9.6.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 129/20
Talan väckt den 8 april 2007 – Spira mot kommissionen
(Mål T-108/07)
(2007/C 129/36)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Diamanthandel A. Spira BVBA (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaterna J. Bourgeois, Y. van Gerven, F. Louis och A. Vallery)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2007 i enlighet med artikel 7.2 i rådets förordning nr 773/2004 i ärende COMP/38.826/B-2 – Spira/De Beers/DTC Supplier of Choice, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden bestrider kommissionens beslut av den 26 januari 2007 i konkurrensärende COMP/38.826/B-2 – Spira/De Beers/DTC Supplier of Choice, genom vilket kommissionen avslog sökandens klagomål avseende överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG i samband med det Supplier of Choice-system som De Beerskoncernen använder för distribution av rådiamanter, med motiveringen att det inte föreligger ett tillräckligt gemenskapsintresse för att vidta åtgärder med anledning av sökandens klagomål.
Sökanden gör gällande att De Beers – en producent av rådiamanter som enligt sökanden huvudsakligen var aktiv på marknaden i de inledande omsättningsleden med försäljning av rådiamanter – genom sitt Supplier of Choice-system försöker att utöka sin kontroll över marknaden för att täcka hela diamantkedjan från gruva till konsument, det vill säga också marknaden i efterföljande led.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
För det första gör sökanden gällande att kommissionen inte har iakttagit sin skyldighet att utreda klagomålet noggrant och opartiskt och att noggrant och opartiskt utreda de konkurrensbegränsande beteenden som anges i klagomålet.
För det andra gör sökanden gällande att kommissionen inte mot bakgrund av de aktuella företagens storlek, den geografiska räckvidden av deras konkurrensbegränsande beteenden och den skadliga inverkan på konkurrensen och den inre marknaden som dessa överträdelser haft, har kunnat åberopa att det saknades ett tillräckligt gemenskapsintresse för att vidta åtgärder med anledning av sökandens klagomål.
För det tredje och slutligen gör sökanden gällande att kommissionen drog slutsatsen att det saknades ett tillräckligt gemenskapsintresse på grundval av en oriktig bedömning av de rättsliga eller faktiska omständigheterna i ärendet, eftersom
1)
kommissionen inte har tagit hänsyn till det uppenbart och tydliga uttalade konkurrensbegränsande syftet med De Beers begränsade selektiva distributionssystem,
2)
kommissionen inte har kunnat bedöma de konkurrensbegränsande effekterna av De Beers distributionssystem utan att först bedöma De Beers dominans och marknadsstyrka,
3)
kommissionen inte har tagit hänsyn till de talrika uppgifter som den fick kännedom om genom sökandens klagomål, vilka visar att systemets beskaffenhet innebär att det utgör ett missbruk och är konkurrensbegränsande,
4)
kommissionen har gjort en oriktig bedömning av verkan av det ändrade kompetensområdet för ombudsmannen (Terms of Reference for the Ombudsman), vilken de Beers hade infört för att lösa tvister som rörde genomförandet av systemet, och
5)
kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna genom att slå fast att De Beers distributionssystem tagit över marknaden.
Full & Egal Universal Law Academy