EUR-Lex -  62007CN0503 - SV

8.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/15

Överklagande ingett den 19 november 2007 av Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH av det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 11 september 2007 i mål T-28/07, Fels-Werke GmbH, Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH, Spenner-Zement GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-503/07 P)

(2008/C 64/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH (ombud: H. Posser och S. Altenschmidt, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Felz-Werke GmbH, Spenner-Zement GmbH & Co. KG, Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

upphäva det beslut som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 11 september 2007 i mål T-28/07, Fels-Werke m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, till den del beslutet avser klaganden,

—

ogiltigförklara artikel 1.2 i kommissionens beslut av den 29 november 2006 om den nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som anmälts av Tyskland i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (icke offentliggjort dokumentnummer), till den del det däri slås fast att fördelningsgarantierna från den första handelsperioden, vilka beskrivs i kapitel 6.2 i Tysklands nationella fördelningsplan under rubriken ”Fördelning enligt 8 § ZuG 2007”, är oförenliga med direktiv 2003/87/EG,

—

ogiltigförklara artikel 2.2 i kommissionens beslut, i den del bestämmelsen innehåller riktlinjer för Förbundsrepubliken Tyskland i fråga om tillämpningen av fördelningsgarantierna från den första handelsperioden, vilka beskrivs i kapitel 6.2 i Tysklands nationella fördelningsplan under rubriken ”Fördelning enligt 8 § ZuG 2007”, och det därvid även föreskrivs att samma fullgörandefaktor gäller som för andra jämförbara befintliga anläggningar,

—

i andra hand, upphäva det beslut som omnämns i första strecksatsen och återförvisa målet till förstainstansrätten, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det överklagade beslutet slog förstainstansrätten fast att klagandebolaget inte berörs personligen av det omtvistade beslutet och avvisade därför bolagets talan om ogiltigförklaring av delar av kommissionens beslut av den 29 november 2006 om den nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som anmälts av Tyskland.

Till stöd för överklagandet gör klagandebolaget gällande att såväl de processuella bestämmelser som skall skydda bolagets intressen som den materiella gemenskapsrättsliga bestämmelsen i artikel 230 fjärde stycket EG har åsidosatts.

För det första har förstainstansrätten åsidosatt principen om en rättvis rättegång och rätten att yttra sig. Förstainstansrätten motiverade nämligen konstaterandet att klagandebolaget inte berörs personligen i huvudsak med att bolaget inte hade styrkt sitt påstående att det tillhör en sluten krets av företag och i synnerhet att klagandebolaget inte hade ingett någon förteckning över de företag som omfattas av 8 § 1 st. ZuG 2007. Förstainstansrätten hade dock inte vid någon tidpunkt under förfarandet begärt att klagandebolaget skulle inge en förteckning över de företag som omfattas av fördelningsgarantin. Klagandebolaget kan inte heller av andra skäl förväntas ha insett relevansen av en sådan förteckning, då det redan framgår av den bindande rättsliga strukturen i ZuG 2007, vilken åberopades vid förstainstansrätten, att den krets av företag som omfattas av fördelningsgarantin är avgränsad och sluten. Vidare anser klagandebolaget att det faktiskt skulle vara omöjligt för bolaget att efterkomma förstainstansrättens begäran om att inge en sådan förteckning.

För det andra har förstainstansrätten åsidosatt artikel 230 fjärde stycket EG, genom att felaktigt slå fast att klagandebolaget inte berörs personligen av beslutet. Den personkrets som omfattas av det omtvistade beslutet är nämligen inte – såsom förstainstansrätten har angett – ”mer eller mindre exakt” bestämd, utan den definieras slutgiltigt utifrån tidigare faktiska förhållanden och kan därför logiskt sett inte utvidgas. Vad beträffar de företag som omfattas av fördelningsgarantin i 8 § ZuG 2007 kan det omtvistade beslutet dessutom anses utgöra en rad individuella beslut, då det enligt vart och ett av dessa är förbjudet att behålla fördelningsgarantin.

Full & Egal Universal Law Academy