7.2.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 32/40
Talan väckt den 14 november 2008 – Ryanair mot kommissionen
(Mål T-494/08)
(2009/C 32/78)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida och I. Metaxas-Maragkidis)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
—
förklara, i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG, att kommissionens underförstådda beslut att avslå sökandens ansökan av den 25 juni 2008 om tillgång till handlingar är ogiltigt och att kommissionens beslut av den 9 oktober 2008 att inte ge tillgång till samma handlingar är en nullitet,
—
i andra hand ogiltigförklara, i enlighet med artiklarna 230 EG och 231 EG, kommissionens beslut av den 9 oktober 2008 att avslå sökandens ansökan av den 25 juni 2008 om tillgång till handlingar,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och
—
vidta de övriga åtgärder som förstainstansrätten finner lämpliga.
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska ogiltigförklara kommissionens underförstådda beslut att avslå sökandens ansökan, med stöd av förordning nr 1049/2001 (1), om tillgång till handlingar i förfaranden om statligt stöd med avseende på det statliga stöd som påstås ha beviljats genom ett avtal med flygplansoperatören för Århus flygplats. Nämnda beslut följdes av ett uttryckligt beslut av den 9 oktober 2008. Sökanden yrkar i andra hand att detta uttryckliga beslut ska ogiltigförklaras.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
För det första gör sökanden gällande att kommissionens avslag strider mot artikel 4 i förordning nr 1049/2001. Sökanden hävdar att kommissionen företog en övergripande bedömning av de handlingar som omfattas av ansökan i stället för en individuell bedömning av dessa handlingar. Sökanden hävdar särskilt att kommissionen inte i nödvändig omfattning tog ställning till huruvida det förelåg en specifik, reell och förutsebar risk för att de skyddade intressen som avses i artikel 4.2 och 4.3 i förordningen skulle ha undergrävts. Sökanden gör vidare gällande att kommissionen inte i nödvändig omfattning tog ställning till huruvida ett delvis utlämnande av handlingarna skulle ha undergrävt skyddet för juridisk rådgivning, syftet med utredningar eller kommissionens beslutsförfarande och därmed skulle ha stridit mot artikel 4.6 i förordningen samt att kommissionen inte har tillämpat proportionalitetsprincipen på ett riktigt sätt. Slutligen hävdar sökanden att kommissionen inte tog ställning till huruvida det förelåg ett allmänintresse med avseende på den rätt till försvar, insyn och öppenhet som sökanden åberopade.
För det andra gör sökanden gällande att kommissionen, genom det underförstådda beslutet att inte ge tillgång till handlingarna och beslutet av den 9 oktober 2008, har åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG och artikel 8 i förordning nr 1049/2001.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
Full & Egal Universal Law Academy