26.4.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 107/11
Överklagande ingett den 1 februari 2008 av Jörn Sack av den dom som förstainstansrätten meddelade den 11 december 2007 i mål T-66/05, Jörn Sack mot Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-38/08 P)
(2008/C 107/17)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Jörn Sack (ombud: U. Lehmann-Brauns och D. Mahlo, Rechtsanwälte)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 11 december 2007 i mål T-66/05 och (eftersom domstolen själv ska avgöra de rättsfrågor som felaktigt lämnats öppna på grundval av likabehandlingsprincipen) bifalla överklagandet i den del som kommissionens beslut om fastställande av klagandens lön för maj månad år 2004 ogiltigförklaras, och
—
alternativt, upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till förstainstansrätten för att den domstolen ska avgöra frågan huruvida det skedde ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen vid beviljandet av tjänstepremien enligt artikel 44 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
Grunder och huvudargument
Klaganden har överklagat den dom i vilken förstainstansrätten funnit att denne inte hade rätt till tjänstepremien för enhetschefer för sitt arbete vid kommissionens rättstjänst som samordnare för samtliga rättsliga frågor i samband med utvidgningen av Europeiska unionen. Klaganden har åberopat följande grunder till stöd för sitt överklagande.
Den första grunden: Förstainstansrätten har missförstått betydelsen och räckvidden av gemenskapsrättens likabehandlingsprincip och har därigenom åsidosatt densamma.
Likabehandlingsprincipen finns såväl i sin allmänna form, som i sin särskilda form av ett förbud mot diskriminering intagen i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I domstolens praxis anses den sedan lång tid som en hierarkisk överordnad gemenskapsrättslig princip. Skyldigheten att följa likabehandlingsprincipen innebär enligt gemenskapsrätten inte endast ett krav som åvilar samtliga institutioner, utan även en subjektiv rätt till likabehandling för alla enskilda som berörs av en åtgärd från dessa. Likabehandlingsprincipen har, i enlighet med vad domstolen sedan lång tid slagit fast i ovannämnd rättspraxis, företräde framför sekundärrätten och dess betydelse som grundläggande rättighet måste därför på ett riktigt sätt tas i beaktande vid tolkningen och tillämpningen av gemenskapsrätten. Domstolen ska även beakta likabehandlingsprincipen i samband med rättegångsreglerna och de olika förfarandena.
Klaganden grundade all sin argumentation på likabehandlingsprincipen och inte på tjänsteföreskrifterna och gjorde gällande att han hade haft arbetsuppgifter, vilka inte endast vara likvärdiga med en enhetschefs arbetsuppgifter, utan skulle anses som mer kvalificerade än de arbetsuppgifter som många enhetschefer på mellannivå har. Förstainstansrätten fråntog honom fullständigt skyddet mot godtycklig behandling enligt de grundläggande rättigheterna och åsidosatte därigenom likabehandlingsprincipen, genom att inte göra någon som helst jämförelse av klagandens situation och situationen för andra tjänsteman som åtnjöt premien.
Den andra grunden: Förstainstansrätten har åsidosatt reglerna om rättslig logik
När det är fråga om godtycklig behandling av flera parter, kan likabehandlingsprincipen och rättssäkerhetsprincipen endast iakttas om domstolen slår fast att någon jämförbar situation inte är för handen, när detta påstås, eller att samtliga personer, när en jämförbar situation är för handen, erhållit förmånen med orätt, och att således även klaganden inte skulle ha haft rätt till den. Om dessa regler om rättslig logik följs är det uppenbart att minst en av de två följande frågorna måste prövas och, med avseende på klaganden, besvaras nekande, för att talan ska kunna ogillas. För det första skulle förstainstansrätten ha avgjort frågan huruvida arbetsuppgifterna för de tjänstemän, vilka av kommissionen jämställdes med enhetschefer, var likvärdiga med klagandens arbetsuppgifter. För det andra skulle förstainstansrätten ha avgjort frågan huruvida dessa tjänstemän med rätta hade erhållit tjänstepremien från kommissionen eller inte.
Eftersom dessa frågor inte prövades måste det, om de saknar betydelse ur rättslig synvinkel, antas att talan även skulle ha ogillats om de hade besvarats på det sätt som klaganden föreslog. En sådan slutsats kan emellertid inte dras. Förstainstansrätten prövade nämligen inte, med beaktande av erforderliga bestämmelser, huruvida det var lagenligt av kommissionen att låta andra kategorier av tjänstemän ingå. Förstainstansrätten skulle ha gett företräde åt likabehandlingsprincipen framför gemenskapsrättslig sekundärrätt. Det måste därför antas att en sådan prövning skulle ha lett till slutsatsen att kommissionen handlade lagenligt när den utsträckte betalningen av premien till andra kategorier av tjänstemän. I motsats till vad förstainstansrätten uttalat söker klaganden inte behandlas lika i strid med lagen, utan att behandlas lika i enlighet med lagen.
Den tredje grunden: Förstainstansrätten har åsidosatt grundläggande processrättsliga principer
Att inte på något sätt pröva huruvida det föreligger ett åsidosättande av en grundläggande rättighet utgör ett åsidosättande av denna rättighet, som är betydligt allvarligare än en felaktig rättstillämpning rörande frågan huruvida rättigheten faktiskt har åsidosatts, eftersom den berörda parten fråntas det skydd som den grundläggande rättigheten innebär. Det kan endast bortses från en prövning i sak av ett påstående att en grundläggande rättighet har åsidosatts när det saknas fog för sökandens påstående att den grundläggande rättigheten har åsidosatts och det framgår av de faktiska omständigheter som åberopats till stöd för jämförelsen av situationerna att dessa inte ger något stöd åt påståendet. Det förhåller sig emellertid inte på detta sätt i det förevarande fallet. Förstainstansrätten har därför åsidosatt grundläggande processrättsliga principer. Domslutet, och de underliggande domskälen, kan därför inte fastställas.
Full & Egal Universal Law Academy