10.1.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 6/11
Talan väckt den 7 oktober 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike
(Mål C-443/08)
(2009/C 6/18)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Alcover San Pedro och J.-B. Laignelot)
Svarande: Republiken Frankrike
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att på ett korrekt sätt införliva artiklarna 2.3, 2.4 och 4.4 i direktivet såvitt avser definitionen av begreppen ”liten anläggning” och ”väsentlig ändring” och de skyldigheter som gäller för befintliga anläggningar, och
—
förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden har gjort gällande att begreppen ”liten anläggning” och ”väsentlig ändring” enligt definitionerna i artiklarna 2.3 och 2.4 i direktiv 1999/13/EG är nödvändiga för att säkerställa en harmoniserad och effektiv tillämpning av detta direktiv, eftersom de fastställer de skyldigheter som gäller för vissa kategorier av industrianläggningar som omfattas av direktivet. Införlivandet av direktivet i fransk lagstiftning innehåller emellertid i detta avseende många brister på grund av att svaranden har angett någon definition av begreppet ”liten anläggning” och definitionen av ”väsentlig ändring” inte beaktar de gränsvärden för ökade utsläpp av flyktiga organiska föreningar över vilka en ändring av anläggningen måste anses väsentlig.
Sökanden har även kritiserat bristen på precision och klarhet när det gäller införlivandet av artikel 4.4 i direktivet såvitt avser de skyldigheter som gäller för väsentliga ändringar av befintliga anläggningar. Eftersom reglerna för nya anläggningar är strängare än de som gäller för gamla anläggningar, bör det fastställas tydligare regler i de fall där en befintlig anläggning genomgår väsenliga ändringar för att säkerställa att direktivet, som syftar till att garantera en hög grad av miljöskydd, får en ändamålsenlig verkan.
(1) EGT L 85, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy