9.2.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 37/27
Talan väckt den 29 november 2007 – Ryanair mot kommissionen
(Mål T-441/07)
(2008/C 37/43)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaten E. Vahida)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
—
förklara, i enlighet med artikel 232 EG, att kommissionen i strid med EG-fördraget har underlåtit att vidta åtgärder, genom att inte ha tagit ställning till sökandens klagomål som ingavs till kommissionen den 3 november 2005, följt av en formell underrättelse av den 2 augusti 2007,
—
förplikta kommissionen att betala alla kostnader, inklusive sökandens kostnader i samband förfarandet, även om kommissionen efter att denna talan väckts skulle vidta åtgärder som enligt domstolen förtar behovet av att meddela ett avgörande eller om domstolen skulle avvisa talan, och
—
vidta de övriga åtgärder som domstolen finner lämpliga.
Grunder och huvudargument
Som huvudsaklig grund anförs att kommissionen har underlåtit att utföra en omsorgsfull och opartisk prövning av sökandens klagomål, vari har gjorts gällande att Republiken Italien har lämnat otillåtet stöd till Volare i form av fördelar bestående av eftergift av skulder på omkring 20 miljoner euro som Volare var skyldigt italienska flygplatser samt av nedsatta flygplatsavgifter och bränslekostnader. I andra hand gör sökanden gällande att kommissionen underlät att ta ställning till sökandens klagomål med påstående om konkurrensbegränsande uppträdande, det vill säga ett åsidosättande av artikel 82 EG.
Sökanden hävdar att de åtgärder som är föremål för klagomålet utgör statligt stöd, då de uppfyller samtliga villkor i artikel 87.1 EG. Sökanden gör vidare gällande att för det fall att domstolen skulle finna att vissa av de fördelar som Volare getts inte kunde tillskrivas staten, eftersom italienska flygplatser kan tänkas ha fastställt sina avgifter självständigt, utgör dessa fördelar i så fall konkurrensbegränsande diskriminering som inte kan motiveras av objektiva skäl och följaktligen strider mot artikel 82 EG.
Sökanden hävdar vidare att kommissionen enligt bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) och kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 (2) var skyldig noggrant pröva den bevisning och de rättsliga argument som klaganden uppmärksammat den på för att inom rimlig tid pröva huruvida den skulle inleda ett förfarande för att fastställa överträdelsen eller avslå klagomålet. Kommissionen fattade inte något beslut efter att den mottagit klagomålet där den bekräftade överträdelsen eller avslog klagomålet efter att ha underrättat klaganden i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 773/2004 och meddelade inte heller ett motiverat beslut att inte pröva klagomålet till följd av bristande gemenskapsintresse.
Till följd av detta anför sökanden att det förelåg ett åsidosättande prima facie av konkurrensrätten och att kommissionen borde ha tagit mindre än 21 månader på sig att komma fram till den slutsatsen och följaktligen inleda ett förfarande. Kommissionen underlåtenhet att vidta åtgärder varade således längre än vad som är rimligt.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).
Full & Egal Universal Law Academy