12.1.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 8/17
Talan väckt den 2 november 2007 – Caixa Geral de Depósitos SA mot Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål T-401/07)
(2008/C 8/33)
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Caixa Geral de Depósitos SA (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna Nuno Mimoso Ruiz, Francisca Ponce de Leão Paulouro och Carla Farinhas)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
—
förklara att förevarande talan om ogiltigförklaring har väckts i vederbörlig ordning i enlighet med artikel 230 EG liksom talan enligt artikel 238 EG som väckts med stöd av den skiljeklausul som föreskrivs i artikel 18 i den mellan kommissionen och CGD den 15 november 1995 träffade överenskommelsen,
—
ogiltigförklara artikel 1 i beslut C(2007) 3772 av den 31 juli 2007 i enlighet med artikel 230 EG,
—
i vart fall, oavsett huruvida talan enligt artikel 230 EG bifalls, pröva den talan som väckts enligt artikel 238 EG och bifalla yrkandet om förpliktande för kommissionen att till sökanden betala 1 925 858,61 euro jämte dröjsmålsränta från den 7 mars 2003, då betalningsanmodan gjordes, till den 30 april 2003 enligt en räntesats på 7 procent såsom föreskrivs i förordning nr 263/99 av den 12 april, och från den 1 maj 2003 till dess full betalning sker, enligt en räntesats på 4 procent såsom föreskrivs i förordning nr 291/03 av den 8 april,
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Även om, teoretiskt sett, staten kan besluta att inte från CGD återkräva det belopp som kommissionen har begärt, innebär det angripna beslutet att det resterande belopp som kommissionen är skyldig CGD inte kommer att betalas ut.
Eftersom kommissionen i det angripna beslutet inte gör åtskillnad mellan statens och sökandens rättsliga ställning har CGD ett berättigat intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat. Trots att beslutet riktar sig till Republiken Portugal berör det sökanden direkt och personligen. Beslutet är ogiltigt av följande skäl:
—
Bristfällig motivering: Det angripna beslutet saknar helt förklaringar till hur kommissionen gick till väga när den fastställde det i förskott betalade stödbelopp från ERUF som skall återbetalas. Motiveringen är dessutom motstridig, saknar relevanta uppgifter, är opreciserad och innehåller felaktigheter.
—
Felaktiga uppgifter om de faktiska omständigheterna: Det angripna beslutet utgår från att räntesubventionerna avseende de lån som är föremål för det globala stödet betalas av det förmedlande organet till stödmottagarna. Detta är emellertid felaktigt, eftersom de avräknas från den ränta som stödmottagarna skall betala till CGD.
—
Felaktig rättstillämpning: Åsidosättande av rättsregler om tillämpningen av EG-fördraget och av den mellan kommissionen och CGD träffade överenskommelsen. Den omständigheten att stödet från ERUF den 31 december 2001 utgjorde 82 procent av de sammanlagda räntesubventionerna strider i det föreliggande fallet inte mot artikel 13.3 i förordning (EEG) nr 2052/88 (1). I artikel 21.1 i förordning (EEG) nr 4253/88 (2) knyts visserligen förskottsbetalningar och slutliga betalningar till ”faktiska utgifter”, men det finns åtaganden (ej betalningar) avseenden räntesubventioner som kommer att realiseras först efter den 31 december 2001. Debiteringar avseende kvarvarande ERUF-subventioner som ännu inte förfallit till betalning för respektive lån kan av kommissionen intygas utgöra ERUF-utgifter som faktiskt har bestridits. Att det är fråga om faktiska utgifter eller åtaganden kan styrkas genom att det fastställs vilka förpliktelser som följer – det vill säga för vilka betalningsansvar har uppkommit – av de bindande låneavtal som ingåtts och verkställts fram till detta datum. Det finns ingen skyldighet vare sig att i förtid genomföra ”subventionsbetalningar” som inte förfallit till betalning den 31 december 2001, eller att såsom alternativ till detta öppna ett särskilt konto på vilket det nationella stödet skall sättas in.
—
Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar: Kommissionen har i skälen 19 och 26 i det angripna beslutet grundat de två alternativa villkoren – som den kräver skall vara uppfyllda för att utgifter skall anses verkligen ha uppstått före den 31 december 2001 – på de riktlinjer som tillkännagetts vid ett möte i Kommittén för utveckling och omställning av regioner den 29 maj 2002, trots att dessa riktlinjer spreds inom denna kommitté efter den 31 december 2001. Sökanden medger att dessa riktlinjer kan användas för att fastställa de globala subventionerna avseende räntesubventioner och att den ränta som respektive låntagare skall betala tas upp med nettobeloppet efter att räntesubventionen avräknats. Det krävs emellertid att tillämpningsbesluten och de överenskommelser som träffas har utformats i enlighet med eller är förenliga med vad som anges i dessa riktlinjer, vilket inte är fallet med SGAIA-beslutet och den nu aktuella överenskommelsen. Kommissionen har i de nämnda riktlinjerna medgett att det finns andra metoder för att beakta de ifrågavarande utgifterna. En av dessa metoder består i att ”betalningsansvar åtas” för hela finansieringen av ännu inte förfallna räntesubventioner efter att programmet avslutats, vilket tyder på att rättsliga garantier kan godtas. Det är just ett sådant faktiskt ”åtagande av betalningsansvar” som uppkommer när CGD inte längre kan kräva att stödmottagarna skall betala mer än nettoräntan efter avräkning för subventionerna. I det angripna beslutet bortses således från metoder som i högre grad överensstämmer med SGAIA-beslutet, som är lättare att verkställa och som inte är lika oförmånliga för det förmedlande organet eller stödmottagarna och som tillvaratar de berörda intressena. Därtill kommer att Republiken Portugal och CGD hade berättigade förväntningar på att subventionen skulle godtas under andra omständigheter än de som följer av dessa riktlinjer, vilka inte tillkännagetts förrän efter att programmet avslutats.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och övriga befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9).
(2) Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy