30.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 223/11
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juli 2008 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Brussel (Belgien)) – Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding mot Firma Feryn NV
(Mål C-54/07) (1)
(Direktiv 2000/43/EG - Diskriminerande kriterier för urval av personal - Bevisbörda - Sanktioner)
(2008/C 223/17)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Arbeidshof te Brussel
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding
Motpart: Firma Feryn NV
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Arbeidshof te Brussel – Tolkning av artiklarna 2.2 a, 8.1 och 15 i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22) – Direkt diskriminerande kriterier för urval av personal avseende ras eller etniskt ursprung – Bevisbörda – Den nationella domstolens bedömning och konstateranden – Huruvida den nationella domstolen är skyldig att förordna om diskrimineringens upphörande
Domslut
1)
Den omständigheten att en arbetsgivare offentligt uttalar att han inte kommer att anställa arbetstagare med visst etniskt ursprung eller av viss ras utgör direkt diskriminering avseende anställning, i den mening som avses i artikel 2.2 a i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, eftersom sådana uttalanden starkt kan avskräcka vissa arbetssökande från att anmäla sitt intresse för ett arbete och följaktligen utgöra ett hinder för deras tillträde till arbetsmarknaden.
2)
Offentliga uttalanden genom vilka en arbetsgivare låter ge till känna att denne inom ramen för sin anställningspolitik inte kommer att anställa arbetstagare med visst etniskt ursprung eller av viss ras ger anledning att anta, i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 2000/43, att det föreligger en direkt diskriminerande anställningspolitik. Det åligger därmed arbetsgivaren att visa att principen om likabehandling inte har åsidosatts. Arbetsgivaren kan göra detta genom att visa att företagets faktiska anställningspolitik inte motsvarar dessa uttalanden. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida de omständigheter som läggs arbetsgivaren till last är styrkta och att bedöma huruvida de uppgifter som arbetsgivaren har inkommit med till stöd för sitt påstående att han inte har åsidosatt principen om likabehandling är tillräckliga.
3)
Även när det inte finns någon identifierbar person som har utsatts för diskriminering krävs det enligt artikel 15 i direktiv 2000/43 att de sanktioner som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv är effektiva, proportionerliga och avskräckande.
(1) EUT C 82, 14.4.2007.
Full & Egal Universal Law Academy