21.2.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 44/34
Överklagande ingett den 3 december 2008 av Kahla/Thüringen Porzellan GmbH av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 24 september 2008 i mål T-20/03, Kahla/Thüringen Porzellan GmbH, med stöd av Freistaat Thüringen och Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-537/08 P)
(2009/C 44/56)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Kahla/Thüringen Porzellan GmbH (ombud: M. Schütte, Rechtsanwalt, S. Zühlke, Rechtsanwältin och P. Werner, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Freistaat Thüringen, Förbundsrepubliken Tyskland, Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 24 september 2008 i mål T-20/03, Kahla/Thüringen Porzellan GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission i den del den avser åtgärderna 15 och 26 samt rättegångskostnaderna,
—
ogiltigförklara artikel 1.2 d och g i kommissionens beslut 2003/643/EG av den 13 maj 2003 om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH (1) liksom artikel 2 i den del denna rör åtgärderna 15 och 26, och i vart fall i den mån det där föreskrivs att åtgärderna 15 och 26 ska återkrävas,
—
i andra hand, upphäva den överklagade domen i den del det där fastställs att bidraget till främjande av sysselsättningen helt och hållet ska anses som en fördel för klaganden och därför ska återkrävas,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Förevarande överklagande riktar sig mot den dom varigenom förstainstansrätten ogillade klagandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/643/EG av den 13 maj 2003 om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för Kahla Porzellan GmbH och Kahla/Thüringen Porzellan GmbH i den del som detta beslut rör de finansieringsåtgärder som vidtagits till förmån för Kahla/Thüringen Porzellan GmbH.
Klaganden anför två förstahandsgrunder och en alternativ grund till stöd för sitt överklagande. Klaganden anser att gemenskapsrätten åsidosätts i den överklagade domen, eftersom den bygger på en felaktig tillämpning av de grundläggande principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar. Om domstolen inte godtar dessa argument utgör i vart fall vissa konstateranden i den överklagade domen ett åsidosättande av artikel 87.1 EG.
Genom den första grunden gör klaganden gällande att den överklagade domen innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen i det att förstainstansrätten slog fast att det av kommissionen godkända programmet för att främja investeringar i små och medelstora företag från början innehöll begränsningar med avseende på företag i svårigheter och att den av kommissionen godkända ordningen i 249h § i Arbeitsförderungsgesetz (AFG) från början uteslöt privata företag.
Genom den andra grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar genom att slå fast att det faktum att kommissionen i de beslut som offentliggjorts i den offentliga tidningen, eller som offentliggjorts på annat sätt, inte uttryckligen angett några begränsningar vad gäller dess godkännande av programmet för att främja investeringar i små och medelstora företag eller vad gäller dess konstaterande att 249h § AFG inte innehöll inslag av stöd inte kunde ge upphov till några berättigade förväntningar hos klaganden på att åtgärderna var rättsenliga och att det därmed kunde krävas av klaganden att den tog reda på huruvida det stöd den mottagit var rättsenligt genom att undersöka offentliggjorda handlingar.
Genom den tredje alternativa grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 87 EG i det att den, utan att göra en bedömning av den faktiska besparing som klaganden gjort, slog fast att denna på grund av de aktuella åtgärderna hade fått en fördel som utgjorde stöd uppgående till det belopp med vilket bidrag beviljats.
(1) EUT L 227, s. 12.
Full & Egal Universal Law Academy