Mål T-209/04
Konungariket Spanien
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Fiskeripolitik – Föreskrifter och villkor för Gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn – Ansökan om tillstånd att bilda gemensamma företag – Avsaknad av ställningstagande från kommissionens sida – Passivitetstalan – Uppenbart att talan saknar grund”
Förstainstansrättens beslut (tredje avdelningen) av den 10 januari 2005
Sammanfattning av beslutet
Passivitetstalan – Anmodan till institutionen – Nya omständigheter som kan påverka den berörda institutionens bedömning har anförts efter anmodan – Skyldigheten att vidta åtgärder har upphört
(Artikel 232 EG)
Det förhållande att sökanden, inom ramen för en passivitetstalan, efter anmodan att vidta åtgärder anfört nya omständigheter som kunnat påverka den berörda institutionens bedömning har emellertid undanröjt skyldigheten att vidta åtgärder, eftersom framförandet av dessa nya omständigheter medfört att nämnda institution inte rimligen hade möjlighet att fatta beslut om ansökningarna.
(se punkt 43)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 10 januari 2005(1)
Fiskeripolitik – Föreskrifter och villkor för Gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn – Ansökan om tillstånd att bilda gemensamma företag – Avsaknad av ställningstagande från kommissionens sida – Passivitetstalan – Uppenbart att talan saknar grund
I mål T-209/04,
Konungariket Spanien, företrätt av N. Díaz Abad, abogado del Estado, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av T. van Rijn och S. Pardo Quintillán, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
angående passivitetstalan mot kommissionen för fastställelse av att kommissionen rättsstridigt har underlåtit att ta ställning i fråga om de tillstånd som de spanska myndigheterna, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn (EGT L 337, s. 10), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 (EGT L 358, s. 49), har begärt i syfte att bilda gemensamma företag,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Jaeger samt domarna J. Azizi och E. Cremona,
justitiesekreterare: H. Jung,
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
Tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser
1 I rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn (EGT L 337, s. 10) fastställs i enlighet med artikel 1 ”en ram för de samlade strukturåtgärder inom fiskerisektorn som genomförs på en medlemsstats territorium”. Artikel 7 i förordningen, med rubriken ”Anpassning av fiskeansträngningen”, avser de åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att anpassa fiskeåtgärden så att målen i de fleråriga utvecklingsprogrammen uppnås. Bland dessa åtgärder återfinns det definitiva upphörandet av fiskefartygsverksamhet, som bland annat kan uppnås genom att fartyget definitivt överförs till ett tredje land, inbegripet inom ramen för ett gemensamt företag.
2 Enligt artikel 8 i förordning nr 2792/1999 avses med gemensamt företag ”ett affärsföretag med en eller flera partner som är medborgare i det tredje land där fartyget är registrerat”.
3 Genom rådets förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 om ändring av förordning nr 2792/1999 (EGT L 358, s. 49) ändrades artikel 7.3 i förordning nr 2792/1999. I artikel 7.3 föreskrivs hädanefter följande:
”Det definitiva upphörandet av fiskefartygsverksamhet kan uppnås genom
a) ...
b) fram till och med den 31 december 2004 definitivt överförande av fartyget till ett tredje land, inbegripet inom ramen för ett gemensamt företag enligt definitionen i artikel 8 enligt överenskommelse med de behöriga myndigheterna i det berörda landet, förutsatt att samtliga av följande kriterier är uppfyllda:
i) Det finns ett fiskeavtal mellan Europeiska gemenskapen och det tredje landet för överföring samt lämpliga garantier att internationella lagar inte sannolikt kommer att överträdas, i synnerhet när det gäller bevarande och förvaltning av marina tillgångar eller andra mål i den gemensamma fiskeripolitiken och med hänsyn till yrkesfiskarnas arbetsvillkor.
Kommissionen får från fall till fall bevilja undantag för definitiva överföringar till tredje land inom ramen för gemensamma företag när gemenskapens intresse inte motiverar att ett fiskeavtal ingås och om de övriga villkoren för överföring är uppfyllda.
ii) Det tredje land till vilket fartyget skall överföras är inte ett kandidatland.
iii) Överföringen leder till en minskning av fiskeansträngningen när det gäller de resurser som det överförda fartyget tidigare utnyttjade; detta kriterium skall emellertid inte tillämpas när det överförda fartyget har förlorat fiskemöjligheter enligt ett fiskeavtal med gemenskapen eller ett annat avtal.
iv) Om det tredje land till vilket fartyget skall överföras inte är en avtalsslutande eller samarbetande part i relevanta och regionala fiskeriorganisationer har landet inte identifierats av sådana organisationer som ett land som tillåter fiske som äventyrar de internationella bevarandeåtgärdernas effektivitet. Kommissionen skall regelbundet i C-serien av Europeiska gemenskapernas offentliga tidning offentliggöra en förteckning över de berörda länderna.
… ”
Tillämpliga nationella bestämmelser
4 Beviljandet av stöd till gemensamma företag regleras i spansk lagstiftning genom kapitel V i Real Decreto (kungligt dekret) nr 1048/2003 av den 1 augusti 2003 (BOE nr 184 av den 2 augusti 2003, s. 29958). I artikel 60 i dekretet föreskrivs att ”ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedelsförsörjning skall handlägga ärendet, fatta beslut och göra utbetalningar i enlighet med det förfarande som i detta syfte fastställts i motsvarande ansökningsomgångar”.
5 I artikel 6.2 i Orden (förordning) APA/2222/2003 av den 1 augusti 2003 (BOE nr 186 av den 5 augusti 2003, s. 30277) föreskrivs att ”om det inom tre månader efter det att ansökan om stöd har ingivits inte har meddelats ett uttryckligt beslut skall det anses att ansökan har avslagits”.
Bakgrund till tvisten
6 De spanska myndigheterna överlämnade i enlighet med artikel 7.3 b) i) i förordning nr 2792/99 totalt 35 ansökningar om undantag till kommissionen angående olika projekt att bilda gemensamma företag. Sökanden har i sin ansökan bland annat nämnt ansökningarna avseende projekt som inlämnats av Pevega, SA, som inkom till kommissionen den 12 september 2003 (och som har samband med överföringen av fartyget Pevegasa V), av Pesquerías Santa Uxía, SL, som inkom den 4 december 2003 (och som har samband med överföringen av fartyget Madre Rosa), av Balcagia, CB, som inkom den 9 december 2003 (och som har samband med överföringen av fartyget Balcagia), av Calvopesca, SA, som inkom den 16 december 2003 (och som har samband med överföringen av fartygen Montefrisa IX och Montecelo), och slutligen tre ansökningar som inlämnats av Mariño Segundo, SL, som inkom den 22 december 2003 (och som har samband med överföringen av fartygen Enterprace, Oitz och Ramos Primero).
7 Per telefax av den 8 januari 2004 uppmärksammade de spanska myndigheterna kommissionen på att de fortfarande inte hade erhållit något svar angående undantaget för det projekt som inlämnats av Pevega, SA och meddelade att ”fartygets redare [har angivit] att om fartyget inte har exporterats före den 20 januari detta år är tillståndet … definitivt förlorat”.
8 Genom skrivelse av den 13 januari 2004 svarade kommissionen de spanska myndigheterna att den ”inte [var] skyldig att iaktta någon som helst frist” och tillade följande:
”[De ifrågavarande] [p]rojekten att bilda gemensamma företag kräver att kommissionen beviljar ett enskilt undantag innan den administrativa myndigheten beslutar att bevilja ett stöd från Fonden för fiskets utveckling (FFU). Detta hindrar dock inte att redaren, efter det att de behöriga myndigheterna i medlemsstaten registrerat hans ansökan om stöd, vidtar de åtgärder som krävs, exporterar fartyget i fråga och bildar det gemensamma företaget.”
9 Den 30 januari 2004 erhöll svaranden ytterligare uppgifter rörande bland annat den tidigare fiskeaktiviteten på fartygen Balcagia, Montefrisa IX, Montecelo, Enterprace och Ramos Primero.
10 Genom skrivelse av den 17 februari 2004 anmodade sökanden, med tillämpning av artikel 232 EG, formellt svaranden att vidta åtgärder för att ”pröva ansökningarna om de begärda administrativa tillstånden” beträffande de sju ovannämnda projekt för gemensamma företag, som inlämnats av Pevega, SA, Pesquerías Santa Uxía, SL, Balcagia, CB, Calvopesca, SA respektive Mariño Segundo, SL.
11 Genom olika beslut av den 26 mars 2004 beviljades de undantag som begärts av Pevega, SA för överföring av fartyget Pevegasa V, av Pesquerías Santa Uxía, SL, för överföring av fartyget Madre Rosa, och av Mariño Segundo, SL, för överföring av fartyget Oitz.
12 Den 1 april 2004 erhöll Konungariket Spaniens ständiga representation vid Europeiska unionen en skrivelse från kommissionen i vilken denna bekräftade att den mottagit Konungariket Spaniens anmodan att vidta åtgärder och framhöll att den var medveten om den spanska förvaltningens svårigheter att genomföra åtgärden ”gemensamma företag”. Kommissionen konstaterade vidare att det förelåg vissa skillnader i fråga om tolkningen av bestämmelserna i artikel 7.3 i förordning nr 2792/1999. Kommissionen angav slutligen i skrivelsen att den under alla förhållanden skulle se positivt på den begäran om undantag som de spanska myndigheterna ingivit den 12 september 2003 och fatta ett beslut inom den tid som angivits i anmodan.
13 Den 17 juni 2004 lämnade kommissionen ett positivt utlåtande beträffande det undantag som begärts av Mariño Segundo, SL för överföring av fartyget Ramos Primero och ett negativt utlåtande avseende de undantag som begärts av Mariño Segundo, SL för fartyget Enterprace, av Calvopesca, SA för fartygen Montefrisa IX och Montecelo och av Balcagia, CB för fartyget Balcagia.
14 Det utlåtande som lämnats efter granskningen av handlingarna avseende fartyget Ramos Primero har varit föremål för nödvändiga överläggningar med kommissionens behöriga tjänstegrenar. Utlåtandet har därefter förelagts kommissionen, som genom skrivelse av den 13 juli 2004 har underrättat den spanska regeringen om att den godkänt det begärda undantaget i beslut av den 12 juli 2004.
15 Vad avser de tre andra ansökningarna, det vill säga ansökningarna avseende överföring av fartygen Balcagia, Montefrisa IX, Montecelo och Enterprace, informerade de spanska myndigheterna kommissionen den 30 juni 2004 om att de skulle inkomma med kompletterande uppgifter som enligt deras uppfattning bevisade att kriteriet minskning av fiskeansträngningen var uppfyllt. Ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedelsförsörjning bekräftade detta uttalande per telefax av den 7 juli 2004. I detta telefax angavs att ”på grundval av de omständigheter som anges i denna skrivelse begär de spanska myndigheterna att inget beslut skall fattas beträffande de tre projekten för de gemensamma företag som nämns i skrivelsen förrän de kompletterande uppgifter som kommer att lämnas har kunnat undersökas av kommissionen”.
16 En del av de kompletterande uppgifter som de spanska myndigheterna utlovade, särskilt avseende fartygen Montefrisa IX och Montecelo, lämnades per telefax till kommissionen den 9 juli 2004.
17 De spanska myndigheterna översände slutligen, genom skrivelse av den 26 april 2004, ytterligare en ansökan om undantag, som inlämnats av Gude González Hermanos, SC, för överföring av fartyget Cosmos. Kommissionen svarade genom skrivelse av den 15 juni 2004 och påpekade därvid för de spanska myndigheterna att vissa uppgifter som var väsentliga för prövningen av ansökan fattades och således borde tillställas den.
Förfarande och parternas yrkanden
18 Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 2004 har sökanden väckt förevarande talan. Genom särskild handling som inkom samma dag ingav sökanden en begäran om att förstainstansrätten skulle handlägga målet skyndsamt i enlighet med artikel 76a i förstainstansrättens rättegångsregler.
19 Genom skrivelse av den 28 juni 2004 meddelade svaranden förstainstansrätten att den inte hade några invändningar mot att förevarande talan handläggs skyndsamt.
20 Genom beslut av den 12 juli 2004 biföll förstainstansrätten (tredje avdelningen) begäran om skyndsam handläggning enligt artikel 76a i rättegångsreglerna.
21 Som en åtgärd för processledning anmodade förstainstansrätten parterna att besvara skriftliga frågor. Parterna efterkom denna anmodan inom den föreskrivna fristen.
22 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
– fastställa att svaranden har underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 7.3 i förordning nr 2792/1999 i dess lydelse enligt förordning nr 2369/2002, genom att inte inom skälig tid avgöra myndigheternas tillståndsansökningar, och därmed gjort sig skyldig till passivitet,
– förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
23 Svaranden har yrkat att förstainstansrätten skall
– avvisa talan vad avser ansökningarna om undantag beträffande fartygen Pevegasa V, Madre Rosa, Oitz och Cosmos,
– fastställa att det saknas anledning att pröva talan vad avser ansökan om undantag beträffande fartyget Ramos Primero,
– ogilla talan vad avser ansökningarna beträffande fartygen Balcagia, Montefrisa IX, Montecelo och Enterprace,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Parternas argument
24 Sökanden har gjort gällande att stöd för att bilda ett gemensamt företag enligt förordning nr 2792/1999 kan erhållas till och med den 31 december 2004. Enligt sökanden har kommissionen i ett svar på en parlamentsfråga fastställt detta och, vad avser förordning nr 2369/2002, angivit att ”kommissionen inte kan ... ge några anvisningar för hur kriterierna för valbarhet förändras efter den 31 december 2004, vilket är den i förordningen angivna fristen”. Sökanden har tillagt att det är nödvändigt att kommissionen beviljar ett undantag när överföringen av fartyg sker till sådana tredje länder som inte har något fiskeavtal med Europeiska gemenskapen.
25 Sökanden anser att undantaget med hänsyn till sin rättsliga karaktär är ett administrativt förhandstillstånd. Att det saknas regler för det administrativa förfarandet för att bevilja undantaget medför dock inte att kommissionen kan vänta alltför länge med att avgöra de ärenden som förelagts den. Svaranden har under alla förhållanden en rättslig skyldighet att fatta beslut. Sökanden har gjort gällande att förstainstansrätten i fråga om en annan typ av administrativt förfarande, nämligen klagomålsförfarandet vid överträdelse av konkurrensreglerna för vilket det inte heller finns någon i förväg fastställd frist för att fatta beslut, har angivit att kommissionen är skyldig att inom skälig tid antingen inleda ett förfarande mot den person som är föremål för klagomålet eller fatta ett slutligt beslut om avslag på klagomålet (förstainstansrättens dom av den 9 september 1999 i mål T-127/98, UPS Europe mot kommissionen, REG 1999, s. II-2633). Enligt sökanden är svaranden i förevarande mål även skyldig att fatta beslut inom skälig tid. Denna frist har helt uppenbart redan löpt ut, eftersom den frist som i den nationella lagstiftningen ges de behöriga spanska myndigheterna för att fatta beslut har överskridits.
26 Sökanden har i sin skrivelse av den 13 januari 2004 påpekat att svaranden har föreslagit att skeppsredaren skall exportera det ifrågavarande fartyget utan att först ha erhållit ett undantag. Ur sökandens synpunkt innebär denna lösning ett åsidosättande av punkt 1.1 b) ii) i bilaga III till förordning nr 2792/99, enligt vilken fartyget måste vara i fullt användbart skick vid det tillfälle då bidraget beviljas, vilket inte är fallet om fartyget vid tidpunkten för beslutet om beviljande av stöd redan har exporterats.
27 Sökanden anser att den situation som uppkommit genom att kommissionen inte har fattat beslut inom skälig tid är ytterst brådskande. För det första kan de stöd som de spanska myndigheterna skall besluta om endast beviljas till och med den 31 december 2004. Det är den sista dag då de nationella myndigheterna skall ha delgivit den berörda personen beslutet om beviljande av stöd. Det måste enligt sökanden beaktas att det, från och med den tidpunkt då den spanska förvaltningen erhåller kommissionens meddelande om att stöd tillåts, i genomsnitt krävs en månad för att fatta beslut. Denna åtgärd innebär ett kostnadsåtagande och kräver nämligen att Intervención Delegada del Estado övervakar och bokför denna utgift. Dessutom kan det under dessa formaliteter hända att intyg och handlingar som den berörda personen enligt nationella regler skall tillhandahålla inte längre är giltiga. I sådant fall måste förvaltningen kräva att den berörda personen på nytt tillhandahåller dessa handlingar, med de kostnader, förseningar och olägenheter som detta medför.
28 För det andra kan ett överskridande av de frister som i den nationella lagstiftningen föreskrivs för de spanska myndigheterna för att fatta beslut medföra att staten blir ansvarig gentemot de stödsökande.
29 Svaranden har för det första påpekat att de beslut genom vilka det begärda undantaget beviljades antogs den 26 mars 2004 med avseende på tre av de projekt för gemensamma företag som avsågs i anmodan att vidta åtgärder och avseende överföringen av fartygen Pevegasa V, Madre Rosa och Oitz. Enligt svaranden är det, trots att sökanden har hänvisat till de tre besluten i sin ansökan, inte lätt att avgöra huruvida passivitetstalan berör dem eller inte, eftersom föremålet för ansökan är ytterst vagt. Svaranden har dragit slutsatsen att passivitetstalan under alla förhållanden skall avvisas i fråga om dessa tre ansökningar om undantag, eftersom den påtalade underlåtenheten, med avseende på dessa ansökningar, hade upphört innan talan väcktes.
30 Svaranden har för det andra gjort gällande att beslutet avseende överföringen av fartyget Ramos Primero antogs den 12 juli 2004. Svaranden har följaktligen yrkat att det skall fastställas att anledning saknas att pröva Konungariket Spaniens passivitetstalan vad avser denna ansökan om undantag.
31 För det tredje har kommissionen, beträffande projekten avseende fartygen Balcagia, Montefrisa IX, Montecelo och Enterprace, påpekat att kommissionens tjänstegrenar den 17 juni 2004 hade lämnat ett utlåtande om ansökan, vilket förelades kommissionen för beslut. Emellertid begärde de spanska myndigheterna, den 7 juli 2004, att kommissionen inte skulle fatta beslut i fråga om dessa tre ansökningar så länge kommissionens tjänstegrenar inte hade granskat de kompletterande uppgifter som de nämnda myndigheterna hade överlämnat en del av den 9 juli 2004 eller de uppgifter som de hade åtagit sig att lämna. Eftersom sökanden enligt svaranden är ensam ansvarig för det försenade antagandet av de ifrågavarande besluten saknar hans talan vad avser dessa tre ansökningar om undantag helt grund.
32 För det fjärde har svaranden, beträffande ansökan om undantag avseende fartyget Cosmos, gjort gällande att de spanska myndigheterna i förevarande fall inte har tillställt kommissionen någon anmodan att fatta ett beslut. Anmodan att vidta åtgärder från februari 2004 gjordes nämligen innan den ifrågavarande ansökan ingavs och sökanden kan således inte hänvisa till den. Under dessa omständigheter anser svaranden att talan skall avvisas vad avser ansökan om undantag i fråga om överföringen av fartyget Cosmos, eftersom de formella kraven inte är uppfyllda.
Förstainstansrättens bedömning
33 Enligt artikel 111 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten, om det är uppenbart att rätten saknar behörighet att pröva viss sak, att talan inte kan tas upp till prövning eller att talan helt saknar grund, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.
34 Enligt artikel 113 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten när som helst på eget initiativ pröva om talan skall avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas eller, efter att ha hört parterna, fastställa att det inte längre finns något föremål för talan och att det inte finns anledning att döma i saken.
35 Förstainstansrätten finner att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar för att avgöra målet utan att fortsätta förfarandet.
36 Först och främst skall tvisteföremålet fastställas. Föremålet för ansökan är mycket vagt och begränsas till en hänvisning till ”tillstånd som begärts av de spanska myndigheterna”. Vidare anges i ansökan åtta ansökningar om tillstånd, varav sju stycken nämnts i anmodan att vidta åtgärder.
37 Till följd av den fråga som förstainstansrätten ställt i detta avseende har sökanden, den 9 november 2004, gjort gällande att de begärda undantag som åsyftas i anmodan att vidta åtgärder samt i ansökan, och som fortfarande väntar på tillstånd från svaranden, avser fartygen Balcagia, Montefrisa IX, Montecelo och Enterprace. Sökanden har härvid påpekat att föremålet för tvisten har begränsats. Sökanden har dessutom angivit att hänvisningen i ansökan till begäran om undantag avseende fartyget Cosmos endast syftade till att uppmärksamma förstainstansrätten på att ”problemet kvarst[od] och att han förbeh[öll] sig rätten att inleda ett nytt förfarande genom en ny anmodan att vidta åtgärder och därvid samla ett betydande antal fartyg”. Härav följer dels att sökanden har avstått från att föra talan beträffande ansökningarna om undantag avseende fartygen Pevegasa V, Madre Rosa, Oitz och Ramos Primero, dels att föremålet för talan inte syftar på ansökan om undantag avseende fartyget Cosmos.
38 Det skall därefter påpekas att de spanska myndigheterna sände ett telefax till svaranden den 5 november 2004 varigenom de meddelade att bolaget Calvopesca avstått från att begära undantag avseende överföring av fartygen Montefrisa IX och Montecelo. Sökanden har på förstainstansrättens fråga härvidlag gjort gällande att förevarande talan fortfarande har ett föremål, eftersom svaranden ännu inte har fattat beslut beträffande ansökningarna avseende fartygen Balcagia och Enterprace.
39 Härav följer att föremålet för talan efter detta begränsats till att gälla fastställelse av att kommissionen förhållit sig passiv i fråga om ansökningarna om undantag avseende fartygen Balcagia och Enterprace.
40 I detta avseende skall det för det första erinras om att svaranden den 17 juni 2004 lämnade ett negativt utlåtande beträffande dessa två ansökningar.
41 Det skall för det andra påpekas att de spanska myndigheterna meddelade kommissionen den 30 juni 2004 att de skulle inkomma med kompletterande uppgifter för att bevisa att kriteriet för minskning av fiskeansträngningen var uppfyllt. Detta uttalande bekräftades genom telefax av den 7 juli 2004, i vilket det angavs att ”på grundval av de omständigheter som anges i denna skrivelse begär de spanska myndigheterna att inget beslut skall fattas beträffande de [två] projekten för de gemensamma företag som nämns i skrivelsen förrän de kompletterande uppgifter som kommer att lämnas har kunnat undersökas av kommissionen”.
42 Förstainstansrätten konstaterar att det är sökanden själv som har begärt att svaranden skall avstå från att fatta beslut angående dessa två ansökningar så länge svaranden inte har undersökt vissa kompletterande uppgifter.
43 Det förhållande att sökanden efter anmodan att vidta åtgärder anfört nya omständigheter som kunnat påverka svarandens bedömning har emellertid undanröjt skyldigheten att vidta åtgärder, eftersom framförandet av dessa nya omständigheter medfört att svaranden inte rimligen hade möjlighet att fatta beslut om ansökningarna om undantag (se, för ett liknande resonemang och analogt, förstainstansrättens beslut av den 6 juli 1998 i mål T-286/97, Goldstein mot kommissionen, REG 1998, s. II‑2629, punkterna 28 och 29).
44 Härav följer att talan om fastställelse av svarandens passivitet skall ogillas då det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund.
45 Härutöver konstaterar förstainstansrätten att sökanden inte har sänt någon ytterligare anmodan att vidta åtgärder avseende de ärenden som talan avser. Det kan i detta avseende påpekas att sökanden, sedan den begärt att svaranden skall avstå från att anta beslut angående de ifrågavarande projekten för gemensamma företag, på nytt formellt borde ha anmodat kommissionen att vidta åtgärder innan den väckte talan om passivitet.
46 Av ovanstående följer att talan skall ogillas.
Rättegångskostnader
47 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.
På dessa grunder fattar
(tredje avdelningen)
följande beslut:
1) Talan ogillas beträffande ansökningarna avseende fartygen Balcagia och Enterprace.
2) I övrigt saknas anledning att döma i saken.
3) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
Luxemburg den 10 januari 2005.
H. Jung
M. Jaeger
Justitiesekreterare
Ordforande
1 – Rättegångsspråk: spanska.
Full & Egal Universal Law Academy