21.2.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 44/30
Begäran om förhandsavgörande framställd av Monomeles Protodikeio Athinon (Grekland) den 27 november 2008 – Archontia Koukou mot Elliniko Dimosio
(Mål C-519/08)
(2009/C 44/50)
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Monomeles Protodikeio Athinon
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Archontia Koukou
Svarande: Elliniko Dimosio
Tolkningsfrågor
1.
Ska klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG, tolkas så att den omständigheten att på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden, har ingåtts med tillämpning av en bestämmelse i lag vilken reglerar ingående av avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden, kan anses utgöra en objektiv grund för att ingå sådana på varandra följande avtal, oberoende av att avtalen har till syfte att tillgodose ett konstant och varaktigt behov hos arbetsgivaren av att arbetsuppgifterna i fråga utförs?
2.
Innebär kriterierna för att fastställa att missbruk föreligger, som införts genom de bestämmelser som antagits för att med den nationella rättsordningen införliva klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete (till exempel bestämmelser om avtalens tillåtna sammanlagda längd och antalet förnyelser, bestämmelser om när ingående av anställningsavtal är tillåtet trots att det inte föreligger någon objektiv grund för ingående eller förnyelse av avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden), en enligt klausul 8.3 i ramavtalet otillåten minskning av den allmänna skyddsnivå som förelåg före direktiv 1999/70/EG, med beaktande av att enligt det regelverk som förelåg före direktiv 1999/70/EG, det enda kriteriet för att fastställa att missbruk förelåg var anställning genom ett avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållande, utan objektiv grund?
3.
Utgör den allmänna och exemplifierande uppräkningen av undantag, såsom de som anges i de permanenta bestämmelserna i presidentdekret nr 164/2004 avseende de högsta gränser som i princip ska tillämpas vid ingående av på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden, en effektiv åtgärd för att förhindra missbruk som följer av användning av på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden, i den mening som följer av klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete?
4.
Kan sådana bestämmelser som de som är i fråga i förevarande fall, vilka antagits med stöd av artikel 7 i presidentdekret nr 164/2004, anses vara effektiva för att förhindra missbruk och för att skydda mot detsamma, i den mening som avses i klausul 5 i ramavtalet, när det i dem
a)
för att förhindra missbruk och för att skydda visstidsanställda arbetstagare, föreskrivs att arbetsgivaren är skyldig att betala ersättning och ”uppsägningsskadestånd” i fall där på varandra följande avtal om visstidsanställning ingåtts och detta utgör missbruk, med beaktande av att i) skyldigheten att betala ersättning och ”uppsägningsskadestånd” anges i nationell rätt avseende samtliga anställningsförhållanden och inte särskilt har till syfte att förhindra missbruk i den mening som avses i ramavtalet, och ii) särskilt skyldigheten att betala ett ”uppsägningsskadestånd” när avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållande, upphävs följer av tillämpningen av klausul 4 i ramavtalet avseende icke-diskriminering av visstidsanställda arbetstagare i förhållande till jämförbara tillsvidareanställda arbetstagare, och
b)
för att förhindra missbruk, föreskrivs att sanktionsåtgärder ska vidtas med avseende på berörda enheter hos arbetsgivaren, under det att det har fastställts att identiska eller liknande sanktionsåtgärder som tidigare vidtagits inom ramen för den offentliga sektorn var ineffektiva för att beivra missbruk till följd av användning av på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden?
5.
Kan det anses utgöra ett korrekt införlivande av direktiv 1999/70/EG med den nationella rättsordningen att anta sådana bestämmelser som de som återfinns i artikel 11 i presidentdekret nr 164/2004, vilka trädde i kraft den 19 juli 2004, det vill säga efter det att den i direktiv 1999/79/EG föreskrivna fristen löpt ut, vilka endast getts tre månaders retroaktiv verkan, och vilka följaktligen endast omfattar på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden som gällde efter den 19 april 2004, varvid således på varandra följande avtal om visstidsanställning, eller visstidsanställningsförhållanden, som ingåtts även efter det att fristen för införlivande av direktiv 1999/70/EG med den nationella rättsordningen löpt ut och före den 19 april 2004 utesluts?
6.
För det fall att de bestämmelser som antagits genom presidentdekret nr 164/2004 i syfte att införliva klausul 5 i ramavtalet med den nationella rättsordningen, inte anses utgöra en effektiv åtgärd, uppkommer frågan huruvida rätten är skyldig att, inom ramen för sin skyldighet att tolka den nationella rätten i överensstämmelse med gemenskapsrätten, i enlighet med direktiv 1999/70/EG tillämpa den nationella rätt som var i kraft före nämnda presidentdekret och som innebär att käranden kan åtnjuta skydd mot missbruket (artikel 8.3 i lag nr 2112/1920), på så sätt att följderna av åsidosättandet av gemenskapsrätten (ävensom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920) undanröjs?
7.
För det fall att de åtgärder som vidtagits med stöd av presidentdekret nr 164/2004 inte anses vara effektiva och således de tidigare gällande bestämmelserna (artikel 8.3 i lag nr 2112/1920) är tillämpliga, inom ramen för skyldigheten att tolka den nationella rätten i överensstämmelse med gemenskapsrätten, kvarstår frågan huruvida rätten i tolkningshänseende är bunden av överordnade bestämmelser i den nationella rättsordningen (artikel 103.8 i konstitutionen) i den del det föreskrivs ett absolut förbud mot att omvandla avtal om visstidsanställning till avtal om tillsvidareanställning, även när det framgår att ingåendet av ett avtal om visstidsanställning utgjorde missbruk då det grundades på bestämmelser som avser extraordinära, kompletterande och i allmänhet tillfälliga behov då avtalet har till syfte att tillgodose konstanta och varaktiga behov hos en arbetsgivare inom den offentliga sektorn (se Areios Pagos avgöranden nr 19/2007 och 20/2007), även om en sådan tolkning är möjlig enligt vilken förbudet är begränsat till avtal om visstidsanställning som verkligen har till syfte att tillgodose tillfälliga, oförutsedda, omedelbara eller extraordinära behov och inte rör de fall då sådana avtal i själva verket ingåtts för att tillgodose konstanta och varaktiga behov?
8.
Är det förenligt med gemenskapsrätten att tvister avseende visstidsarbete och klausul 5 i ramavtalet, efter ikraftträdandet av presidentdekret nr 164/2004, endast omfattas av förvaltningsdomstolarnas behörighet, när detta försvårar för den visstidsanställda arbetstagaren att erhålla domstolsskydd, eftersom före ikraftträdandet av presidentdekret nr 164/2004 samtliga tvister som avsåg visstidsarbete omfattades av de allmänna domstolarnas behörighet och att de närmare bestämt skulle avgöras inom ramen för ett särskilt förfarande för arbetsrättsliga tvister, som är mera förmånligt vad avser formkrav, enklare, mindre kostsamt för käranden och normalt sett snabbare?
Full & Egal Universal Law Academy