DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 21 februari 2008
Mål C‑348/06 P
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Marie-Claude Girardot
”Överklagande – Tillfälligt anställd – Skadeståndstalan – Förlust av en möjlighet att anställas – Faktisk och säker skada – Fastställande av skadeståndets storlek”
Saken: Överklagande av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 6 juni 2006 i mål T‑10/02, Girardot mot kommissionen (REGP 2006, s. II‑A-2-609), med yrkande om upphävande av nämnda dom. Anslutningsöverklaganden av Marie-Claude Girardot.
Avgörande: Överklagandet och anslutningsöverklagandet ogillas.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Ersättning för ekonomisk skada kopplad till förlusten av en möjlighet till följd av rättsstridigt avslag på en ansökan
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)
2. Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten – Avvisning
(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
1. Enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna har förstainstansrätten obegränsad behörighet i tvister av ekonomisk art och kan inom ramen för denna behörighet om nödvändigt ex officio förplikta svaranden att betala ersättning för den skada denne orsakat och i det fallet värdera skadan utifrån rätt och billighet, med hänsyn tagen till samtliga omständigheter i målet. Vidare är förstainstansrätten ensam behörig, när den har konstaterat förekomsten av en skada, att inom ramen för yrkandena bedöma hur och med vilket belopp skadan skall ersättas, inom ramen för yrkandena och med iakttagande av motiveringsskyldigheten.
Vad gäller att fastställa hur stor ersättning som skall erhållas för den förlorade möjligheten, för en tillfälligt anställd vars ansökan rättsstridigt avslagits, att anställas vid en gemenskapsinstitution leder tillämpning av en metod, som även används i flera länders nationella rätt, som vilar på inkomstförlustkriteriet genom att avgöra dennes förlorade inkomst och sedan räkna ut skillnaden mellan den lön hon skulle ha uppburit om hon hade blivit anställd och den lön som hon faktiskt uppbar och därefter fastställa, i form av ett procenttal, vilken chans hon hade att anställas för att på så vis vikta den beräknade inkomstförlusten, nödvändigtvis till att gemenskapsdomstolen måste grunda sig på en rad antaganden som till sin art är ovissa men som omfattas av förstainstansrättens exklusiva behörighet att bedöma de faktiska omständigheterna och det utrymme för skönsmässig bedömning denna har.
2. Det framgår av artikel 225 EG, artikel 58 första stycket i domstolens stadga och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart skall anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.
Ett överklagande uppfyller inte dessa villkor om det inte syftar till att peka ut rättsliga fel i förstainstansrättens resonemang utan i syfte att angripa den bedömning av de faktiska omständigheterna som den grundade sig på i sin dom genom att dels upprepa de argument som anförts i första instans, dels stödja sig på påstått ny bevisning.
Full & Egal Universal Law Academy