21.11.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 282/8
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam, Nederländerna) — Verkställighet av en europeisk arresteringsorder avseende Dominic Wolzenburg
(Mål C-123/08) (1)
(Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Rambeslut 2002/584/RIF - Europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna - Artikel 4.6 - Skäl till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern får vägras - Genomförande i nationell rätt - Den gripne är medborgare i den utställande medlemsstaten - Krav på att den berörda personen har vistats i den verkställande medlemsstaten under fem år för att verkställighet av den europeiska arresteringsordern ska kunna vägras - Artikel 12 EG)
2009/C 282/14
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank Amsterdam, Nederländerna
Part i brottmålet vid den nationella domstolen
Dominic Wolzenburg.
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Tolkning av artikel 4.6 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) — Möjlighet för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder för verkställighet av ett frihetsstraff som ådömts en person som uppehåller sig i den verkställande medlemsstaten där han är bosatt — Begreppen ”vara bosatt i” och ”uppehålla sig i” — Tolkningen av artiklarna 12 EG, 17 EG och 18 EG — Nationell lagstiftning som tillåter den verkställande rättsliga myndigheten att behandla den eftersökte på ett annat sätt när denne motsätter sig överlämnande beroende på om vederbörande är medborgare i den verkställande medlemsstaten eller i en annan medlemsstat
Domslut
1.
En medborgare i en medlemsstat som är lagligen bosatt i en annan medlemsstat har rätt att åberopa artikel 12 första stycket EG mot en sådan nationell lagstiftning som lagen om överlämnande av personer (Overleveringswet) av den 29 april 2004, i vilken anges under vilka omständigheter den behöriga rättsliga myndigheten kan vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av en frihetsberövande påföljd.
2.
Artikel 4.6 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna ska tolkas på så sätt att, såvitt avser en unionsmedborgare, den verkställande medlemsstaten, utöver villkor avseende vistelsens längd i denna stat, inte får uppställa ytterligare administrativa krav, såsom krav på permanent uppehållstillstånd, för att tillämpa det i nämnda bestämmelse angivna skälet till att verkställighet av en europeisk arresteringsorder får vägras.
3.
Artikel 12 första stycket EG ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för lagstiftning i den verkställande medlemsstaten enligt vilken den behöriga rättsliga myndigheten i denna stat ska vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats avseende en av statens medborgare för verkställighet av en frihetsberövande påföljd, samtidigt som en sådan vägran, när det gäller en medborgare i en annan medlemsstat med uppehållsrätt enligt artikel 18.1 EG, endast får ske om denna medborgare har vistats lagligt i den verkställande medlemsstaten utan avbrott under fem år.
(1) EUT C 116, 9.5.2008.
Full & Egal Universal Law Academy