9.5.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 116/6
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 mars 2008 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna)) – Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening (C-383/06), Gemeente Rotterdam (C-384/06) mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid och Sociaal Economische Samenwerking West-Brabant (C-385/06) mot Algemene Directie voor de Arbeidsvoorziening
(Förenade målen C-383/06–C-385/06) (1)
(Strukturfonder - Artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 - Upphävande och återkrav av gemenskapsstöd - Artikel 249 EG - Skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerheten)
(2008/C 116/10)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Raad van State
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening (C-383/06), Gemeente Rotterdam (C-384/06), Sociaal Economische Samenwerking West-Brabant (C-386/06)
Motpart: Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid, Algemene Directie voor de Arbeidsvoorziening
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Nederlandse Raad van State – Tolkning av artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter – Upphävande och återkrav av gemenskapsstöd – Artiklarna 10 EG och 249 EG – Tillämpning av allmänna gemenskapsprinciper
Domslut
1)
Artikel 23.1 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993, medför en skyldighet för medlemsstaterna att återkräva medel som förlorats till följd av överträdelse eller försummelse, utan att det är nödvändigt att sådan behörighet föreligger enligt nationell rätt.
2)
Återkrävandet av medel som förlorats till följd av överträdelse eller försummelse skall ske med stöd av artikel 23.1 i förordning nr 4253/88, i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93, och på de sätt som föreskrivs i nationell rätt, med förbehåll för att tillämpningen av den nationella rätten inte får hindra gemenskapsrättens tillämpning och verkan, och att den inte leder till att det blir praktiskt taget omöjligt att återkräva medel som beviljats i strid med gällande rätt. Det ankommer på den nationella domstolen att säkerställa gemenskapsrättens fulla tillämpning genom att, vid behov, sätta åt sidan eller tolka en sådan nationell lagstiftning som den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht), vilken hindrar nämnda tillämpning. Den nationella domstolen kan genomföra de gemenskapsrättsliga principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar genom att beakta handlandet hos såväl mottagarna av de förlorade medlen som hos förvaltningen, förutsatt att gemenskapens intresse beaktas fullt ut. Att stödmottagaren utgör en offentligrättslig person saknar betydelse i detta avseende.
(1) EUT C 310 av den 16.12.2006.
Full & Egal Universal Law Academy