9.2.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 37/20
Talan väckt den 13 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike
(Mål C-556/07)
(2008/C 37/30)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Nolin och M. van Heezik)
Svarande: Republiken Frankrike
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen skall
—
fastställa att Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 31.1 och 31.2 i förordning nr 2847/1993 (1) och artiklarna 23.1 och 23.2, 24 samt 25.1 och 25.2 i förordning nr 2371/2002 (2) genom att underlåta att kontrollera, inspektera och övervaka fisket, särskilt mot bakgrund av förbudet mot drivgarn vid fångst av vissa arter, och genom att inte tillse att lämpliga åtgärder vidtas mot de som är ansvariga för överträdelser av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna angående användning av drivgarn,
—
förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen gör genom sin talan gällande att svaranden tillämpar de gemenskapsrättsliga bestämmelserna angående fiske på ett felaktigt sätt. Denna felaktiga tillämpning beror för det första på att de franska myndigheterna inte anser att fiskeredskapet ”thonaille” är ett drivgarn trots att detta redskap, på grund av sina tekniska särdrag, verkligen är ett sådant nät som är förbjudet enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Det faktum att en ”thonaille” kan stabiliseras med hjälp av ett flytande ankare är härvid irrelevant, eftersom denna stabilisering inte innebär att en ”thonaille” inte kan driva med havsströmmar eller vind utan endast att den hålls uppe genom flöten och tyngder för att optimera effektiviteten och undvika att den lägger sig horisontellt precis under vattenytan.
Fördragsbrottet beror för det andra på att det saknas ett effektivt kontrollsystem för att kontrollera efterlevnaden av förbudet mot drivgarn för fångst av vissa arter och på att konstaterade överträdelser inte beivras korrekt. De kontroller som genomförs avser endast efterlevnaden av den nationella lagstiftningen, som är mindre sträng än gemenskapslagstiftningen, och de påföljder som åläggs för överträdelser av nämnda lagstiftning är milda och föga avskräckande.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118).
(2) Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59).
Full & Egal Universal Law Academy