7.7.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 155/27
Talan väckt den 4 maj 2007 – Schindler Holding m.fl. mot kommissionen
(Mål T-138/07)
(2007/C 155/52)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Schindler Holding Ltd (Hergiswil, Schweiz), Schindler Management AG (Ebikon, Schweiz), S.A. Schindler N.V. (Bryssel, Belgien), Schindler Sàrl (Luxemburg, Luxemburg), Schindler Liften B.V. (Den Haag, Nederländerna) och Schindler Deutschland Holding GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Bechtold, W. Bosch, U. Soltész och S. Hirsbrunner)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandenas yrkanden
Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 februari 2007 (ärende COMP/E-1/38.823 – PO/Elevators and Escalators) med stöd av artikel 231 första stycket EG,
—
i andra hand nedsätta bötesbeloppet, samt
—
förplikta kommissionen att enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ersätta sökandenas rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Sökandena vänder sig mot kommissionens beslut K(2007) 512 slutlig av den 21 februari 2007 i ärende COMP/E-1/38.823 – PO/Elevators and Escalators. I det angripna beslutet åläggs sökandena och andra företag böter på grund av att de har deltagit i karteller avseende installation och service avseende rulltrappor i Belgien, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna. Enligt kommissionen har de berörda företagen brutit mot artikel 81 EG.
Sökandena anför följande grunder för sin talan:
—
Åsidosättande av legalitetsprincipen genom artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 (1), eftersom denna bestämmelse ger kommissionen obegränsat utrymme för eget skön när denna bestämmer bötesbeloppets storlek.
—
Åsidosättande förbudet mot retroaktiva verkningar, vad avser de böter som kommissionen ålagt sökandena.
—
Riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut (nedan kallade 1998 års riktlinjer) (2) kan inte tillämpas, eftersom grundbeloppet inte differentieras tillräckligt med hänsyn till överträdelsens art och kommissionen ges för stort utrymme för eget skön när den bestämmer bötesbeloppets storlek,
—
Bevisning med kronvittnen med stöd av meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (3) är rättsstridig, eftersom det strider mot principen nemo tenetur och rätten att inte erkänna sig skyldig, principen in dubio pro reo och proportionalitetsprincipen. Kommissionen har dessutom gått utöver sitt utrymme för eget skön genom att bevilja immunitet med stöd av detta meddelande.
—
Åsidosättande av maktdelningsprincipen och kravet på laga rättegång.
—
Det angripna beslutet strider mot folkrätten, eftersom böterna kan liknas vid expropriation.
—
Åsidosättande av 1998 års riktlinjer genom att grundbeloppet och utgångsbeloppet är för högt med tanke på de konkreta överträdelserna.
—
Åsidosättande av 1998 års riktlinjer genom att förmildrande omständigheter inte har beaktas eller beaktats i för liten grad.
—
Åsidosättande av 2002 års meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter genom att bötesbeloppet inte har satts ner eller satts ner i för liten grad.
—
Bötesbeloppet är oproportionerligt.
—
Det angripna beslutet är rättsstridigt, i den del som rör Schindler Holding Ltd och Schindler Management AG, eftersom dessa bolag inte kan delges beroende på att gemenskapen inte har ett folkrättsligt avtal därom med Schweiz.
—
Schindler Holding Ltd kan inte hållas solidariskt medansvarigt.
—
Åsidosättande av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, eftersom maximibeloppet för böter har överskridits.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).
(2) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT 1998, C 9, s. 3).
(3) Kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT 2002, C 45, s. 3).
Full & Egal Universal Law Academy