29.10.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 319/3
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 september 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bezirksgericht Linz (Österrike)) — brottmål mot Jochen Dickinger och Franz Ömer
(Mål C-347/09) (1)
(Frihet att tillhandahålla tjänster - Etableringsfrihet - Nationell lagstiftning om inrättande av monopol på tillhandahållande av kasinospel via internet - Villkor för att det ska vara tillåtet - Expansionistisk marknadsföringspolitik - Kontroll i andra medlemsstater av aktörer som bedriver hasardspelsverksamhet - Tillerkännande av monopolställning till ett privaträttsligt bolag - Endast kapitalbolag med huvudkontor inom landets gränser har möjlighet att tillerkännas monopolställning - Förbud för monopolinnehavaren att bilda filialer utanför hemviststaten)
2011/C 319/04
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bezirksgericht Linz
Part i brottmålet vid den nationella domstolen
Jochen Dickinger och Franz Ömer.
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Bezirksgericht Linz — Tolkning av artiklarna 43 EG och 49 EG — Nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet vid äventyr av straffrättsliga påföljder att bedriva hasardspel utan koncession utfärdad av den behöriga myndigheten, dock att sådan koncession, vilken medges för en längsta period av 15 år, endast kan erhållas av kapitalassociationer som har hemvist i landet och som inte har dotterbolag i utlandet
Domslut
1.
Unionsrätten, i synnerhet artikel 49 EG, utgör hinder för att det i nationell lagstiftning föreskrivs straffansvar för överträdelser av monopol på hasardspelsverksamhet, såsom det ifrågavarande monopolet för kasinospel som tillhandahålls via internet i målet vid den nationella domstolen, om sådan lagstiftning inte är förenlig med unionsrättsliga bestämmelser.
2.
Artikel 49 EG ska tolkas så, att den är tillämplig på hasardspelstjänster som tillhandahålls via internet i en värdmedlemsstat av en aktör med säte i en annan medlemsstat, trots att denna aktör
a)
har upprättat en viss infrastruktur i värdmedlemsstaten för datasupport, såsom en server, och
b)
utnyttjar datasupporttjänster som tillhandahålls av en aktör med säte i värdmedlemsstaten för att kunna tillhandahålla sina tjänster till kunder som även de har hemvist i denna medlemsstat.
3.
Artikel 49 FEUF ska tolkas på följande sätt:
a)
En medlemsstat som strävar efter att säkerställa en särskilt hög skyddsnivå kan ha fog för bedömningen att det bara är genom att ensamrättigheter ges till ett enda organ, vilket är föremål för sträng kontroll av myndigheterna, som myndigheterna kan bekämpa den kriminalitet som riktar sig mot hasardspelssektorn och fullfölja målet att motverka att allmänheten lockas till överdrivna spelutgifter och att bekämpa spelberoende på ett tillräckligt effektivt sätt.
b)
För att nationell lagstiftning, varigenom ett monopol på hasardspelsverksamhet inrättas och monopolinnehavaren tillåts bedriva en expansionistisk marknadsföringspolitik, ska anses vara förenlig med syftet att bekämpa brottslighet samt begränsa spelmöjligheterna
—
måste utgångspunkten för denna lagstiftning vara att brottslig och bedräglig aktivitet inom spelsektorn samt spelberoende utgör ett problem i den berörda medlemsstaten och att detta problem skulle kunna avhjälpas genom att antalet godkända och reglerade verksamheter utökas, samt
—
får endast sådan marknadsföring som är väl avvägd och strikt begränsad till det som är nödvändigt för att styra konsumenterna mot kontrollerad spelverksamhet vara tillåten enligt denna lagstiftning.
c)
Den omständigheten att en medlemsstat har valt ett annat skyddssystem än en annan medlemsstat kan inte påverka bedömningen av om de bestämmelser som har antagits på området är nödvändiga och proportionerliga, utan bestämmelserna ska endast bedömas med hänsyn till de eftersträvade ändamålen och den skyddsnivå som de avser att säkerställa.
(1) EUT C 282, 21.11.2009.
Full & Egal Universal Law Academy