11.10.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 260/5
Överklagande ingett den 27 juni 2008 av Landtag Schleswig-Holstein av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 3 april 2008 i mål T-236/06, Landtag Schleswig-Holstein mot kommissionen
(Mål C-281/08 P)
(2008/C 260/06)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Landtag Schleswig-Holstein (ombud: S. Laskowski, Privatdozentin, och J. Caspar, Professor)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
förklara att överklagandet kan upptas till sakprövning och att det är välgrundat,
—
upphäva förstainstansrättens beslut av den 3 april 2008,
—
bifalla klagandenas yrkanden i första instans och förklara att talan i mål T-236/06 kan upptas till sakprövning och är välgrundad,
—
i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten så att denna kan ta upp den ursprungliga talan till sakprövning och det hittillsvarande förfarandet kan fortsättas, och
—
fatta beslut om rättegångskostnaderna och förplikta kommissionen att ersätta dessa i förevarande förfarande.
Grunder och huvudargument
Förstainstansrätten har avvisat klagandens talan om ogiltigförklaring mot Europeiska gemenskapernas kommission, eftersom klaganden inte är en juridisk person i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Talan om ogiltigförklaring avsåg kommissionens beslut av den 10 mars och den 23 juni 2006 att vägra klaganden tillgång till handlingen SEK(2005) 420, innehållande en rättslig analys av ett förslag till rambeslut, under behandling i rådet, om att förhindra, eftersöka, upptäcka och beivra straffbelagda brott och överträdelser, inklusive terrorism.
Klaganden har anfört två grunder till stöd för sin talan mot förstainstansrättens beslut.
För det första har förstainstansrätten åsidosatt principen om rätten att höras. Principen säkerställer ett rättvist förfarande och ett effektivt rättsskydd, bland annat i syfte att förhindra att rättens beslut eventuellt påverkas av argument som parterna inte har kunnat diskutera inbördes. Därmed förebyggs överraskande beslut. För att förebygga ett sådant överraskande avgörande borde förstainstansrätten därför ha gett klaganden tillfälle till klargörande.
För det andra har förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten, eftersom den tolkat begreppet juridisk person i artikel 230 fjärde stycket EG felaktigt och rättsstridigt fastslagit att klaganden inte är en juridisk person, och således att denne inte har partsbehörighet.
Förstainstansrätten har utgått från att ordföranden för Landtag Schleswig-Holstein, inom ramen för sin behörighet att företräda någon inför rätta, inte företräder klaganden utan delstaten direkt, varför klaganden inte haft rättskapacitet och således inte heller har kapacitet att föra talan vid gemenskapsdomstolarna. Därav följer att förstinstansrätten skulle ha ansett att talan kunde tas upp till sakprövning, om klaganden i ansökan istället hade benämnts Land Schleswig-Holstein. Denna uppfattning är inte bara felaktig i rättsligt hänseende, då den inte är förenlig med Land Schleswig-Holsteins författning, utan den är enligt klaganden även ett överraskande beslut som denne inte behövt räkna med. För det första är förstainstansrättens beslut felaktigt i rättsligt hänseende, eftersom rätten inte förstått att Landtag, enligt Land Schleswig-Holsteins författning, är ”det högsta folkvalda organ som fattar politiska beslut”. För det andra är förstainstansrättens beslut felaktigt i rättsligt hänseende, eftersom rätten inte beaktat att ordföranden för Landtag företräder Landtag i sin helhet vid författningsrättsliga tvister. Begreppet Land har tolkats extensivt och generellt och kan, beroende på det normativa sammanhanget, hänföra sig såväl till delstatsregeringen som till det regionala parlamentet.
Full & Egal Universal Law Academy