5.7.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 171/27
Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Republiken Litauen) den 14 maj 2008 – Inga Rinau
(Mål C-195/08)
(2008/C 171/42)
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Lietuvos Aukščiausiasis Teismas
Part i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Inga Rinau
Övrig part i målet: Michael Rinau
Tolkningsfrågor
1)
Kan en berörd part i den mening som avses i artikel 21 i förordning nr 2201/2003 (1) få fastställt att ett domstolsavgörande inte ska erkännas, utan att någon ansökan om erkännande av avgörandet har ingetts?
2)
Om den första frågan besvaras jakande, hur ska den nationella domstolen tillämpa artikel 31.1 i förordning nr 2201/2003, vari föreskrivs att ”[i] detta skede av förfarandet skall varken den part mot vilken verkställighet begärs eller barnet ges tillfälle att yttra sig över ansökan”, när den prövar en ansökan om icke erkännande av ett avgörande som ingetts av den part mot vilken avgörandet ska verkställas?
3)
Ska den nationella domstol, vid vilken en person med föräldraansvar har ansökt om icke-erkännande av ett avgörande från domstolen i ursprungsmedlemsstaten som förordnar om att det barn som bor hos vederbörande ska återlämnas till ursprungsmedlemsstaten och för vilket ett intyg har utfärdats med stöd av artikel 42 i förordning nr 2201/2003, pröva ansökan i enlighet med bestämmelserna i kapitel III avsnitten 1 och 2 i förordning nr 2201/2003 såsom föreskrivs i artikel 40.2 i nämnda förordning?
4)
Vad innebär villkoret ”[u]tan att det påverkar tillämpningen av avsnitt 4” i artikel 21.3 i förordning nr 2201/2003?
5)
Är det förenligt med de mål som eftersträvas med och förfarandena i förordning nr 2201/2003 att domstolen i ursprungsmedlemsstaten beslutar om återlämnande av barnet och utfärdar ett sådant intyg som avses i artikel 42 i förordning nr 2201/2003 efter det att domstolen i den medlemsstat i vilken barnet olovligen kvarhålls har beslutat om återlämnande av barnet till ursprungsmedlemsstaten?
6)
Ska förbudet mot att ompröva ursprungsdomstolens behörighet i artikel 24 i förordning nr 2201/2003 tolkas så, att den nationella domstol vid vilken en ansökan om erkännande eller icke-erkännande av ett avgörande från en utländsk domstol har ingetts och som varken kan ompröva behörigheten för domstolen i ursprungsmedlemsstaten eller har funnit några andra skäl för att vägra erkännande enligt artikel 23 i förordning nr 2201/2003, är tvungen att erkänna det avgörande som domstolen i ursprungsmedlemsstaten har fattat angående barnets återlämnande när domstolen i ursprungsmedlemsstaten inte har iakttagit de förfaranden som föreskrivs i förordningen i syfte att lösa frågan om barnets återlämnande?
(1) Rådets direktiv (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EGT L 388, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy