Domstolens beslut (fjärde avdelningen) av den 6 april 2006 – Reyniers & Sogama
(mål C-407/05)
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna – Indrivning av importtullar – Bevis för att handhavandet skett på ett regelmässigt sätt eller för på vilken plats överträdelsen eller oegentligheten begicks – Följden av att underrättelsen till den huvudansvarige inte innehöll någon uppgift om fristen för att lägga fram nämnda bevis”
Fri rörlighet för varor – Gemenskapstransitering – Extern gemenskapstransitering (Rådets förordningar nr 222/77, artikel 36.3, och nr 2726/90, artikel 34; kommissionens förordningar nr 1062/87, artikel 11a, och nr 1214/92, artikel 49) (se punkterna 21–26 och slutet)
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Hof van Cassatie van België – Tolkning av artikel 11a i kommissionens förordning (EEG) nr 1062/87 av den 27 mars 1987 om tillämpningsföreskrifter och bestämmelser för att förenkla reglerna om gemenskapstransitering (EGT L 107, s. 1), som infördes genom artikel 1 i kommissionens förordning (EEG) nr 1429/90 av den 29 maj 1990 om ändring av förordning (EEG) nr 1062/87 (EGT L 137, s. 1), av artikel 34 i rådets förordning (EEG) nr 2726/90 av den 17 september 1990 om gemenskapstransitering (EGT L 262, s. 1) och av artikel 49 i kommissionens förordning (EEG) nr 1214/92 av den 21 april 1992 om tillämpningsföreskrifter och bestämmelser för att förenkla reglerna om gemenskapstransitering (EGT L 132, s. 1) – Indrivning av importtullar – Underrättelse som avgångskontoret lämnat till den huvudansvarige och därvid anmodat denne att lägga fram bevis för att handhavandet skett på ett regelmässigt sätt eller för på vilken plats överträdelsen eller oegentligheten begicks – Ingen tidsfrist har angetts – Följder för underrättelsens rättsenlighet och för indrivningen av tullskulder.
Avgörande
Artikel 36.3 i rådets förordning (EEG) nr 222/77 av den 13 december 1976 om gemenskapstransitering, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 474/90 av den 22 februari 1990 om avskaffande av kravet på att inge gränsövergångsattest vid gränsövergångar inom gemenskapen, jämförd med artikel 11a i kommissionens förordning (EEG) nr 1062/87 av den 27 mars 1987 om tillämpningsföreskrifter och bestämmelser för att förenkla reglerna om gemenskapstransitering, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1429/90 av den 29 maj 1990, och artikel 34 i rådets förordning (EEG) nr 2726/90 av den 17 september 1990 om gemenskapstransitering, jämförd med artikel 49 i kommissionens förordning (EEG) nr 1214/92 av den 21 april 1992 om tillämpningsföreskrifter och bestämmelser för att förenkla reglerna om gemenskapstransitering, skall tolkas så, att avgångskontoret måste underrätta anmälaren om den tremånadersperiod inom vilken bevis för att transiteringen genomförts på ett regelmässigt sätt eller för på vilken plats överträdelsen eller oegentligheten verkligen begicks skall framläggas vid detta kontor på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt och att den behöriga myndigheten därför endast kan vidta indrivningsåtgärder om den uttryckligen har upplyst anmälaren om att denne har tre månader på sig att framlägga dessa bevis och när dessa bevis inte har framlagts inom fristen.
Full & Egal Universal Law Academy