15.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 209/30
Talan väckt den 10 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien
(Mål C-249/08)
(2008/C 209/45)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Banks och C. Cattabriga)
Svarande: Republiken Italien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 2241/87 (1) av den 23 juli 1987 om fastställande av vissa åtgärder för kontroll av fisket och artiklarna 2.1, 31.1 och 31.2 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 (2) av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, dels genom att inte ha säkerställt ändamålsenlig kontroll, inspektion och övervakning av fisket inom sitt territorium och inom de marina farvatten som lyder under dess överhöghet och jurisdiktion, särskilt vad beträffar iakttagande av de bestämmelser som reglerar innehav ombord och användning av drivgarn, dels genom att inte på ett effektivt sätt ha säkerställt att nödvändiga åtgärder antagits med avseende på dem som är ansvariga för överträdelserna av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området för innehav ombord och användning av drivgarn, särskilt avseende tillämpningen av avskräckande påföljder på nämnda personer.
—
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
1.
Ända sedan införandet år 1992 av förbudet mot innehav ombord och användning av drivgarn som är längre än 2,5 km och sedan år 2001 av drivgarn oavsett längd, har detta förbud systematiskt och i mycket stor omfattning överträtts av den italienska fiskeflottan.
2.
Enligt kommissionen följer den omständigheten att överträdelserna är så omfattande och allvarliga direkt av att det italienska övervakningssystemet med avseende på detta förbud är ineffektivt och att de påföljder som föreskrivs i den italienska rättsordningen vid överträdelser av detta förbud inte är ändamålsenliga.
3.
Kommissionen påpekar härvid att övervakningen av användningen av drivgarn utförs av ett flertal aktörer som konkurrerar med varandra, att denna uppgift getts lägre prioritet än övriga uppgifter som dessa aktörer anförtrotts och att samordningen är bristfällig. Bristen på personal, tid och nödvändiga medel bidrar även till att hindra genomförandet av en effektiv kontroll.
4.
Även en lämplig strategisk planering av verksamheten för kontroll av användningen av drivgarn saknas. I detta avseende påpekar kommissionen att kontrollverksamheten borde vara noggrant planerad med beaktande av särskilda riskfaktorer och utföras mot bakgrund av en fullständig, integrerad och rationell strategi. Verksamheten borde dessutom koncentreras huvudsakligen till vissa perioder av året och till vissa särskilda regioner och platser. De italienska myndigheterna har emellertid inte vidtagit några åtgärder i detta avseende.
5.
De myndigheter som har att övervaka användningen av nätredskap kallade spadare har inte heller tillgång till information om fiskefartygens position genom det system för övervakning via satellit (SCP) som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 2847/93. Av undersökningar som gjorts av kommissionen följer vidare att ett relativt stort antal fiskefartyg ännu inte har försetts med sådan utrustning för lokalisering via satellit som är nödvändig för att systemet SCP ska kunna fungera. Vad beträffar insamling och datorisering av loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor, vilket föreskrivs i förordning nr 2847/93, och a fortiori analysen av dessa uppgifter jämförda med den information som erhålls genom systemet SCP, råder det stor brist på effektivitet.
6.
De italienska myndigheternas verksamhet för övervakning av användningen av ”spadare” förefaller således vara otillräcklig. Detsamma gäller påföljderna vid överträdelser av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna avseende innehav och användning av sådana nätredskap.
7.
Kommissionen påpekar, för det första, att, i strid med vad som anges i artikel 9a i förordning nr 3094/86 (3) och de bestämmelser i vilka dess innehåll därefter återgetts och utvidgats, föreskrivs i gällande italiensk lagstiftning på området för sanktionsåtgärder förbud i huvudsak endast mot användning och försök till användning av drivgarn och det omfattar inte endast innehav ombord av sådan utrustning.
8.
För det andra, när det konstaterats föreligga en överträdelse av förbudet mot användning av drivgarn, informerar de lokala övervakningsmyndigheterna inte alltid de behöriga myndigheterna om detta, framför allt på grund av det rådande sociala trycket. Under alla omständigheter följs sådan information inte upp och påföljder påförs inte på något effektivt sätt. Antalet och omfattningen av de påföljder som påförts är obetydlig.
9.
Kommissionen gör följaktligen gällande att det helt klart har visats att det system för kontroll och sanktionsåtgärder som tillämpas i Italien i syfte att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området för drivgarn ska iakttas, är otillräckligt för att säkerställa att de skyldigheter uppfylls som åligger medlemsstaterna enligt artikel 1.1 i förordning nr 2241/87 och artiklarna 2.1, 31.1 och 31.2 i förordning nr 2847/93.
(1) EGT L 207, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 3, s. 32.
(2) EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118.
(3) Rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna – EGT L 288, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 2, s. 128.
Full & Egal Universal Law Academy