7.3.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 55/15
Överklagande ingett den 23 december 2008 av People's Mojahedin Organization of Iran av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 oktober 2008 i mål T-256/07, People's Mojahedin Organization of Iran mot Europeiska unionens råd
(Mål C-576/08 P)
(2009/C 55/24)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: People's Mojahedin Organization of Iran (ombud: J.-P. Spitzer, lawyer, D. Vaughan QC, M.-E. Demetriou, Barrister)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska gemenskapernas kommission, Konungariket Nederländerna
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva förstainstansrättens avgörande i den del rätten inte biföll PMOI:s yrkande om ogiltigförklaring av rådets beslut 2007/445/EG (1),
—
ogiltigförklara beslut 2007/445/EG i den del det angår PMOI,
—
förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader för förfarandet i detta mål om överklagande och dennes rättegångskostnader vid förstainstansrätten i den del de rör beslut 2007/445/EG.
Grunder och huvudargument
Klaganden gör gällande att målet vid förstainstansrätten rörde grundläggande rättigheter och tillämpningen av artikel 1.4 och 1.6 i gemensam ståndpunkt 931/2001 och artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 med avseende på en gemenskapsåtgärd som innebar att People's Mojahedin Organization of Iran kvarstod på förteckningen över förbjudna organisationer. Klaganden anför följande grunder:
1)
Förstainstansrätten gjorde inte en fullständig prövning av beslut 2007/445/EG i enlighet med kraven i EG-fördraget vid fastställelsen av huruvida rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning.
2)
Förstainstansrätten iakttog inte principen om ett effektivt domstolsskydd genom att inte vidta en fullständig prövning.
3)
Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att finna att rådet inte hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när det antog sitt beslut. Rådet och förstainstansrätten hade tillgång till alla faktiska omständigheter och argument som hade förelagts den nationella domstolen och borde ha undersökt bevisning till klagandens fördel i detalj.
4)
Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning enligt artikel 1.4 och 1.6 i nämnda gemensamma ståndpunkt och enligt artikel 2.3 i nämnda förordning genom att underkänna klagandens ståndpunkt att endast pågående och aktuell terroristverksamhet eller hot kan motivera att en person kvarstår på förteckningen.
5)
Det var fel av förstainstansrätten att finna att rådet hade rätt att inte beakta den bevisning till klagandens fördel som denna förebringat på grundval av dess slutsats angående de argument som anförts inom ramen för den föregående grunden.
6)
Det var fel av förstainstansrätten att underkänna klagandens argument att rådet inte hade gett en tillräcklig motivering angående den bevisning till klagandens fördel som rörde omständigheter avseende tiden efter år 2001 och inte heller tillräckligt hade motiverat varför det var berättigat att klaganden kvarstod på förteckningen över förbjudna organisationer.
(1) Rådets beslut 2007/445/EG av den 28 juni 2007 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av besluten 2006/379/EG och 2006/1008/EG (EUT L 169, s. 58).
Full & Egal Universal Law Academy