22.11.2008
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 301/23
Överklagande ingett den 23 september 2008 av Sviluppo Italia Basilicata SpA av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 8 juli 2008 i mål T-176/06, Sviluppo Italia Basilicata SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-414/08 P)
(2008/C 301/37)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Sviluppo Italia Basilicata SpA (ombud: F. Sciaudone, R. Sciaudone och A. Neri, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 8 juli 2008 i mål T-176/06 (den överklagade domen), och återförvisa målet till förstainstansrätten för ett avgörande i sak mot bakgrund av domstolens anvisningar,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål och i mål T-176/06.
Grunder och huvudargument
Genom den överklagade domen ogillade förstainstansrätten den talan som väckts av Sviluppo Italia Basilicata SpA dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 1706 av den 20 april 2006 (det angripna beslutet) om nedsättning av det finansiella stöd som beviljats av Europeiska regionala utvecklingsfonden till förmån för det allmänna stödet för genomförande av åtgärder i syfte att främja små och medelstora företag som är verksamma i regionen Basilicata i Italien, dels om ersättning för skada som Sviluppo Italia Basilicata SpA lidit på grund av detta beslut.
Till stöd för sitt överklagande gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjort sig skyldig till flera rättsliga fel.
För det första gör klaganden gällande att förstainstansrätten, genom att behandla dennes grunder till stöd för sin talan vid förstainstansrätten i omvänd ordning, uppenbart förvrängt innebörden och räckvidden av talan.
Före det andra gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjort flera rättsliga fel vad gäller tolkningen och tillämpningen av allmänt stöd i avtalet och blad 19 i beslut 97/322/EG (1). Enligt klaganden har förstainstansrätten inte, mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser, förstått innebörden och syftet med åtgärd 2 i det allmänna stödet. Till följd av dessa allvarliga inledande fel har förstainstansrätten gjort flera felaktiga tolkningar av betydande begrepp som åtagande, kostnad och varaktighet.
För det tredje gör klaganden gällande att förstainstansrätten borde ha slagit fast att det angripna beslutet var rättstridigt, eftersom det antagits på grundval av ett påstått åsidosättande av ett villkor (villkor för användning) vilket inte återfinns i tilldelningsbeslutet eller i programmet för allmänt stöd. Denna tillämpning innebär problem med avseende på rättssäkerheten och det stora utrymme för skönsmässig bedömning som tillämpats.
För det fjärde gör klaganden gällande att förstainstansrätten missbedömt, och följaktligen inte tillämpat, de principer som slagits fast av domstolen i dom av den 21 september 2000 i mål C-462/98 P, Mediocurso mot kommissionen (2).
För det femte gör klaganden gällande att artiklarna 25 och 26 i förordning nr 4253/88 (3) vad gäller kommissionens skyldighet att övervaka och kontrollera har åsidosatts. Vad som slagits fast av förstainstansrätten skulle leda till att de övervakningssystem som anges i de aktuella bestämmelserna inte tillämpas eller respekteras.
För det sjätte gör klaganden gällande att principen om berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts genom att förstainstansrätten förkastade klagandens argument eftersom denna felaktigt ansåg att de förväntningar som kommissionen gett upphov till (bland annat genom övervakningskommitténs handlande) under alla omständigheter skett i strid med tillämpliga bestämmelser och därför inte kan vara skyddsvärda.
För det sjunde gör klaganden gällande att förstainstansrätten gjort en felaktig bedömning av bevisen och åsidosatt allmänna bevisbördeprinciper genom att inte godta bevisning som framlagts av klaganden eller omständigheter som kommissionen medgett.
För det åttonde gör klaganden gällande att förstainstansrätten åsidosatt gemenskapens rättspraxis vad avser tillämpningen av proportionalitetsprincipen i fall där gemenskapens bidrag minskas, genom att inte ta hänsyn till sådana omständigheter som hade kunnat leda till en mindre betydande ekonomisk anpassning.
Vad gäller grunden för överklagandet avseende skadestånd gör klaganden framförallt gällande att den överklagade domen är felaktigt och otillräckligt motiverad vad avser att förstainstansrätten ogillande av klagandes talan om skadestånd som grundades på gemenskapens rättstridiga handlande.
Slutligen gör klaganden gällande att den överklagade domen är otillräckligt och felaktigt motiverad vad gäller ogillande av talan om skadestånd vad avser gemenskapens ansvar för rättsstridigt handlande (objektivt ansvar).
(1) Kommissionens beslut av den 23 april 1997 om ändring av besluten om godkännande av ramar för gemenskapsstöd, samlade programplaneringsdokument och gemenskapsinitiativ gällande i Italien (EGT L 146, s. 11).
(2) REG 2000, s. I-7183.
(3) Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy