15.1.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 13/13
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 november 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Stuttgart — Tyskland) — Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot Gaetano Mantello
(Mål C-261/09) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 3 led 2 - Ne bis in idem - Begreppet ”samma gärning” - Möjlighet för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder - Lagakraftägande dom i den utfärdande medlemsstaten - Narkotikainnehav - Narkotikahandel - Kriminell organisation)
2011/C 13/20
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Stuttgart — Tyskland
Part i målet vid den nationella domstolen
Gaetano Mantello
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Oberlandesgericht Stuttgart — Tolkning av artikel 3 led 2 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) — Principen ne bis in idem på nationell nivå — Möjlighet för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats i syfte att lagföra en person för en gärning som vederbörande redan har fällts för i en lagakraftvunnen dom i den medlemssatt som har utfärdat arresteringsordern — Begreppet ”samma gärning” — Situation där samtliga omständigheter bakom den europeiska arresteringsordern var kända av den utredande myndigheten i den medlemssatt som utfärdat arresteringsordern under det första straffrättsliga förfarandet, vilka dock av utredningstaktiska skäl inte utnyttjades
Domslut
Begreppet ”samma gärning” i artikel 3 led 2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna utgör — med avseende på utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder — ett självständigt unionsrättsligt begrepp.
Under sådana omständigheter som dem som är för handen i ärendet vid den nationella domstolen, där den utfärdande rättsliga myndigheten, som svar på en begäran om uppgifter enligt artikel 15.2 i rambeslutet från den verkställande rättsliga myndigheten, med tillämpning av nationell rätt och med beaktande av de krav som följer av begreppet ”samma gärning” i artikel 3 led 2, uttryckligen har förklarat att den tidigare dom som meddelats i den utfärdande medlemsstaten inte utgör en lagakraftägande dom som omfattar de gärningar som avses i arresteringsordern och att den domen således inte utgör hinder för den lagföring som avses i arresteringsordern, finns det inte något skäl för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställighet med stöd av artikel 3 led 2.
(1) EUT C 220, 12.09.2009.
Full & Egal Universal Law Academy