7.2.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 32/15
Överklagande ingett den 11 november 2008 av Claudia Gualtieri av den dom som förstainstansrätten meddelade den 10 september 2008 i mål T-284/06, Gualtieri mot kommissionen
(Mål C-485/08 P)
(2009/C 32/25)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Claudia Gualtieri (ombud: advokaterna P. Gualtieri och M. Gualtieri)
Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
förkasta varje annat påstående, undantag och krav,
—
avge de lämpligaste uttalandena och förklaringarna,
—
godta de argument som anförts avseende de olika berörda frågorna och respektive motsvarande yrkanden, vilka här i alla händelser har åberopats i sin helhet,
—
fastställa att utsända nationella experter har en underordnad position i förhållande till Europeiska gemenskapernas kommission och kan jämställas med den för tillfälligt anställda samt att den ersättning dessa uppbär har karaktär av lön,
—
fastställa att enligt gemenskapsrätten ska lika arbetsinsats ge lika lön och att det i alla händelser utgör diskriminering till skada för de legala familjemedlemmarna om gifta personer medges en annan ersättning än personer som är ensamstående eller samboende,
—
i andra hand fastställa att klaganden har rätt till full ersättning enligt artikel 17 i beslutet om anställningsvillkoren för utsända nationella experter från dagen för den faktiska separationen eller från ingivandet av avtalet om äktenskapsskillnad till Tribunale de Bruxelles,
—
följaktligen helt eller delvis ogiltigförklara den överklagade domen, meddelad av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 10 september 2008 och delgiven dagen därpå, och helt eller delvis bifalla de yrkanden som framställts i första instans och inför högre instans, alternativt återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i sak, och
—
förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna, eller i andra hand ersätta samtliga kostnader vid förstainstansrätten.
Grunder och huvudargument
Inledningsvis framgår det tydligt av bestämmelserna om utsända nationella experters rättsställning att kopplingen till den utsändande förvaltningen är vilande under hela utstationeringstiden och att den nationella experten under denna period ingår fullt ut i kommissionens organisation och det endast är inom ramen för denna som personen i fråga är skyldig att utföra sitt arbete. Detta medför att dennes rättsställning är att jämställa med (läs: är identisk med) den för kategorin ”övriga anställda” (åtminstone tillfälligt anställda), vilka i sin tur likställs med tjänstemän vad gäller arbets- och lönevillkor.
På denna grund och enligt vad som stadgas i artikel 141.2 EG (enligt vilken begreppet lön även inbegriper alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt får av arbetsgivaren på grund av anställningen), en bestämmelse som är överordnad såväl artikel 17 i beslutet om anställningsvillkoren för utsända nationella experter som tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen (artikel 62 tredje stycket: ”Lönen skall bestå av en grundlön, familjetillägg och andra ersättningar.”), har den ersättning som nationella experter uppbär karaktär av lön, i likhet med dem som tillkommer tjänstemän och övriga anställda.
Klaganden hävdar således att det föreligger en allmän princip, både inom och utanför gemenskapsrätten, att lika arbetsinsats ska ge lika lön, vilket framgår av bestämmelserna i artikel 14 och följande artiklar i direktiv 2000/43/EG (1) av den 29 juni 2000, av direktiv 2000/78/EG (2) av den 27 november 2000 och av artiklarna 3.2 EG, 136 EG, 137.1 i och 141.1 EG.
Förstainstansrättens tolkning får tvärtom den följden att två arbetstagare som utför samma arbete får olika lön om den enes make redan är bosatt i Bryssel vid tidpunkten för utstationeringen och leder till allvarlig diskriminering till skada för medlemmarna av den legala familjen, trots det starka skyddet för denna institution i nationell och internationell lagstiftning och tendensen att med denna likställa samboende, som kan återfinnas i flera medlemsstaters lagstiftning, i själva tjänsteföreskrifterna (artikel 1.1 och 1.2 c i bilaga VII) och i rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.
Dessutom borde ersättningsbeloppen ha satts till samma nivå åtminstone när samboendet upphörde, eftersom det inte finns något stöd i lagstiftningen för slutsatsen att tidpunkten för inledandet av förhållandet ska beaktas att hänsyn till senare förändringar.
Vad gäller invändningen om rättsstridighet beträffande artikel 20 i beslutet om anställningsvillkoren för utsända nationella experter, med hänvisning till artikel 241 EG, hävdar klaganden att de faktiska och rättsliga omständigheter som anförts till stöd för denna har angetts på ett detaljerat och omedelbart begripligt sätt, varför motparten inte haft några invändningar, och det var uppenbart att åberopandet av artikel 241 EG syftade till att få till stånd ett avgörande angående de aktuella frågorna för det icke föreliggande fallet att talan fördröjdes.
Klaganden återtar också grunden rörande åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och har begärt ändring av beslutet om rättegångskostnaderna, som klaganden borde fått fullt ersatta enligt artiklarna 87 och 88 i förstainstansrättens rättegångsregler. Klaganden anför slutligen att den omständigheten att förstainstansrätten prövade och avgjorde tvisten i sak otvetydigt betyder att talan kan tas upp till sakprövning, vilket inte i nuläget kan ifrågasättas.
Klagande yrkar således att domstolen ska fastställa att utsända nationella experter har en underordnad position i förhållande till Europeiska gemenskapernas kommission och kan jämställas med den för tillfälligt anställda samt att den ersättning dessa uppbär har karaktär av lön. Den ska vidare fastställa att lika arbetsinsats enligt gemenskapsrätten ska ge lika lön och att det i alla händelser utgör diskriminering till skada för de legala familjemedlemmarna om gifta personer medges en annan ersättning än personer som är ensamstående eller samboende, eller i andra hand fastställa att klaganden har rätt till full ersättning enligt artikel 17 i beslutet om anställningsvillkoren för utsända nationella experter från dagen för den faktiska separationen eller från ingivandet av avtalet om äktenskapsskillnad till Tribunale de Bruxelles.
(1) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22).
(2) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, s. 16).
Full & Egal Universal Law Academy