12.9.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 220/9
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Napoli, Sezione Lavoro, Italien) — Raffaello Visciano mot Instituto nazionale della previdenza sociale (INPS)
(Mål C-69/08) (1)
(Socialpolitik - Skydd för arbetstagare - Arbetsgivarens obestånd - Direktiv 80/987/EEG - Skyldighet att betala samtliga utestående fordringar upp till en viss i förväg fastställd gräns - Kvalificering av arbetstagarens fordringar gentemot garantiinstitutionen - Preskriptionsfrist)
2009/C 220/13
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale di Napoli — Sezione Lavoro
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Raffaello Visciano
Svarande: Instituto nazionale della previdenza sociale (INPS)
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Napoli Sezione Lavoro — Tolkning av artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121) — Garanti som omfattar lön avseende de tre sista månaderna av ett anställningsavtal inom en fastställd högsta gräns — Avdrag från ersättningen för förskott på lönen som betalats av arbetsgivaren — Nationella bestämmelser enligt vilka det är möjligt att klassificera samma ersättning på olika sätt i juridiskt hänseende beroende på vem som är betalningsansvarig och att ändra preskriptionsfristen för att väcka talan.
Domslut
1)
Artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens utgör inte hinder för nationella bestämmelser som gör det möjligt att kvalificera arbetstagares utestående fordringar som socialförsäkringsförmåner när de betalas av en garantiinstitution.
2)
Direktiv 80/987 utgör inte hinder för nationella bestämmelser som använder arbetstagarens ursprungliga lönefordran endast som utgångspunkt vid fastställandet av den ersättning som garanteras genom att garantifonden ingriper.
3)
Då en arbetstagare begär att en garantifond ska betala utestående lönefordringar utgör direktiv 80/987 inte hinder för att tillämpa en preskriptionsfrist på ett år (likvärdighetsprincipen). Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva om den utformats på ett sådant sätt att det inte i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
(1) EUT C 107, 26.4.2008.
Full & Egal Universal Law Academy