2.7.2011
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 194/4
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 12 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Vilniaus miesto 1 apylinkės teismas — Republiken Litauen) — Malgožata Runevič-Vardyn, Łukasz Paweł Wardyn mot Vilniaus miesto savivaldybės administracija, Lietuvos Respublikos teisingumo ministerija, Valstybinė lietuvių kalbos komisija, Vilniaus miesto savivaldybės administracijos Teisės departamento Civilinės metrikacijos skyrius
(Mål C-391/09) (1)
(Unionsmedborgarskap - Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna - Principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet - Artiklarna 18 FEUF och 21 FEUF - Principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung - Direktiv 2000/43/EG - Nationella bestämmelser enligt vilka fysiska personers efternamn och förnamn ska transkriberas i folkbokföringshandlingar i enlighet med de särskilda stavningsreglerna i det officiella nationalspråket)
2011/C 194/04
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Vilniaus miesto 1 apylinkės teismas
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Malgožata Runevič-Vardyn, Łukasz Paweł Wardyn
Svarande: Vilniaus miesto savivaldybės administracija, Lietuvos Respublikos teisingumo ministerija, Valstybinė lietuvių kalbos komisija, Vilniaus miesto savivaldybės administracijos Teisės departamento Civilinės metrikacijos skyrius
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Tolkning av artiklarna 12 första stycket EG och 18.1 EG samt av artikel 2.2 b i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22) — Nationella bestämmelser enligt vilka för- och efternamn på en person med annan nationalitet eller medborgarskap ska transkriberas i folkbokföringshandlingar med de bokstäver som finns i det officiella språket i denna medlemsstat.
Domslut
1.
Nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att en persons för- och efternamn endast får transkriberas i detta lands folkbokföringshandlingar i enlighet med stavningsreglerna i det officiella nationalspråket avser en situation som inte omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.
2.
Artikel 21 FEUF ska tolkas så, att
—
den inte utgör hinder mot att behöriga myndigheter i en medlemsstat, med tillämpning av nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att en persons för- och efternamn endast får transkriberas i detta lands folkbokföringshandlingar i enlighet med stavningsreglerna i det officiella nationalspråket, vägrar att i födelseattesten och vigselbeviset för en av sina medborgare ändra transkriberingen av dennes för- och efternamn enligt stavningsreglerna i en annan medlemsstat,
—
den inte utgör hinder mot att behöriga myndigheter i en medlemsstat, under omständigheter som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och med tillämpning av nämnda nationella bestämmelser, vägrar att ändra det gemensamma efternamnet på makar som är unionsmedborgare, såsom det är upptaget i de folkbokföringshandlingar som utfärdats av ursprungsmedlemsstaten för en av dessa medborgare, i enlighet med stavningsreglerna i sistnämnda stat, under förutsättning att denna vägran inte ger upphov till allvarliga olägenheter för nämnda medborgare i administrativt, yrkesmässigt och privat hänseende — vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Om detta skulle vara fallet, ankommer det även på denna domstol att pröva om vägran att vidta en ändring är nödvändig för att skydda de intressen som de nationella bestämmelserna avser att säkerställa och om den står i proportion till det eftersträvade berättigade målet,
—
den inte utgör hinder mot att behöriga myndigheter i en medlemsstat, under omständigheter som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och med tillämpning av nämnda nationella bestämmelser, vägrar att ändra vigselbeviset för en unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat så, att nämnda medborgares förnamn i beviset transkriberas med diakritiska tecken, såsom de har transkriberats i de folkbokföringshandlingar som utfärdats av dennes ursprungsmedlemsstat och i enlighet med stavningsreglerna för det officiella nationalspråket i den sistnämnda staten.
(1) EUT C 312, 19.12.2009.
Full & Egal Universal Law Academy