8.9.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 211/39
Talan väckt den 3 juli 2007 – Koninklijke Grolsch NV mot kommissionen
(Mål T-234/07)
(2007/C 211/75)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Sökande: Koninklijke Grolsch NV (ombud: advokaterna B. W. Biesheuvel och J. K de Pree)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
—
helt eller delvis ogiltigförklara det beslut som riktats till Grolsch,
—
upphäva eller nedsätta de böter som påförts Grolsch, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut av den 18 april 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (ärende nr COMP/B-2/37.766) – nederländska ölmarknaden). Sökanden ålades böter genom detta beslut.
Sökandena anför tre processuella invändningar till stöd för sin ansökan. Sökanden anser inledningsvis att förfarandet pågick under för lång tid och att principen om en skälig tidsfrist därmed har åsidosatts. Sökanden anser vidare att rätten till försvar har åsidosatts eftersom sökanden inte fått tillgång till de svar som lämnats av övriga berörda. Sökanden anser dessutom att principerna om god förvaltningssed, däribland noggrannhetsprincipen och presumtionen om att alla är oskyldiga fram till dess att motsatsen har bevisats har åsidosatts, eftersom kommissionen har agerat partiskt vid sin prövning, inte har beaktat vissa omständigheter och gjort en ofullständig eller slarvig prövning.
Sökanden anför vidare sex invändningar mot kommissionens bedömning i sak. Sökanden anser att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG, kravet på motivering och principerna om god förvaltningssed när den bedömde det påstådda syftet med samarbetet, antalet konsumenter bland restauranger och försäljningsställen för hemmakonsumtion, den påstådda samordningen av andra affärsvillkor, de påstådda avtalen och eller samordningen av priser och prisstigningar för såväl restauranger som försäljningsställen för hemmakonsumtion, inbegripet öl som säljs under egna etiketter. Sökanden anser även att kommissionen har felbedömt gärningens varaktighet och huruvida sökanden direkt har deltagit i den påstådda gärningen.
Sökanden anför slutligen två invändningar avseende storleken på de böter som påförts sökanden. Enligt sökanden har kommissionen åsidosatt artikel 23.1 i förordning nr 1/2003 (1) genom att tillämpa ett omsättningsbegrepp vid fastställandet av det högsta tillåtna bötesbeloppet på 10 procent som även omfattar punktskatter. Sökanden kritiserar likaså böternas överdriva storlek. I ett liknande belgiskt ölärende (2) satte kommissionen ned böterna eftersom förfarandet pågått så länge med det skedde inte i detta ärende.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).
(2) Ärende nr IV/37.614/F3 PO/Interbrew och Aljen-Maes (EGT L 200, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy