1.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 180/28
Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia — grad (Bulgarien) den 14 maj 2009 — Georgi Ivanov Elchinov mot Natsionalna Zdravnoosiguritelna kasa
(Mål C-173/09)
2009/C 180/49
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad Sofia — grad (förvaltningsdomstolen i Sofia)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Georgi Ivanov Elchinov
Motpart: Natsionalna Zdravnoosiguritelna kasa (den nationella sjukförsäkringskassan)
Ytterligare deltagare i rättegången: Ministerstvo na Zdraveopazvaneto (hälsoministeriet)
Tolkningsfrågor
1)
Ska artikel 22.2 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 […] tolkas på så sätt att, om den konkreta vård som är föremål för en ansökan om en E112-blankett inte kan erhållas i en bulgarisk sjukvårdsinrättning, så ska det antas att denna vård inte ska finansieras genom den nationella sjukförsäkringskassans (NZOK) eller hälsoministeriets budget, och omvänt, att om denna vård finansieras genom NZOK:s eller hälsoministeriets budget, så ska det antas att den kan erhållas i en bulgarisk sjukvårdsinrättning?
2)
Ska uttrycket ”inte kan få sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt”, i artikel 22.2 andra stycket i förordning nr 1408/71, tolkas på så sätt att det avser fall där den vård som erbjuds i den medlemsstat där den försäkrade är bosatt, som vård sett är långt mindre effektiv med samtidigt mer ingripande än den vård som erbjuds i en annan medlemsstat, eller avser uttrycket endast fall där den berörda personen inte kan få vård i tid?
3)
Är den nationella domstolen, mot bakgrund av principen om processautonomi, skyldig att beakta sådana bindande anvisningar som den har fått av högre instans i samband med att dess avgörande har upphävts och målet återförvisats för ny prövning, när det finns anledning att anta att dessa anvisningar strider mot gemenskapsrätten?
4)
Är det, om den berörda vården inte kan erhållas i den medlemsstat i vilken den sjukförsäkrade är bosatt, för att denna medlemsstat ska vara skyldig att ge tillstånd för vård i en annan medlemsstat enligt artikel 22.1 c i förordning nr 1408/71, tillräckligt att den berörda typen av vård omfattas av de förmåner som utges enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten även om den konkreta behandlingsmetoden inte uttryckligen nämns?
5)
Utgör artikel 49 EG och artikel 22 i förordning nr 1408/71 hinder mot en nationell bestämmelse, såsom artikel 36.1 i sjukförsäkringslagen, enligt vilken obligatoriskt försäkrade personer endast har rätt till delvis eller full ersättning av kostnader för vård utomland, om de har fått ett förhandstillstånd som rör denna vård?
6)
Måste den nationella domstolen tvinga den behöriga institutionen i den stat i vilken den sjukförsäkrade är bosatt att utfärda handlingen avseende vård utomlands (E112-blankett) när den anser att beslutet att inte utförda en sådan handling är rättsstridig, om ansökan om handlingen gjordes före vården utomlands erhölls och vården var avslutad vid tidpunkten för domstolsavgörandet?
7)
För det fall att föregående fråga ska besvaras jakande och den nationella domstolen anser att ett beslut att inte utfärda tillståndet för vård utomlands är rättsstridigt, hur ska då den sjukförsäkrades kostnader för vården ersättas:
a)
Ska kostnadens ersättas omedelbart av den stat i vilken den berörde är försäkrad, eller av den stat i vilken vården erhölls, efter uppvisande av tillståndet för vård utomlands?
b)
Till vilket belopp ska kostnaderna ersättas för det fall att kostnaden för de förmåner som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken den berörde är bosatt skiljer sig från kostnaden för de förmåner som utges i den medlemsstat i vilken vården erhölls, med hänsyn till artikel 49 EG enligt vilken inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster är förbjudna?
Full & Egal Universal Law Academy