvistade beslutet fattades på grund härav, eftersom det var tvetydigt motiverat. Kommissionen har bestridit att motiveringen skulle vara bristande, och hävdat att en sådan brist ändock inte skulle kunna påverka det omtvistade beslutets lagenlighet med beaktande av den allmänna slutsats som rättens ordförande drog i punkt 94 i det överklagade beslutet.
17. Denna argumentation kan inte tillmätas någon betydelse. Även om det i direktiv 91/414 föreskrivs att den vetenskapliga utvärderingen av de verksamma ämnen som är föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 8.2 i direktivet skall ske inom en viss tidsperiod, kan domstolen som skall pröva lagenligheten försäkra sig om att motiveringen i det omtvistade beslutet återger en sådan rättslig motivering när den prövar målet i sak. Det är emellertid, med hänsyn till nämnda besluts avfattning och det sammanhang i vilket det har fattats, inte uteslutet att det snarare motiverades med valet av handläggning för samtliga ärenden rörande verksamma ämnen som är föremål för nämnda förfarande, än med rättsliga restriktioner som inte får åsidosättas. Domstolen påpekar i detta avseende att tidsfristen som ursprungligen föreskrevs för att genomföra prövningen med avseende på kraven i direktiv 91/414 förlängdes för ett visst antal verksamma ämnen som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet. Detta var fallet när kommissionen antog förordning (EG) nr 2076/2002 av den 20 november 2002 om förlängning av den tidsperiod som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414 samt om att inte förteckna vissa verksamma ämnen i bilaga 1 till det direktivet och att återkalla godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (EGT L 319, s. 3).
18. Kommissionen har därefter, som svar just på IQV:s argument att kommissionen antingen skulle ha överlämnat den fullständiga akt som ingivits av upphovsmannen till en annan anmälan till samtliga medlemsstater för att förfarandet för utvärdering av metalaxyl inte skulle fördröjas, eller medge IQV en rimlig tidsfrist så att detta bolag skulle kunna återskapa en sådan akt, anfört att förstainstansrättens ordförande underkände dessa två lösningar på grund av att kommissionen saknar laga stöd för att förplikta den rapporterande medlemsstaten att lämna ut nämnda akt, och att det var för sent för att IQV skulle kunna samla in de kompletterande uppgifter som hade kunnat krävas med hänsyn till att dessa måste finnas tillgängliga den 25 maj 2002 med tillämpning av artikel 7.4 i förordning nr 3600/92. Kommissionen anser att förstainstansrättens ordförande inte ex officio i punkt 100 i det överklagade beslutet kunde pröva en tredje möjlighet, nämligen att kommissionen ändrar förordning nr 3600/92 för att senarelägga datumet den 25 maj 2002, efter att ha dragit dessa slutsatser i punkterna 98 och 99 i beslutet, och härvid göra bedömningen att det inte kunde uteslutas att den måste tillämpa denna lösning.
19. Inte heller detta argument kan tillmätas någon betydelse. I motsats till vad kommissionen har hävdat synes nämligen förstainstansrättens ordförande inte på något sätt ha anfört någon omständighet ex officio. Han prövade endast IQV:s invändning att kommissionen skulle ha kunnat ge IQV en förlängd tidsfrist.
20. De skäl som anförts i punkt 101 i det överklagade beslutet, och som återgivits i punkt 7 i föreliggande beslut, räcker i vart fall för att det under de omständigheter som råder i förevarande mål inte skall uteslutas att det inte var omöjligt att kräva att IQV lämnade viss information och en fullständig akt inom den tidsfrist som föreskrivits. Följaktligen har det visats att grunden avseende ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen är tungt vägande.
21. Vissa faktiska och rättsliga omständigheter som IQV har åberopat rättfärdigar alltså vid en första anblick ett uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet (fumus boni juris) .
22. Det finns för övrigt inte något skäl att ifrågasätta bedömningen avseende det krav på skyndsamhet som det erinrats om i punkt 6 i förevarande beslut.
23. Med beaktande av samtliga omständigheter som förstainstansrättens ordförande beaktade, och som sammanfattas i punkt 8 i föreliggande beslut, med undantag för synpunkten att IQV själv skulle ha bidragit till sin egen skada genom att inte lägga fram en fullständig akt inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 6.1 i förordning nr 3600/92, lutar slutligen bedömningen av de aktuella intressena i målet mot ett bifall till det begärda uppskovet. De omständigheter som förstainstansrättens ordförande har haft kännedom om indikerar framför allt att ett uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet inte skulle innebära någon allvarlig risk för människors hälsa eller för miljön. När det dessutom gäller kommissionens allmänna intresse av att gemenskapslagstiftningen i form av bland annat förordning nr 3600/92 skall tillämpas innan dom meddelas i huvudsaken, får skadan på ett sådant intresse inte överdrivas eftersom andra ämnen än metalaxyl, som också omfattas av det förfarande som föreskrivs i artikel 8.2 i direktiv 91/414, enligt förordning nr 2076/2002 ges fortsatt tillstånd till den 31 december 2005, utan att ha varit föremål för den vetenskapliga bedömning som föreskrivs i detta direktiv.
Domslut
På dessa grunder fattar
DEN DOMARE SOM I FRÅGA OM DET INTERIMISTISKA BESLUTET
följande beslut:
1) Beslutet som fattades av ordföranden för Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 5 augusti 2003 i mål T-158/03 R, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen, upphävs.
2) Uppskov beviljas med verkställigheten av kommissionens beslut 2003/308/EG av den 2 maj 2003 om att inte uppta metalaxyl i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännande för växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne, till dess att Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt avgör talan i huvudsaken och meddelar dom i mål T-158/03.
3) Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.
Full & Egal Universal Law Academy