15.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 209/19
Talan väckt den 16 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-160/08)
(2008/C 209/27)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Kellerbauer och D. Kukovec)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har brustit i sina förpliktelser enligt direktiv 92/50/EEG (1) och direktiv 2004/18/EG (2) samt etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 43 EG respektive artikel 49 EG), genom att inte publicera kungörelser över genomförda upphandlingar och inte har genomfört offentliga upphandlingar av tjänster avseende offentlig räddningstjänst eller har genomfört en transparent upphandling av dessa tjänster.
—
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen har uppgett att den genom flera klagomål uppmärksammades på hur upphandlingen av tjänster i Tyskland avseende den offentliga räddningstjänsten gick till. Klagomålen avsåg främst att uppdrag inom detta område i regel inte var föremål för upphandling och att upphandlingen inte var transparent. Enligt kommissionens uppfattning utgör den i allmänhet låga siffran avseende anbudsinfordringar på europeisk nivå för räddningstjänster av administrationen i Tyskland, i deras egenskap av tillhandahållare av offentlig räddningstjänst (13 meddelanden om upphandling under en period om sex år, genomförda i endast elva av mer än 400 tyska Landkreise respektive städer som utgör en egen administrativ enhet på denna nivå), ett tecken på en utspridd praxis i Tyskland att inte genomföra en upphandling av dessa räddningstjänster i enlighet med föreskrifterna i gemenskapens upphandlingsdirektiv och de grundläggande gemenskapsrättsliga principerna. Dessutom har dessa uppdrag upphandlats utan att det vidtagits åtgärder för att säkerställa en rimlig transparens och undvika diskriminering.
Förbundsrepubliken Tyskland har genom att genomföra upphandlingar på detta sätt brustit i sina förpliktelser enligt direktiv 92/50/EEG och direktiv 2004/18/EG samt etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 43 EG respektive artikel 49 EG, särskilt diskrimineringsförbudet enligt dessa principer.
Regionala förvaltningsorgan är upphandlande myndigheter i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 92/50/EEG respektive artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG när de tillhandahåller räddningstjänster. Det torde vidare vara ostridigt att avtal avseende räddningstjänsten som är föremål för ett upphandlingsförfarande omfattas av de nämnda direktiven och att värdet på dem vida överskrider tröskelvärdet för att direktiven ska vara tillämpliga. Av detta följer att de ifrågavarande tjänsteavtalen skulle ha varit föremål för ett upphandlingsförfarande enligt direktiven och att upphandlingen skulle ha skett med tillämpning av direktivens allmänna bestämmelser om likabehandling och diskrimineringsförbudet.
Eftersom det i det förevarande ärendet rör sig om avtal som uppenbart berör gränsöverskridande intressen, innebär den bristande transparensen i upphandlingen att, förutom de förpliktelser som följer av direktiv 92/50/EEG och direktiv 2004/18/EG, även förpliktelserna enligt de allmänna principerna om etableringsfrihet och rätten att fritt tillhandahålla tjänster har åsidosatts.
Räddningstjänst, vilket även omfattar transporttjänster och medicinska tjänster inom ramen för offentlig räddningstjänst, omfattas inte av undantagsbestämmelserna i artikel 45 EG och artikel 55 EG. Enlig dessa bestämmelser ska bestämmelserna i kapitlen om etableringsrätten och det fria tillhandahållandet av tjänster, inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt. Undantaget enligt artikel 45 EG, som ska tolkas snävt eftersom det utgör ett undantag från de grundläggande rättigheterna, är begränsat till att endast omfatta verksamhet som till sin natur utgör omedelbar och specifik offentlig maktutövning. Frågan om det rör sig om offentlig maktutövning ska inte besvaras med hänsyn till den offentligrättsliga karaktären i verksamheten i fråga, utan det är snarare fråga om det avser statens möjligheter att göra suveräniteten och rätten till att använda tvång gällande gentemot medborgarna.
Kommissionen är övertygad om att upphandlingsförfarandet avseende räddningstjänsten, även om utländska tillhandahållare av tjänster deltar, skulle kunna gestaltas på ett sådant sätt att en heltäckande, snabb och högkvalitativ räddningstjänst kan tillhandahållas i samtliga delar av landet.
(1) EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.
(2) EUT L 134, s. 114.
Full & Egal Universal Law Academy