Mål T-453/05
Vonage Holdings Corp.
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Företrädas av en advokat – Uppenbart att talan skall avvisas”
Förstainstansrättens beslut (andra avdelningen) av den 26 juni 2006
Sammanfattning av beslutet
Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav
(Domstolens stadga, artikel 19 fjärde stycket)
Det framgår av artikel 19 fjärde stycket i domstolens stadga, som skall tillämpas på förfaranden vid förstainstansrätten med stöd av artikel 53 i samma stadga, att två kumulativa villkor skall vara uppfyllda för att en person skall få företräda eller biträda andra parter än medlemsstaterna och gemenskapernas institutioner vid gemenskapsdomstolarna, nämligen att personen i fråga är advokat och behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa krav utgör väsentliga formföreskrifter vars åsidosättande medför att talan skall avvisas.
En ansökan skall således avvisas om den har lämnats in av en annan part än en medlemsstat eller en av gemenskapens institutioner och undertecknats av en person som, trots att denne enligt nationell lagstiftning får uppträda som ombud vid en medlemsstats domstolar, inte är medlem av advokatsamfundet och således inte är advokat i den mening som avses i artikel 19 i domstolens stadga.
(se punkterna 11, 13 och 16)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (andra avdelningen)
den 26 juni 2006 (*)
"Gemenskapsvarumärke – Företrädas av en advokat – Uppenbart att talan skall avvisas"
I mål T-453/05,
Vonage Holdings Corporation, Edison (Förenta staterna), företrätt av J. Kääriäinen,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån),
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 20 oktober 2005 (ärende R 510/2005-1) avseende en ansökan om registrering av ordmärket REDEFINING COMMUNICATIONS som gemenskapsvarumärke,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och I. Pelikánová,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund och förfarande
1 Sökanden har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 27 december 2005, väckt talan mot det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) harmoniseringsbyrån) den 20 oktober 2005 (ärende R 510/2005-1).
2 Av ansökan framgår att sökanden företräds av advokaten J. Kääriäinen. Ansökan har undertecknats av J. Kääriäinen.
3 Med tillämpning av artikel 44.6 i förstainstansrättens rättegångsregler anmodade förstainstansrätten den 3 januari 2006 J. Kääriäinen att inge ett intyg, av vilket skulle framgå att han är behörig att verka som advokat i en medlemsstat i enlighet med de krav som ställs i artikel 19 i domstolens stadga. J. Kääriäinen inkom den 24 januari 2006 med ett intyg daterat den 10 april 2002 från J.‑O. Brännström, domare vid Malmö tingsrätt (Sverige), enligt vilket J. Kääriäinen ”är jurist och behörig att företräda klienter samt ensam uppträda inför alla domstolar i Sverige”.
4 Med hänsyn till att detta svar inte var tillfredsställande anmodade förstainstansrätten J. Kääriäinen att lägga fram bevis för att han är advokat i den mening som avses i svensk lagstiftning, eller att han i enlighet med artikel 19 fjärde stycket i domstolens stadga är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tidsfristen för svar på anmodan gick ut den 10 april 2006.
5 Den 10 april 2006 förklarade J. Kääriäinen att han inte är medlem av Sveriges Advokatsamfund, eftersom han arbetar på en byrå som har specialiserat sig på patenträtt och det inte är tillåtet för medlemmar av Sveriges Advokatsamfund att utöva advokatyrket på samma byrå som patentombud med teknisk utbildning. Han påpekade att ett ombud enligt den svenska formuleringen av artikel 19 i domstolens stadga skall vara advokat. Han gjorde vidare gällande att han var medveten om förstainstansrättens beslut av den 28 februari 2005 i mål T‑445/04, Energy Technologies ET mot harmoniseringsbyrån, REG 2005, s. II‑677.
6 J. Kääriäinen underströk emellertid att förstainstansrätten i dom av den 27 februari 2002 i mål T-219/00, Ellos mot harmoniseringsbyrån (ELLOS), REG 2002, s. II‑753, inte gjorde några invändningar mot att det svenska ombudet inte var medlem av Sveriges Advokatsamfund. Han gjorde också gällande att han tidigare har företrätt en klient inför domstolen i beslut av den 5 februari 2004 i mål C‑150/02 P, Streamserve mot harmoniseringsbyrån, REG 2004, s. I‑1461. Domstolen gjorde inte heller några invändningar mot detta.
7 J. Kääriäinen meddelade slutligen förstainstansrätten att S. Eliasson och J. Runsten, som båda är medlemmar av Sveriges Advokatsamfund, har förklarat sig beredda att företräda sökanden i det ifrågavarande målet. Handlingar som intygar att S. Eliasson och J. Runsten är medlemmar av advokatsamfundet bifogades skrivelsen av den 10 april 2006. Inga andra handlingar har lämnats in till förstainstansrätten.
Rättslig bedömning
8 Enligt artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler gäller att om det är uppenbart att rätten saknar behörighet att pröva en viss sak eller att talan helt saknar rättslig grund, kan rätten fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.
9 I förevarande fall har förstainstansrätten med tillämpning av denna artikel beslutat att fatta beslut utan ytterligare behandling.
10 Enligt artikel 19 tredje stycket i domstolens stadga, som skall tillämpas på förfaranden vid förstainstansrätten med stöd av artikel 53 i samma stadga, skall parter, utom de som avses i första och andra styckena i den bestämmelsen, företrädas av en advokat vid gemenskapsdomstolarna. Enligt svensk lagstiftning är titeln advokat förbehållen den som har en juris kandidatexamen och som är medlem av advokatsamfundet.
11 Dessutom framgår det tydligt av artikel 19 fjärde stycket i domstolens stadga att två kumulativa villkor skall vara uppfyllda för att en person skall få företräda eller biträda andra parter än medlemsstaterna och gemenskapernas institutioner vid gemenskapsdomstolarna, nämligen att personen i fråga är advokat och behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa krav utgör väsentliga formföreskrifter vars åsidosättande medför att talan skall avvisas.
12 Det krav som ställs i artikel 19 i domstolens stadga har sin förklaring i uppfattningen om advokatens roll såsom medarbetare i rättvisans tjänst, som helt oberoende och i sakens övergripande intresse skall biträda klienten i enlighet med dennes behov. Motsvarigheten till detta skydd är reglerna om god advokatsed, som fastställs och övervakas i det allmännas intresse av de för detta ändamål bemyndigade institutionerna. En sådan uppfattning återspeglar de gemensamma rättsliga traditionerna i medlemsstaterna och återfinns också i gemenskapens rättsordning (se, analogt, domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S mot kommissionen, REG 1982, s. 1575, punkt 24; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405).
13 Eftersom J. Kääriäinen inte är medlem av advokatsamfundet är han inte advokat i den mening som avses i artikel 19 i domstolens stadga. Även om han enligt svensk lagstiftning får uppträda som ombud vid svenska domstolar, uppfyller han följaktligen inte det första av de två kumulativa villkoren i artikel 19 fjärde stycket och saknar med andra ord behörighet att företräda sökanden vid förstainstansrätten (se domen i det ovannämnda målet Energy Technologies ET mot harmoniseringsbyrån).
14 Det är visserligen sant att varken domstolen eller förstainstansrätten i de mål som sökanden åberopat (se punkt 6 ovan) har gjort invändningar mot att de juridiska ombuden inte var advokater. Förstainstansrätten erinrar emellertid om att frågan om ombudens titlar inte uttryckligen behandlades i något av dessa mål.
15 Sökanden kan under alla omständigheter inte göra gällande de ovan i punkt 6 nämnda målen i syfte att uppnå ett undantag från tillämpningen av bestämmelserna i domstolens stadga eller förstainstansrättens rättegångsregler. Enligt artikel 43.1 i förstainstansrättens rättegångsregler skall originalexemplaret av varje inlaga vara undertecknat av partens ombud eller advokat. Sökanden har inte inkommit med någon handling som undertecknats av en advokat i den mening som avses i artikel 19 fjärde stycket i stadgan. Inlämnandet av de ovan i punkt 7 nämnda intygen och påståendet att de advokater som nämns i dessa handlingar är villiga att företräda sökanden är inte tillräckligt för att kravet på att en ansökan skall vara undertecknad av en advokat i den mening som avses i artikel 19 i stadgan skall anses uppfyllt.
16 Av det ovanstående följer att talan skall avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Det är inte nödvändigt att delge svaranden talan.
Rättegångskostnader
17 Eftersom det förevarande beslutet har fattats innan svaranden delgetts ansökan och innan några kostnader hunnit uppkomma för svaranden, är det tillräckligt att sökanden förpliktas att bära sin rättegångskostnad i enlighet med artikel 87.1 i rättegångsreglerna.
Mot denna bakgrund beslutar förstainstansrätten (andra avdelningen) följande:
1) Talan avvisas.
2) Sökanden skall bära sin rättegångskostnad.
Luxemburg den 26 juni 2006
E. Coulon
J. Pirrung
Justitiesekreterare
Ordförande
* Rättegångsspråk: engelska.
Full & Egal Universal Law Academy