7.2.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 32/13
Talan väckt den 4 november 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien
(Mål C-474/08)
(2009/C 32/21)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Patakia och B. Schima)
Svarande: Konungariket Belgien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Konungariket Belgien har åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (1)
genom att inte tillse att de fall då tillträde till överförings- eller distributionssystemet vägrats kan underställas tillsynsmyndigheten som ska fatta ett bindande beslut inom två månader enligt artikel 23.5 i det ovannämnda direktivet och
genom att undandra vissa element av avgörande betydelse för beräkningen av tarifferna från tillsynsmyndighetens kompetens sådan den angetts i artikel 23.2 i direktiv 2003/54/EG samt
—
förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen gör för det första gällande att artikel 23.5 i direktiv 2003/54/EG inte har införlivats i belgisk rätt. De relevanta belgiska bestämmelserna gällande organiseringen av elmarknaden är så generella att det inte säkert kan fastställas huruvida det finns en individuell rätt att överklaga beslut om vägrat tillträde till överförings- eller distributionssystemet för elektricitet. Dessa bestämmelser fastställer vidare inget exakt förfarande och bestämmer inte heller någon frist för tillsynsmyndighetens, i föreliggande fall Commission nationale de régulation de l'électricité (CRE), beslut.
Sökanden hävdar för det andra att svaranden har åsidosatt artikel 23.2 i direktiv 2003/54/EG då denna har gett Belgiens konung, eller en annan myndighet än CRE, behörighet att föreskriva särskilda regler gällande amorteringarna och vinstmarginalen för investeringarna av nationellt och europeiskt intresse. Detta förfarande kan inte anses förenligt med den förutnämnda artikeln, då tillsynsmyndigheten, enligt dessa två hypoteser, inte verkar ha något inflytande över de beräkningsmetoder som används för att fastställa tariffer för överföring och distribution.
(1) EUT L 176, s. 37.
Full & Egal Universal Law Academy