15.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 209/27
Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 juni 2008 – Google France mot CNRRH, Pierre-Alexis Thonet, Bruno Raboin och Tiger, franchisetagare till ”Unicis”
(Mål C-238/08)
(2008/C 209/41)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour de cassation (chambre commerciale, financière et économique) (Frankrike)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Google France
Motparter: CRNNH Pierre-Alexis Thonet, Bruno Raboin och Tiger, franchisetagare till ”Unicis”
Tolkningsfrågor
1)
När en näringsidkare enligt ett avtal om en avgiftsbelagd söktjänst på Internet bokar ett sökord och detta innebär att det, när sökordet används vid en förfrågning, visas en länk som orienterar användaren till en webbplats som näringsidkaren i fråga driver i syfte att erbjuda varor eller tjänster och sökordet återger eller imiterar ett varumärke som tredje man registrerat som beteckning för varor som är identiska eller av liknande slag och detta sker utan tillstånd från varumärkesinnehavaren, utgör då bokningen ett intrång i den ensamrätt som den sistnämnda garanteras genom artikel 5 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 (1)?
2)
Ska artikel 5.1a och b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar tolkas så, att en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst ska anses använda varumärken på ett sätt som innehavaren har rätt att förhindra när den ställer sökord till annonsörernas förfogande, genom vilka registrerade varumärken återges eller imiteras, och genom avtalet för söktjänsten ser till att utifrån dessa sökord skapa och med förtur visa reklamlänkar till webbplatser varifrån förfalskade produkter erbjuds?
3)
Kan en leverantör av en avgiftsbelagd söktjänst, i det fall användningen i fråga inte innebär sådan användning som varumärkesinnehavaren kan förhindra med stöd av direktivet eller [rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken] (2), anses leverera någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2000/31 av den 8 juni 2000 (3), på så vis att leverantören inte kan hållas ansvarig annat än om varumärkesinnehavaren informerat honom om annonsörens olagliga användning av varumärket?
(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).
(2) EGT L 11, 1994, s. 1.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktivom elektronisk handel”) (EGT L 178, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy