30.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 223/19
Överklagande ingett den 22 maj 2008 av Philippe Guigard av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 11 mars 2008 i mål T-301/05, Guigard mot kommissionen
(Mål C-214/08 P)
(2008/C 223/31)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Philippe Guigard (ombud: advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
uppta överklagandet till sakprövning,
—
upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 11 mars 2008 i mål T-301/05,
—
bifalla de yrkanden om ogiltigförklaring och om skadestånd som klaganden framställt i första instans, och
—
förplikta svaranden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna såväl i målet om ogiltigförklaring som i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Klaganden har anfört i huvudsak tre grunder till stöd för sitt överklagande.
Genom den första grunden, som innehåller två delar, gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjort sig skyldig till en felaktig tolkning av fjärde Lomékonventionen (1).
Förstainstansrätten har således felaktigt fastslagit att det enligt artikel 313.2 k i Lomékonventionen åligger den nationella utanordnaren att besluta om rekrytering av konsulter och experter i tekniskt bistånd, utan att ta hänsyn till den befogenhet som kommissionen enligt nämnda konvention har för kontroll av budget och förvaltningen av medel, och den skyldighet som åligger sistnämnda institution att ge den nationella utanordnaren tekniskt bistånd vid avtalsförhandlingar.
Förstainstansrätten har även felaktigt fastslagit att begäran som den nationella utanordnaren ställt till kommissionen för att få beslutet om förlängning av klagandens anställningsavtal godkänt, måste innehålla en uttrycklig hänvisning till artikel 314 i Lomékonventionen för att den tidsfrist på trettio dagar som avses i denna bestämmelse ska börja löpa, även om ett sådant krav inte på något sätt följer av denna artikel. Förstainstansrätten skulle således enligt klaganden, om den gjort en riktig tolkning av ovannämnda artikel, ha fastslagit att kommissionen försuttit nämnda tidsfrist.
Som andra grund gör klaganden gällande att motiveringen i den angripna domen innehåller en uppenbar motstridighet, eftersom förstainstansrätten beträffande den grund som avser åsidosättande av artikel 317 a i Lomékonventionen fastställt dels att den åberopats för sent, dels att den i sak förväxlats med den grund som avser åsidosättande av artikel 313.2 k i samma konvention. Enligt klaganden kan en och samma grund inte samtidigt avvisas och avslås.
Som tredje och sista grund anför klaganden att förstainstansrätten åsidosatt hans rätt till försvar, dels genom att inte beakta hela den argumentation som han utvecklat vid förhandlingen, dels genom att missuppfatta innebörden av hans talan vad avser grunden för åsidosättande av omsorgsplikten, god förvaltningssed och principen om skydd för berättigade förväntningar.
(1) Fjärde konventionen mellan de Afrikanska staterna, de Karibiska staterna och Stillahavsstaterna (AVS) samt Europeiska gemenskaperna, undertecknad i Lomé den 15 december 1989 (godkänd genom rådets och kommissionens beslut 91/400/EKSG, EEG av den 25 februari 1991, om slutandet av den fjärde AVS-EEG-konventionen, EGT L 229, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 17, s. 57), i dess lydelse enligt det avtal som undertecknades i Mauritius den 4 november 1995 (EGT L 156, 1998, s. 3).
Full & Egal Universal Law Academy