4.7.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 153/7
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 maj 2009 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — Associação Nacional de Transportadores Rodoviários de Pesados de Passageiros (Antrop), J. Espírito Santo & Irmãos Lda, Sequeiro, Lucas, Venturas & Ca Lda, Barraqueiro Transportes SA, Rodoviária de Lisboa mot Conselho de Ministros, Companhia Carris de Ferro de Lisboa SA (Carris), Sociedade de Transportes Colectivos do Porto SA (STCP)
(Mål C-504/07) (1)
(Förordning (EEG) nr 1191/69 - Skyldighet att tillhandahålla en offentlig tjänst - Beviljande av ersättning - Sektorn för passagerartransport inom städer)
2009/C 153/14
Rättegångsspråk: portugisiska
Hänskjutande domstol
Supremo Tribunal Administrativo
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Associação Nacional de Transportadores Rodoviários de Pesados de Passageiros (Antrop), J. Espírito Santo & Irmãos Lda, Sequeiro, Lucas, Venturas & Ca Lda, Barraqueiro Transportes SA, Rodoviária de Lisboa
Svarande: Conselho de Ministros, Companhia Carris de Ferro de Lisboa SA (Carris), Sociedade de Transportes Colectivos do Porto SA (STCP)
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Supremo Tribunal Administrativo — Tolkning av artiklarna 73 EG, 76 EG 87 EG och 88 EG och av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, s. 1) — Allmännyttig kommunal tjänst avseende passagerartransport — Huruvida det föreligger en ersättningsskyldighet — Stöd som avser att kompensera dessa företags driftsförluster
Domslut
1)
Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991, ska tolkas så att medlemsstaterna får ålägga ett statligt företag, vilket ansvarar för kollektivtrafiken i en kommun, att tillhandahålla offentliga tjänster, och att ersättning för skada till följd av sådana skyldigheter ska utgå i enlighet med bestämmelserna i nämnda förordning.
2)
Förordning nr 1191/69, i dess lydelse enligt förordning nr 1893/91, utgör hinder mot att ersättning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, beviljas, när det inte är möjligt att fastställa kostnaderna för de berörda företagens verksamhet inom ramen för en offentlig tjänst.
3)
Då en nationell domstol fastslår att vissa stödåtgärder är oförenliga med förordning nr 1191/69, i dess lydelse enligt förordning nr 1893/91, ankommer det på den att vidta samtliga de åtgärder som detta föranleder enligt nationell rätt, i fråga om giltigheten av de rättsakter genom vilka nämnda åtgärder genomförts.
(1) EUT C 22, 26.1.2008.
Full & Egal Universal Law Academy