30.8.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 223/26
Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden den 18 juni 2008 – Ladbrokes Betting & Gaming Ltd. och Ladbrokes International Ltd. mot Stichting de Nationale Sporttotalisator
(Mål C-258/08)
(2008/C 223/41)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ladbrokes Betting & Gaming Ltd. och Ladbrokes International Ltd.
Motpart: Stichting de Nationale Sporttotalisator
Tolkningsfrågor
1.
Uppfyller en nationell politik på hasardspelsområdet – vars syfte är att kanalisera spelbehovet och som faktiskt bidrar till att de målsättningar som åsyftas med den nationella lagstiftningen, det vill säga att motverka ludomani och att förebygga bedrägeri uppnås, eftersom det tillåtna utbudet av hasardspel är (mycket) mindre till följd av denna politik än det hade varit utan den– även villkoret enligt praxis från Europeiska gemenskapernas domstol, framför allt i dom av den 6 november 2003 i mål C-243/01, Gambelli, REG 2003, s. I-13031, att inskränkningarna på ett sammanhängande och systematiskt sätt [Orig. s. 12] ska bidra till att inskränka vadhållningsverksamheten, även om tillståndsinnehavaren/tillståndsinnehavarna tillåts att göra sitt/sina utbud av hasardspel attraktiva genom att introducera nya spel och genom att rikta den breda allmänhetens uppmärksamhet på sitt/sina utbud medelst reklam och således avhålla (potentiella) spelare från att delta i förbjudna hasardspel (jämför dom av den 6 mars 2007 i förenade målen C-338/04, C-359/04 och C-360/04, Placaniva, REG 2007, s. I-1891, punkt 55)?
2a.
Ska den nationella domstolen, förutsatt att en nationell lagstiftning om hasardspel är förenlig med artikel 49 EG, vid tillämpningen av denna lagstiftning i varje enskilt fall pröva om en åtgärd, såsom att med hjälp av en mjukvara göra utbud av hasardspel på en websida otillgängligt för personer som bor i den berörda medlemsstaten, i det enskilda fallet och i sig uppfyller villkoret att den verkligen bidrar till att de målsättningar som anförts som skäl för åtgärden uppfylls och om de inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster som följer av lagstiftningen och dess tillämpning inte är oproportionerliga?
2b.
Har det någon betydelse för svaret på fråga 2a om den berörda åtgärden inte vidtas i anslutning till myndigheternas kontroll av att den nationella lagstiftningen följs utan i anslutning till ett civilrättsligt mål i vilket den organisation som anordnar hasardspel och som har det lagstadgade tillståndet för denna verksamhet har yrkat att en åtgärd vidtas eftersom tillståndet har åsidosatts och där åsidosättandet utgörs av att motparten inte har följt den aktuella nationella lagstiftningen och således har skapat sig en otillåten fördel i förhållande till den part som har det lagstadgade tillståndet?
3.
Ska artikel 49 EG tolkas så att tillämpning av denna artikel medför att den i medlemsstaten behöriga myndigheten med hänvisning till ett i medlemsstaten gällande slutet system för tillstånd att erbjuda tjänster för spel om pengar [Orig. s. 13] kan förbjuda en tjänstetillhandahållare, som redan har tillstånd i en annan medlemsstat för att tillhandahålla sina tjänster över Internet, att även tillhandahålla dessa tjänster i den förstnämnda medlemsstaten?
Full & Egal Universal Law Academy