26.5.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 117/22
Talan väckt den 12 mars 2007 – Hamdi mot rådet
(Mål T-75/07)
(2007/C 117/35)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Sökande: Ahmed Hamdi (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M.J.G. Uiterwaal)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
—
fastställa att gemensam ståndpunkt 2002/402/GUSP (EGT L 139, s. 4) i sökandens fall oriktigt har grundats på förordning (EG) nr 2001/2580 (EGT L 344, s. 70) och därför inte är bindande gentemot sökanden, eller
—
i andra hand att nämnda förordning inte är tillämplig på sökanden, eller
—
i tredje hand ogiltigförklara beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 (EUT L 379, s. 123), samt
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden har dömts till fängelse efter att den nationella domstolen funnit det styrkt att han ingick i en terroristorganisation, Hofstadgruppen. Sökanden har överklagat denna dom.
Genom beslut 2006/1008/EG (1) lade rådet till sökanden till förteckningen över de personer och enheter som förordning (EG) nr 2580/2001 (2) är tillämplig på.
Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att såväl det angripna beslutet som den angripna förordningen antagits i strid med en väsentlig formföreskrift och framför allt är otillräckligt motiverade. Vad gäller förordningen hävdar sökanden att rådet inte motiverat varför denna var nödvändig inom ramen för den gemensamma marknaden. Beträffande beslutet hävdat sökanden att det saknas motivering till varför rådet ansett förordning nr 2580/2001 vara tillämplig på sökanden.
Sökanden gör vidare gällande att det aktuella beslutet saknar rättslig grund. Enligt sökanden strider nämligen förordning nr 2580/2001 mot EG-fördraget i den mån förordningen är tillämplig på sökanden. Sökanden hävdar att den angripna förordningen inte medför någon skyldighet att verkställa förpliktelser som följer av resolutioner från Förenta nationernas säkerhetsråd. Dt finns inte heller någon koppling mellan sökanden och tredje land eller andra aspekter av gemenskapens utrikes- och säkerhetspolitik, varför andra pelaren inte är tillämplig i sökandens fall.
Sökanden hävdar härvid att artikel 308 EG inte kan utgöra någon rättslig grund, eftersom det saknas koppling mellan förverkligandet av den gemensamma marknaden. Den angripna förordningen innebär inte heller att något av unionens mål förverkligas, varför inte heller artiklarna 60 EG, 301 EG och 308 EG lästa tillsammans utgör någon rättslig grund.
Sökanden hävdar slutligen att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av hans grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för sin egendom och rätten till skydd för sitt privatliv, såsom dessa bland annat framgår att Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundlägganden friheterna (Europakonventionen).
(1) Rådets beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 379, s. 123).
(2) Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 70).
Full & Egal Universal Law Academy