29.1.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 30/6
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 december 2010 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division), Förenade kungariket) — Everything Everywhere Limited (tidigare T-Mobile UK limited) mot The Commissioners of Her Majesty's Revenue & Customs
(Mål C-276/09) (1)
(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Artikel 13 B d leden 1 och 3 - Förhandlingar om krediter - Transaktioner rörande betalningar och överföringar - Huruvida det föreligger två fristående tillhandahållanden av tjänster eller ett enda tillhandahållande - Extraavgifter som tas ut när vissa betalningssätt används för att betala mobiltelefonitjänster)
2011/C 30/09
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
High Court of Justice (Chancery Division), Förenade kungariket
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Everything Everywhere Limited (tidigare T-Mobile UK limited)
Motpart: The Commissioners of Her Majesty's Revenue & Customs
Saken
Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice, Chancery Division — Tolkning av artikel 13 B d led 3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Undantag från skatteplikt — Omfattning — Begreppet ”tjänster som har till verkan att överföra medel och medför rättsliga och finansiella förändringar” — Tjänster som innebär att det görs en debitering av ett konto och en motsvarande kreditering av ett annat konto — Tjänster som inte innefattar utförandet av uppgifter innebärande debitering av ett konto och motsvarande kreditering av ett annat konto, men som, när detta leder till en överföring av medel, i efterhand kan anses ha varit orsaken till denna överföring — System för betalning av mobiltelefonsamtal
Domslut
De extraavgifter som en tillhandahållare av telekommunikationstjänster tar ut av sina kunder när dessa inte betalar nämnda tjänster via autogiro eller överföringar via Bankers’ Automated Clearing System, utan via kreditkort, betalkort eller check, eller kontant i kassan i en bank eller i kassan hos ett av tillhandahållarens betalningsombud, utgör i mervärdesskattehänseende inte vederlag för ett tillhandahållande av tjänster som är fristående och självständigt i förhållande till det huvudsakliga tillhandahållandet, vilket består i tillhandahållande av telekommunikationstjänster.
(1) EUT C 267, 7.11.2009.
Full & Egal Universal Law Academy