9.2.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 37/10
Talan väckt den 23 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna
(Mål C-521/07)
(2008/C 37/12)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. van Nuffel och R. Lyal)
Svarande: Konungariket Nederländerna
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen skall
—
fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 40 i EES-avtalet genom att inte tillämpa skattebefrielse på utdelning till bolag i Norge och Island på samma villkor som på utdelning till nederländska bolag, och
—
förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Enligt nederländsk skattelagstiftning tas ingen skatt ut på utdelning när ett nederländskt bolag ger utdelning till ett annat bolag i Nederländerna som äger minst fem procent av aktierna i det utdelande bolaget. Skatt tas däremot ut när det mottagande bolaget befinner sig i Norge eller Island, förutom om bolaget äger minst 25 procent (Norge) eller 10 procent (Island) av aktierna i det utdelande nederländska bolaget.
Kommissionen anser att den nederländska skattelagstiftningen sålunda ger upphov till diskriminering av bolag i Norge eller Island i förhållande till bolag i Nederländerna. Det utgör ett hinder för den fria rörligheten av kapital mellan Nederländerna och Norge och Island, vilket strider mot artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1) (”EES-avtalet”) om den fria rörligheten för kapital. Denna bestämmelse överensstämmer i huvudsak med artikel 56 EG. Norska och isländska bolag som äger en del av ett nederländskt bolag befinner sig nämligen i en situation som objektivt sett liknar den som ett nederländskt bolag med ett sådant ägande befinner sig i. Den nederländska regleringen kan inte motiveras. Visserligen får medlemsstater vidta åtgärder för att undvika missbruk, men dessa måste stå i proportion till det eftersträvade syftet, vilket här inte är fallet.
(1) EGT L 1, 3.1.1994.
Full & Egal Universal Law Academy