8.11.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 285/17
Överklagande ingett den 21 juli 2008 av Transports Schiocchet – Excursions SARL av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 19 maj 2008 i mål T-220/07, Transports Schiocchet – Excursions mot kommissionen
(Mål C-335/08 P)
(2008/C 285/28)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Transports Schiocchet – Excursions SARL (ombud: advokaten D. Schönberger)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara det beslut som meddelades av förstainstansrätten den 19 maj 2008,
—
när den avgör målet, bifalla de yrkanden som åberopades i första instans och slutligen avgöra tvisten,
—
i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.
Som första grund har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt principen om rättsäkerhet som är förbunden med besluten om gemenskapernas rättsordning, artiklarna 235 och 288 andra stycket i EG-fördraget och artikel 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i den del som förstainstansrätten i punkt 39 i det överklagade beslutet gjorde bedömningen att väckande av talan vid nationella domstolar inte har någon suspensiv verkan och inte kan avbrytas genom preskription, även om förstainstansrätten i sina tidigare avgöranden, som är rättskraftigt avgjorda, uppmuntrade klaganden till att väcka talan vid nationell domstol.
Som andra grund har klaganden gjort gällande felaktig rättstillämpning, vilket förstainstansrätten gjort sig skyldig till vid bedömningen av villkoren för utomobligatoriskt ansvar, felaktigheter avseende missuppfattning av de faktiska omständigheterna och de yrkanden som åberopats i ansökan, artikel 288 andra stycket EG och av artikel 230 EG i den del som de nationella domstolarna bland annat fastställde kommissionens ståndpunkt och den period under vilken skadan uppkom.
Som tredje och sista grund har klaganden anfört att artiklarna 4.2 och 2.1.3 i förordning 684/92 (1) har åsidosatts i den del förstainstansrätten, genom att följa kommissionens tolkning, felaktigt fann att den verksamhet som klagandens konkurrenter bedriver utgör ”speciell trafik” (artikel 4.2) som är undantagen från tillståndsplikt, medan det i förevarande fall rör sig om parallell eller tillfällig trafik ( 2.1.3) som bedöms enligt samma regler som den reguljär trafik som bedrivs av klaganden.
(1) EUT L 74, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy