12.9.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 220/7
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 juli 2009 (begäran om förhandsavgörande från Cour du travail de Liège — Belgien) — Mono Car Styling SA, i likvidation, mot Dervis Odemis m.fl.
(Mål C-12/08) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 98/59/EG - Artiklarna 2 och 6 - Förfarande för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna vid kollektiva uppsägningar - Arbetsgivarens skyldigheter - Arbetstagarnas rätt att föra talan - Kravet på en direktivkonform tolkning)
2009/C 220/11
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour du travail de Liège
Part i målet vid den nationella domstolen
Sökanden: Mono Car Styling SA.
Svaranden:
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Cour du travail de Liège (Belgien) — Tolkning av artiklarna 2, 3 och 6 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, s. 16) — Korrekt genomförande av förfarandet för att informera och hålla överläggningar med arbetstagarna vid kollektiva uppsägningar — Avsaknad av skriftlig anmälan om bland annat skälen till de planerade uppsägningarna, antalet arbetstagare som ska sägas upp, vilka kategorier de tillhör antalet och vilka kriterier som föreslås gälla för urvalet vid uppsägningarna — Verkan av att inga invändningar har gjorts av arbetstagarrepresentanterna för arbetstagarnas rätt att väcka talan individuellt mot att uppsägningsförfarandet inte har iakttagits — Kravet på en direktivkonform tolkning
Domslut
1)
Artikel 6 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, jämförd med artikel 2 i samma direktiv, ska tolkas så att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs förfaranden som ger både arbetstagarrepresentanter och enskilda arbetstagare möjlighet att få prövat huruvida skyldigheten till information och överläggningar som föreskrivs i detta direktiv har iakttagits, men som begränsar arbetstagarnas rätt att föra enskild talan, såvitt gäller de grunder som kan åberopas, och som villkorar utövandet av denna rätt med att arbetstagarrepresentanterna först ska ha framställt invändningar till arbetsgivaren och att arbetsgivaren först ska ha informerats om att den berörde arbetstagaren bestrider att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits.
2)
Den omständigheten att en nationell bestämmelse, som inrättar förfaranden som ger arbetstagarrepresentanterna möjlighet att få prövat huruvida arbetsgivaren har iakttagit samtliga skyldigheter att informera och hålla överläggningar enligt direktiv 98/59, även omgärdar den rätt att föra enskild talan som tillkommer varje arbetstagare som berörs av en kollektiv uppsägning med begränsningar och villkor, står inte i strid med principen om ett effektivt domstolsskydd.
3)
Artikel 2 i direktiv 98/59 ska tolkas så att den utgör hinder för en nationell lagstiftning varigenom de skyldigheter som åligger arbetsgivare som avser att genomföra en kollektiv uppsägning begränsas, jämfört med de skyldigheter som föreskrivs i artikel 2. Vid tillämpning av nationell rätt ska den nationella domstolen, på grundval av principen om direktivkonform tolkning av nationell rätt, beakta samtliga bestämmelser i nationell rätt och, i den utsträckning det är möjligt, tolka dessa mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses i direktivet uppnås. Det ankommer följaktligen på den nationella domstolen att inom ramen för sin behörighet säkerställa att de skyldigheter som åligger arbetsgivare inte begränsas, jämfört med de skyldigheter som fastställs i artikel 2 i detta direktiv.
(1) EUT C 79 av den 29.03.2008.
Full & Egal Universal Law Academy