29.3.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 79/17
Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Liège (Belgien) den 11 januari 2008 – Mono Car Styling SA, i likvidation, mot Dervis Odemis, Marc Bayard, Pietro Dimola, Danielle Marra, Youssef Belkaid, Marie-Christine Henri, Philippe Tistaert, Richard Toussaint, Alexandre Van Rutten, François Cristantielli, Khalid Zari, Isabelle Longaretti, Luigi Deiana, Vincent Hellinx, Christophe Novelli, Domenico Castronovo, Rachid Hitti, Alberto D'Errico, Marco Quaranta, Primo Pecci, Giuseppe Montaperto
(Mål C-12/08)
(2008/C 79/30)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour du travail de Liège
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Mono Car Styling SA, i likvidation
Motparter: Dervis Odemis, Marc Bayard, Pietro Dimola, Danielle Marra, Youssef Belkaid, Marie-Christine Henri, Philippe Tistaert, Richard Toussaint, Alexandre Van Rutten, François Cristantielli, Khalid Zari, Isabelle Longaretti, Luigi Deiana, Vincent Hellinx, Christophe Novelli, Domenico Castronovo, Rachid Hitti, Alberto D'Errico, Marco Quaranta, Primo Pecci, Giuseppe Montaperto
Tolkningsfrågor
1)
Skall artikel 6 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, (1) enligt vilken
”[m]edlemsstaterna skall se till att arbetstagarrepresentanterna och/eller arbetstagarna har tillgång till administrativa och/eller rättsliga förfaranden för att genomdriva skyldigheter enligt detta direktiv”,
tolkas så att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 67 i lag av den 13 februari 1998 om främjande av sysselsättningen, i den mån denna innebär att en arbetstagare enbart har rätt att bestrida att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits under förutsättning att
—
grunden för bestridandet är att arbetsgivaren inte har uppfyllt villkoren i artikel 66, 1 § andra stycket i samma lag,
—
arbetstagarrepresentanterna i företagsrådet eller, om sådant saknas, de fackliga förtroendemännen eller, om sådana saknas, de arbetstagare som hade rätt att omfattas av förfarandet för information och överläggningar, inom 30 dagar från det att anmälan om den planerade kollektiva uppsägningen anslogs enligt artikel 66, 2 § andra stycket, har anmält invändningar till arbetsgivaren beträffande att ett eller flera av de villkor som föreskrivs i artikel 66, 1 § andra stycket inte har iakttagits, och
—
under förutsättning att den uppsagda arbetstagaren genom rekommenderat brev har informerat arbetsgivaren om att vederbörande bestrider att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits och begär att arbetstagaren skall återanställas [inom 30 dagar från och med dagen för dennes uppsägning] eller från och med det datum då uppsägningarna har förvärvat karaktären av kollektiv uppsägning?
2)
För det fall artikel 6 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar kan tolkas så en medlemsstat har rätt att anta en nationell bestämmelse såsom artikel 67 i lag av den 13 februari 1998 om främjande av sysselsättningen, enligt vilken en arbetstagare enbart har rätt att bestrida att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits under förutsättning att grunden för bestridandet är att arbetsgivaren inte har uppfyllt villkoren i artikel 66, 1 § andra stycket i samma lag, och under förutsättning att arbetstagarrepresentanterna i företagsrådet eller, om sådant saknas, de fackliga förtroendemännen eller, om sådana saknas, de arbetstagare som hade rätt att omfattas av förfarandet för information och överläggningar, inom 30 dagar från det att anmälan om den planerade kollektiva uppsägningen anslogs enligt artikel 66, 2 § andra stycket, har anmält invändningar till arbetsgivaren beträffande att ett eller flera av de villkor som föreskrivs i artikel 66, 1 § andra stycket inte har iakttagits, och under förutsättning att den uppsagda arbetstagaren genom rekommenderat brev har informerat arbetsgivaren om att vederbörande bestrider att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits och begär att arbetstagaren skall återanställas inom 30 dagar från och med dagen för dennes uppsägning eller från och med det datum då uppsägningarna har förvärvat karaktären av kollektiv uppsägning,
är då ett sådant system förenligt med den enskildes grundläggande rättigheter som utgör en väsentlig del av de allmänna rättsprinciper som gemenskapsdomstolen har att säkerställa respekten för, och särskilt med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna?
3)
Kan en nationell domstol som skall avgöra en tvist mellan två enskilda parter, i det aktuella fallet en arbetstagare och dennes före detta arbetsgivare, underlåta att tillämpa en bestämmelse i nationell rätt, såsom artikel 67 i lag av den 13 februari 1998 om främjande av sysselsättningen, som strider mot bestämmelserna i ett gemenskapsdirektiv, i syfte att tillämpa andra nationella bestämmelser, vilka antas innebära ett korrekt införlivande av ett gemenskapsdirektiv, såsom bestämmelserna i kollektivavtal nr 24 av den 2 oktober 1975, vilket har getts tvingande verkan genom kunglig kungörelse av den 21 januari 1976 men i praktiken har satts ur spel till följd av den nationella bestämmelse som strider mot bestämmelserna i ett gemenskapsdirektiv, i det aktuella fallet artikel 67 i lag av den 13 februari 1998?
4)
1.
Skall artikel 2 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998, särskilt punkterna 1, 2 och 3 i artikeln, tolkas så att den är till hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 66, 1 § i lag av den 13 februari 1998 om främjande av sysselsättningen, i den mån det i denna föreskrivs att en arbetsgivare som avser att uppfylla de skyldigheter som åligger vederbörande enligt ett kollektivavtal endast behöver styrka att följande skyldigheter är uppfyllda:
1)
Arbetsgivaren skall upprätta en skriftlig rapport med underrättelse om avsikten att vidta en kollektiv uppsägning. Rapporten skall lämnas till företagsrådet, eller, där sådant saknas, till de fackliga förtroendemännen, eller, där sådana saknas, till arbetstagarna.
2)
Arbetsgivaren skall kunna styrka att denne har sammanträtt med företagsrådet eller, där sådant saknas, med de fackliga förtroendemännen, eller, där sådana saknas, med arbetstagarna, beträffande avsikten att vidta en kollektiv uppsägning.
3)
Arbetsgivaren skall ge arbetstagarrepresentanterna i företagsrådet eller, där sådant saknas, de fackliga förtroendemännen eller, där sådana saknas, arbetstagarna, möjlighet att ställa frågor angående den planerade kollektiva uppsägningen, liksom att anföra argument eller motförslag i frågan.
4)
Arbetsgivaren skall analysera och yttra sig över de frågor, argument och motförslag som avses i punkt 3.
2.
Skall nämnda bestämmelse förstås så att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 67 andra stycket i lagen av den 13 februari 1998 om främjande av sysselsättningen, i den mån det i denna föreskrivs att en uppsagd arbetstagare enbart har rätt att bestrida att förfarandet för information och överläggningar har iakttagits under förutsättning att grunden för bestridandet är att arbetsgivaren inte har uppfyllt de villkor i artikel 66, 1 § andra stycket som avses i punkt 1 ovan?
(1) EGT L 225, s. 16.
Full & Egal Universal Law Academy