1.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 180/9
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 juni 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tallinna Halduskohus — Republiken Estland) — Balbiino AS mot Põllumajandusministeerium, Maksu- ja Tolliameti Põhja maksu- ja tollikeskus
(Mål C-560/07) (1)
(Estlands anslutning - Övergångsbestämmelser - Jordbruksprodukter - Socker - Överskottslager - Förordningarna (EG) nr 1972/2003, 60/2004 och 832/2005)
2009/C 180/14
Rättegångsspråk: estniska
Hänskjutande domstol
Tallinna Halduskohus
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Balbiino AS
Motpart: Põllumajandusministeerium, Maksu- ja Tolliameti Põhja maksu- ja tollikeskus
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Tallinna Halduskohus (Estland) — Tolkning av artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 60/2004 av den 14 januari 2004 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 9, s. 8) och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 av den 10 november 2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 293, s. 3) samt av kommissionens förordning (EG) nr 832/2005 av den 31 maj 2005 om bestämning av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (EUT L 138, s. 3) — Avgift på överskottslager av jordbruksprodukter — Metod för att fastställa hur stort ett övergångslager och ett överskottslager är i avsikt att ta ut denna avgift
Domslut
1)
Artikel 4.1 och 4.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 av den 10 november 2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning, artikel 6.3 i kommissionens förordning (EG) nr 60/2004 av den 14 januari 2004 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning och kommissionens förordning (EG) nr 832/2005 av den 31 maj 2005 om bestämning av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien utgör inte hinder för en nationell reglering, såsom lagen om avgift för överskottslager (Üleliigse laovaru tasu seadus) av den 7 april 2004, i dess lydelse av den 25 januari 2007, enligt vilken volymen på en aktörs överskottslager bestäms genom att man från det lager som faktiskt innehades den 1 maj 2004 drar av volymen på övergångslagret, vilket definieras som det genomsnittliga lager som innehades den 1 maj under de fyra senaste verksamhetsåren multiplicerat med koefficienten 1,2, där koefficienten motsvarar den ökning av jordbruksproduktionen som har konstaterats i den berörda medlemsstaten under samma period.
2)
Förordning nr 1972/2003 utgör inte hinder för att betrakta hela det lager som en aktör innehade den 1 maj 2004 som överskottslager om det av samstämmiga indicier framgår att lagret inte är av normal karaktär med hänsyn till aktörens verksamhet, utan har byggts upp i spekulativt syfte.
3)
Artikel 4 i förordning nr 1972/2003 och artikel 6 i förordning nr 60/2004 utgör inte hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en aktör som har inlett sin verksamhet mindre än ett år före den 1 maj 2004 måste bevisa att den lagerkvantitet som han innehade den 1 maj 2004 motsvarar den lagerkvantitet som han vanligtvis kan producera, sälja, överlåta eller förvärva mot eller utan vederlag.
4)
Förordningarna nr 1972/2003 och nr 60/2004 utgör inte hinder för att en avgift tas ut för en aktörs överskottslager även om vederbörande kan visa att denne inte har dragit någon fördel av försäljningen av lagret efter den 1 maj 2004.
5)
Artikel 6.3 i förordning nr 60/2004 kan inte tolkas så, att en ökning av en aktörs lagerkapacitet under året före anslutningen motiverar en nedräkning av volymen på överskottslagret oberoende av hur lagerinnehavarens ekonomiska verksamhet, bearbetningsvolymer och lagrets omfattning sedan har utvecklats.
6)
Artikel 10 i förordning nr 1972/2003 utgör inte hinder för giltigheten av ett avgiftsbeslut som den aktör som är skyldig att erlägga en avgift för överskottslager har mottagit efter den 30 april 2007 om det framgår att beslutet fattades av de nationella myndigheterna senast nämnda datum.
(1) EUT C 64, 8.3.2008.
Full & Egal Universal Law Academy