22.11.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 301/18
Överklagande ingett den 15 september 2008 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 juli 2008 i mål T-266/02, Deutsche Post AG, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Bundesverband Internationaler Express- und Kurierdienste eV (BIEK) och UPS Europe NV/SA
(Mål C-399/08 P)
(2008/C 301/33)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Kreuschitz, J. Flett, B. Martenczuk)
Övriga parter i målet: Bundesverband Internationaler Express- und Kurierdienste eV, UPS Europe NV/SA, Deutsche Post AG, Förbundsrepubliken Tyskland
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen i dess helhet,
—
i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga fastställa att Deutsche Post AG inte har styrkt att beslutet strider mot artikel 87.1 EG och således ogilla talan. I andra hand yrkar kommissionen att domstolen ska återförvisa målet till förstainstansrätten, och
—
förplikta Deutsche Post AG att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Motpart i överklagandet är Deutsche Post AG (DPAG), som är ett stort företag som tillhandahåller posttjänster på internationell nivå och som har erhållit ersättning ur statliga medel. I ett separat beslut enligt artikel 82 EG av år 2002, mot vilket talan inte väckts, slog kommissionen fast att DPAG hade missbrukat sin dominerande ställning genom att tillämpa en icke kostnadstäckande prispolitik på marknaden för pakettjänster. Eftersom DPAG under den aktuella tiden genomgående hade haft förluster hade denna aggressiva prispolitik endast kunnat finansieras med hjälp av de medel som företaget erhållit genom en ekonomisk utjämning.
Förevarande överklagande gäller främst frågan om vilka analysmetoder kommissionen kunde tillämpa, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i förevarande fall, i syfte att fastställa huruvida DPAG mottagit olagligt stöd.
Enligt den metod som förstainstansrätten förespråkade i den överklagade domen måste alla kostnader som har samband med fullgörandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, liksom företagets alla intäkter under den aktuella perioden, kontrolleras för att fastställa huruvida företaget har erhållit en för hög ersättning från staten. Om det föreligger en sådan överkompensation kan man därav dra den slutsatsen att dessa medel har använts för att finansiera den illojala prispolitiken inom den angränsande marknaden för pakettjänster från dörr till dörr.
Enligt den metod som användes i beslutet beräknade kommissionen de underskott som uppstod på den angränsande marknaden och fastställde huruvida dessa underskott kompenserades med hjälp av statliga medel. Om det kunde fastställas att det förelåg en sådan kompensation och om ingen annan finansieringskälla förelåg (i form av företagets egna medel) innebar detta att den illojala prispolitiken finansierades med hjälp av statliga medel på den angränsande marknaden för pakettjänster från dörr till dörr.
Kommissionen anser att den metod som den tillämpade i sitt beslut är korrekt. Genom denna metod kan man med hjälp av ett logiskt resonemang som inbegriper antagandet att pengar slutligen måste härröra någonstans ifrån sluta sig till att det föreligger rättsstridigt statligt stöd. Varken nämnda resonemang eller de faktiska omständigheter detta bygger på har ifrågasatts i den överklagade domen. Förstainstansrätten har ändå i den överklagade domen utan närmare förklaring utgått ifrån att det endast är den förstnämnda metoden som kan användas.
Kommissionen anför följande grunder till stöd för sitt överklagande: Artiklarna 87.1 EG och 86.2 EG har åsidosatts i det att dessa bestämmelser har tolkats felaktigt i den överklagade domen. Förstainstansrätten slog nämligen fast att dessa bestämmelser utesluter tillämpning av en metod, som i övrigt inte kritiserats i den överklagade domen, som innebär att det med hjälp av ett logiskt, välgrundat resonemang är möjligt att slå fast att det förekommer ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Dessutom gör kommissionen gällande att förstainstansrätten saknade behörighet och att artikel 230 EG har åsidosatts i det att rätten har överskridit sin behörighet och gränserna för sin prövningsrätt. Kommissionen anser vidare att artikel 36 i domstolens stadga har åsidosatts i det att förstainstansrätten inte har motiverat varför den ansåg att den metod som använts i beslutet var rättsstridig.
Full & Egal Universal Law Academy