Mål C-236/05
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
”Fördragsbrott – Förordning (EEG) nr 2847/93 – Kontrollsystem inom fiskerisektorn – Underrättelse om erforderliga uppgifter har skett för sent”
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 november 2006
Sammanfattning av domen
1. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställelse under det administrativa förfarandet
(Artikel 226 EG)
2. Medlemsstater – Skyldigheter – Fördragsbrott – Invändning avseende tekniska svårigheter – Otillåten
(Artikel 226 EG)
1. Föremålet för en talan om fördragsbrott som förs med stöd av artikel 226 EG fastställs i kommissionens motiverade yttrande, varför talan måste grundas på samma skäl som detta yttrande. Detta krav går emellertid inte så långt att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan anmärkningarna i det motiverade yttrandet och yrkandena i ansökan, under förutsättning att tvisteföremålet, såsom det angetts i det motiverade yttrandet, inte har utvidgats eller ändrats. Enligt domstolens fasta rättspraxis kan föremålet för tvisten omfatta omständigheter som inträffat efter det motiverade yttrandet, såvitt de är av samma beskaffenhet som de i yttrandena åsyftade förhållandena och utgör en del av samma beteende.
(se punkterna 10–12)
2. En medlemsstat kan inte åberopa interna förhållanden, såsom exempelvis tillämpningssvårigheter som uppkommer vid genomförandet av en gemenskapsrättsakt, som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som följer av gemenskapsrättsliga normer. Av detta följer att en medlemsstat alltså inte kan åberopa tekniska svårigheter som ursäkt för att inte iaktta de skyldigheter som följer av gemenskapsrätten.
(se punkterna 28 och 29)
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 9 november 2006 (*)
”Fördragsbrott – Förordning (EEG) nr 2847/93 – Kontrollsystem inom fiskerisektorn – Underrättelse om erforderliga uppgifter har skett för sent”
I mål C-236/05,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 maj 2005,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av K. Banks, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av S. Nwaokolo, i egenskap av ombud, biträdd av D.J. Rhee, barrister,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Tizzano (referent), A. Borg Barthet, J. Malenovský och A. Ó Caoimh,
generaladvokat: M. Poiares Maduro,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118), i dess senaste lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1954/2003 av den 4 november 2003 (EGT L 289, s. 1) (nedan kallad förordning nr 2847/93), genom att med en betydande försening lämna de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i nämnda förordning.
2 Enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i förordning nr 2847/93 gäller följande:
”Varje medlemsstat skall på elektronisk väg, i enlighet med de förfaranden som fastställs i förordning (EG) nr 109/94, meddela kommissionen de samlade upplysningarna om den fiskeansträngning som gjorts:
– under föregående månad för varje berört fiskeområde av bottenlevande arter, före den 15 i varje månad,
…
– under det föregående kvartalet för varje fiskeområde som avses i artikel 19a, för pelagiska arter, före utgången av den första månaden i varje kvartal”.
Det administrativa förfarandet
3 Kommissionen riktade den 21 november 2001 en formell underrättelse till Förenade kungariket i vilken den gjorde gällande att de upplysningar som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i förordning nr 2847/93 inte hade lämnats för åren 1999, 2000 och 2001.
4 Förenade kungarikets regering förklarade i skrivelse av den 11 januari 2002 att den visserligen hade haft tekniska problem med att samla in och meddela de ifrågavarande uppgifterna, men att alla uppgifter avseende perioden från år 1999 till och med november månad år 2001 sedermera hade överlämnats till kommissionen.
5 Efter att ha noterat att brister eller försenade underrättelser även hade förekommit under åren 2002 och 2003 skickade kommissionen den 15 juli 2004 ett motiverat yttrande till de brittiska myndigheterna där den konstaterade att ”Förenade kungariket [hade] underlåtit att underrätta kommissionen om de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatsen i förordning nr 2847/93, eller lämnat sådan underrättelse men då med en försening som ofta varit betydande, och därigenom underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt denna bestämmelse”. Kommissionen uppmanade därför nämnda medlemsstat att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter yttrandet inom två månader från delgivningen av detsamma.
6 Förenade kungarikets regering svarade i skrivelse av den 9 september 2004 och medgav att det förekommit förseningar. Regeringen anförde emellertid beträffande vissa av uppgifterna att dröjsmålet med överlämnande av desamma hade varit av mindre betydelse än vad som hävdats i det motiverade yttrandet. Regeringen påpekade vidare att den infört förfaranden för att säkerställa att Förenade kungariket hädanefter skulle iaktta förordning nr 2847/93 och rätta sig efter denna i framtiden.
7 Kommissionen fann att förseningarna beträffande underrättelserna om uppgifterna hade fortsatt under åren 2004 och 2005 och den beslutade därför att väcka förevarande talan.
Talan
Talans upptagande till prövning
8 Förenade kungariket har inledningsvis i sitt svaromål anfört invändningar om rättegångshinder bestående i dels ändring av föremålet för talan, dels avsaknad av föremål för denna talan.
Ändring av föremålet för talan
9 Förenade kungarikets myndigheter har gjort gällande att den formella underrättelsen av den 21 november 2001 innehöll frågor som uteslutande avsåg åren 1999, 2000 och 2001. Det motiverade yttrandet däremot avsåg även åren 2002 och 2003 medan ansökan avser åren 2004 och 2005. Talan kan följaktligen inte tas upp till prövning eftersom föremålet för densamma innefattar påståenden om fördragsbrott som inträffat i tiden efter den formella underrättelsen.
10 Domstolen erinrar i detta avseende å ena sidan om den fasta rättspraxis enligt vilken föremålet för en talan om fördragsbrott fastställs med tillämpning av artikel 226 EG genom kommissionens motiverade yttrande (se dom av den 18 mars 1992 i mål C‑29/90, kommissionen mot Grekland, REG 1992, s. I‑1971, punkt 12, och av den 2 december 1992 i mål C‑280/89, kommissionen mot Irland, REG 1992, s. I‑6185, punkt 7), varför talan måste avse samma skäl och grunder som dem som anges i det yttrandet (se dom av den 16 juni 2005 i mål C‑456/03, kommissionen mot Italien, REG 2005, s. I‑5335, punkt 35 och där angiven rättspraxis, samt av den 8 december 2005 i mål C‑33/04, kommissionen mot Luxemburg, REG 2005, s. I‑10629, punkt 36).
11 Å andra sidan har domstolen också slagit fast att detta krav emellertid inte är så långtgående att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan anmärkningarna i det motiverade yttrandet och yrkandena i ansökan, under förutsättning att tvisteföremålet, såsom det angetts i det motiverade yttrandet, inte har utvidgats eller ändrats (se dom av den 14 juli 2005 i mål C‑433/03 kommissionen mot Tyskland, REG 2005, s. I‑6985, punkt 28, och av den 7 september 2006 i mål C‑484/04, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2006, s. I‑0000, punkt 25).
12 Enligt domstolens fasta rättspraxis kan föremålet för tvisten omfatta omständigheter som inträffat efter det motiverade yttrandet, såvitt de är av samma beskaffenhet som de i yttrandena åsyftade förhållandena och utgör en del av samma beteende (se dom av den 22 mars 1983 i mål 42/82, kommissionen mot Frankrike, REG 1983, s. 1013, punkt 20, svensk specialutgåva, volym 7, s. 103, av den 4 februari 1988 i mål 113/86, kommissionen mot Italien, REG 1988, s. 607, punkt 11, och av den 18 maj 2006 i mål C‑221/04, kommissionen mot Spanien, punkt 28).
13 Domstolen konstaterar dock att föremålet för talan i förevarande mål inte har ändrats under förfarandet.
14 I beslutsdelen av det motiverade yttrandet och i yrkandena i ansökan har kommissionen nämligen kritiserat Förenade kungariket för att fortlöpande ha åsidosatt sina skyldigheter genom att skicka de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i förordning nr 2847/93 för sent.
15 Kommissionen har dessutom i sin ansökan betonat att fördragsbrottet pågick vid den tidpunkt när förevarande talan väcktes, eftersom kommissionen då fortfarande saknade underrättelse från Förenade kungarikets regering om i stort sett samtliga uppgifter avseende år 2004 och samtliga uppgifter avseende år 2005.
16 Av detta följer att kommissionen med sin talan inte avser några specifika rättsakter avseende bestämda tidsperioder utan ett systematiskt och pågående fördragsbrott av Förenade kungariket i fråga om dess skyldighet att överlämna de ifrågavarande uppgifterna inom den frist som föreskrivs i förordning nr 2847/93.
17 Domstolen finner alltså att föremålet för tvisten i förevarande fall utgörs av den underlåtenhet som myndigheterna i Förenade kungariket visat i fråga om iakttagande av de frister som nämnts ovan, och som tagit sig uttryck i de löpande förseningarna, och det finns därvid inte skäl att bortse från de fakta som inträffat efter tidpunkten för det motiverade yttrandet (se domen av den 4 februari 1988 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 13).
18 Förenade kungarikets första invändning om rättegångshinder skall således lämnas utan avseende.
Avsaknad av föremål för talan
19 Förenade kungariket har hävdat att det har rättat sig efter det motiverade yttrandet genom att överlämna alla erforderliga uppgifter före det datum som fastställts i yttrandet och att kommissionen följaktligen inte hade fog för att väcka förevarande talan.
20 Domstolen erinrar i detta avseende inledningsvis om att kommissionen vid utövandet av de befogenheter som den har tilldelats enligt artikel 226 EG i gemenskapens allmänna intresse på eget initiativ skall övervaka medlemsstaternas tillämpning av gemenskapsrätten samt försöka få eventuella fördragsbrott fastställda för att få dessa överträdelser att upphöra (se dom av den 1 februari 2001 i mål C‑333/99, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I‑1025, punkt 23, och av den 2 juni 2005 i mål C‑394/02, kommissionen mot Grekland, REG 2005, s. I‑0000, punkterna 14 och 15 och där angiven rättspraxis).
21 I förevarande fall skall det emellertid påpekas att det åsidosättande som tillvitats Förenade kungariket på sätt som anges i punkt 16 i förevarande dom, består i en kontinuerlig och systematisk försening vid översändandet av de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i förordning nr 2847/93.
22 Domstolen konstaterar att Förenade kungariket inte har åtgärdat det sålunda definierade åsidosättandet genom att före det datum som fastställts i det motiverade yttrandet överlämna de uppgifter som krävs enligt förordning nr 2847/93 och som nämns i detta. Överlämnandet av uppgifterna skedde nämligen efter det att de frister som föreskrivs i förordning nr 2847/93 hade löpt ut.
23 Kommissionen har följaktligen ett intresse av att få det ifrågavarande åsidosättandet fastställt, bland annat för att Förenade kungariket skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifterna överlämnas i tid så att liknande åsidosättanden inte upprepas.
24 Mot bakgrund av det ovanstående skall även den andra invändningen om rättegångshinder underkännas och kommissionens talan tas upp till sakprövning.
Huruvida talan är välgrundad
25 Kommissionen har anmärkt på Förenade kungariket för att ha tillhandahållit de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i förordning nr 2847/93 med en betydande försening, nämligen enligt följande:
– för åren 1999, 2000 och 2001: uppgifterna avseende dessa år tillhandahölls först den 14 januari 2002, med undantag av de uppgifter som rör månaderna februari, mars, april och maj år 1999, vilka överlämnades den 9 juni 1999, samt de uppgifter som rör de tio första månaderna år 2001, vilka överlämnades den 29 november 2001,
– för år 2002: de uppgifter som rör bottenlevande arter lämnades även de för sent, utom i fem fall,
– för år 2003: uppgifterna lämnades inte förrän den 29 mars 2004,
– för år 2004: endast vissa uppgifter lämnades till kommissionen vilka för övrigt var försenade med i genomsnitt 23 dagar för pelagiska arter och 48 dagar för bottenlevande arter,
– för år 2005: inga uppgifter hade ännu lämnats till kommissionen vid tidpunkten för talans väckande.
26 Förenade kungarikets regering har inte bestritt att uppgifterna lämnats för sent så som beskrivits.
27 Förenade kungariket har emellertid gjort gällande att dessa förseningar berott på tekniska svårigheter. Vad i synnerhet gäller överlämnandet av uppgifter rörande åren 2004 och 2005 föranleddes dessa svårigheter av ett byte av uppgiftsformulär till följd av att förordning 1954/2003 trädde i kraft.
28 Detta argument kan inte godtas. Domstolen konstaterar i detta avseende endast att det av fast rättspraxis följer att en medlemsstat inte kan åberopa interna förhållanden, såsom exempelvis tillämpningssvårigheter som uppkommer vid genomförandet av en gemenskapsrättsakt, som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som följer av gemenskapsrättsliga normer (se dom av den 4 juli 2000 i mål C‑387/97, kommissionen mot Grekland, REG 2000, s. I‑5047, punkt 70, samt dom av den 25 april 2002 i de förenade målen C‑418/00 och C‑419/00, kommissionen mot Frankrike, REG 2002, s. I-3969, punkt 59).
29 Förenande kungariket kan alltså inte åberopa tekniska svårigheter som ursäkt för att inte iaktta de skyldigheter som följer av gemenskapsrätten.
30 Med hänsyn till vad som anförts ovan finner domstolen att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning nr 2847/93 genom att inte i tid överlämna de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i nämnda förordning.
Rättegångskostnader
31 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Förenade kungariket skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Förenade kungariket har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, i dess senaste lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1954/2003 av den 4 november 2003, genom att inte i tid överlämna de uppgifter som krävs enligt artikel 19i första och tredje strecksatserna i nämnda förordning.
2) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: engelska.
Full & Egal Universal Law Academy