12.4.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 92/14
Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo mercantil nr 1 de Alicante (Alicante, Spanien) den 28 januari 2008 – Fundación Española para la Innovación de la Artesanía (FEIA) mot Cul de Sac Espacio Creativo S.L. och Acierta Product & Position S.A.
(Mål C-32/08)
(2008/C 92/25)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de lo mercantil nr 1 de Alicante
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Fundación Española para la Innovación de la Artesanía (FEIA)
Motpart: Cul de Sac Espacio Creativo S.L. och Acierta Product & Position S.A.
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1)
Skall artikel 14.3 i [rådets förordning nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (1)] tolkas så, att den endast avser gemenskapsformgivningar som skapats inom ramen för ett anställningsförhållande där skaparen-upphovsmannen är bunden av ett avtal som omfattas av arbetsrättens bestämmelser och som uppfyller kraven på att denne stadigvarande arbetar under en annan persons ledning och för dennes räkning? eller
2)
Skall begreppen ”anställd” och ”arbetsgivare” i artikel 14.3 i förordningen ges en vid tolkning så att de omfattar andra fall än anställningsförhållanden, exempelvis förhållanden där en enskild person (upphovsman) via ett civilrättsligt avtal (där det alltså inte föreskrivs att en enskild person stadigvarande arbetar under en annan persons ledning och för dennes räkning) åtar sig att skapa en formgivning för någon annan till ett fast pris, och att formgivningen därmed skall anses tillhöra uppdragsgivaren utom i de fall då det motsatta gäller enligt avtalet?
3)
Om fråga nr 2 skall besvaras nekande, på grund av att skapandet av formgivningar som sker inom ett anställningsförhållande och skapandet av formgivningar inom ett förhållande som inte utgör ett anställningsförhållande utgör olika faktiska situationer
a)
skall då den allmänna regeln i artikel 14.1 i förordningen tillämpas och skall därmed formgivningarna anses tillhöra upphovsmannen förutom då parterna avtalar om motsatsen?, eller
b)
skall domstolen för gemenskapsformgivningar till följd av hänvisningen i artikel 88.2 i förordningen tillämpa den nationella lagstiftningen som reglerar formgivningar?
4)
För det fall hänvisningen till den nationella lagstiftningen är tillämplig, är det då möjligt att tillämpa den nationella rätten när denna innebär att formgivningar som skapats inom ramen för ett anställningsförhållande (vilka tillhör arbetsgivaren om inget annat avtalats) likställs (så som är fallet i den spanska lagstiftningen) med formgivningar som skapats enligt uppdrag (vilka tillhör uppdragsgivaren om inget annat avtalats)?
5)
Om fråga nr 4 skall besvaras jakande, strider då inte denna lösning (formgivningarna tillhör uppdragsgivaren om inget annat avtalats) mot det nekande svaret på fråga nr 2?
(1) EGT 2002 L 3, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy