9.5.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 116/18
Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam den 21 mars 2008 – Brottmål avseende D. Wolzenburg
(Mål C-123/08)
(2008/C 116/33)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank Amsterdam
Den eftersökte i målet vid den nationella domstolen
D. Wolzenburg
Tolkningsfrågor
1.
Ska personer som saknar medborgarskap i den verkställande medlemsstaten, men som är medborgare i en annan medlemsstat och som med stöd av artikel 18.1 EG är lagligen bosatta i den verkställande medlemsstaten, anses utgöra sådana personer som uppehåller sig i eller är bosatta i den verkställande medlemsstaten i den mening som avses i artikel 4.6 i rambeslutet (1), oavsett den lagliga vistelsens varaktighet?
2a.
För det fall fråga 1 ska besvaras nekande, ska uttrycken i fråga 1 tolkas på så sätt att de avser personer som saknar medborgarskap i den verkställande medlemsstaten, men som är medborgare i en annan medlemsstat och som innan de greps med stöd av en europeisk arresteringsorder hade varit lagligen bosatta i den verkställande medlemsstaten med stöd av artikel 18.1 EG under en viss minsta period?
2b.
För det fall fråga 2a ska besvaras jakande, vilka krav får då ställas på den lagliga vistelsens varaktighet?
3.
För det fall fråga 2a ska besvaras jakande, får den verkställande medlemsstaten förutom krav avseende den lagliga vistelsens varaktighet också uppställa ytterligare administrativa krav, såsom ett krav på permanent uppehållstillstånd?
4.
Ska nationella bestämmelser som innehåller villkor för när den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ska vägra att efterkomma en europeisk arresteringsorder för verkställighet av ett frihetsstraff anses omfattas av EG-fördragets (materiella) tillämpningsområde?
5.
Ska artikel 6.2 och 6.5 OLW (2), med hänsyn till att
—
artikel 6.2 och 6.5 OLW innehåller bestämmelser enligt vilka sådana personer som saknar nederländskt medborgarskap men som innehar permanent uppehållstillstånd i Nederländerna ska likställas med nederländska medborgare,
och
—
dessa bestämmelser leder till att överlämnande av personer tillhörande dessa kategorier ska vägras för det fall den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av ett frihetsstraff som har ådömts genom lagakraftvunnen dom,
anses ge upphov till sådan diskriminering som är förbjuden enligt artikel 12 EG, på grund av att nämnda likställande inte också gäller för medborgare i andra medlemsstater som har uppehållsrätt med stöd av artikel 18.1 EG och som inte kommer att förlora sin uppehållsrätt till följd av det genom lagakraftvunnen dom ådömda frihetsstraffet, men som inte förfogar över permanent uppehållstillstånd i Nederländerna?
(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1).
(2) Overleveringswet (Stbl 2004, s. 195, i ändrad lydelse).
Full & Egal Universal Law Academy