15.8.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 193/13
Överklagande ingett den 12 juni 2009 av Anheuser-Busch, Inc. av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 25 mars 2009 i mål T-191/07, Anheuser-Busch, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Budějoviský Budvar, národní podnik
(Mål C-214/09 P)
2009/C 193/18
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Anheuser-Busch, Inc. (ombud: V. von Bomhard, Rechtsanwältin, B. Goebel, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Budějoviský Budvar, národní podnik
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska,
—
upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 25 mars 2009 i mål T-191/07, och
—
förplikta sökanden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Anheuser-Busch anför tre grunder till stöd för sin talan. Som första grund görs gällande att artikel 41.2 tredje meningen i förordning nr 207/2009 (1), jämförd med regel 16.1 och 16.3 samt regel 20.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 (2) av den 13 december 1995 om genomförande av förordning nr 40/94 (3) om gemenskapsvarumärken, har åsidosatts. Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 76.2 i förordning nr 207/2009. Som tredje grund görs gällande att artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 har åsidosatts.
De två första grunderna rör förfarandefrågor. Anheuser-Busch framhåller att dessa är av betydelse i förevarande fall. Överklagandenämnden kunde, endast med hänsyn tagen till den tidigare registreringen IR 238 203, fatta beslut om den invändning som framförts med stöd av artikel 8 a i förordning nr 207/2009, såvitt den avsåg öl. Detta innebar även att de argument som dessförinnan anförts under invändningsförfarandet, som avsåg huruvida ordet ”Budweiser” utgjorde en dominerande del av Budvars figurmärke, inte godtogs.
Förstainstansrätten gjorde fel när den fann att Budvar inte hade någon rättslig skyldighet att inge bevisning avseende att dess registrering IR 238 203 fortfarande var giltig (det vill säga hade förnyats). Denna skyldighet följde av artikel 41.2 tredje meningen i förordning nr 207/2009, jämförd med regeln 16.1 och 16.3 samt regeln 20.2 i 1995-års genomförandeförordning, och det meddelande som harmoniseringsbyrån skickade den 18 januari 2002, varigenom den återigen uppmanade Budvar att inkomma med ytterligare omständigheter, bevisning och argument till stöd för sin invändning. Denna skyldighet skulle fullgöras inom den frist som föreskrevs i meddelandet, det vill säga den 26 februari 2002. Bevisningen ingavs emellertid inte förrän den 21 januari 2004.
Följaktligen gjorde förstainstansrättens även fel när den kom fram till slutsatsen att artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 inte var tillämplig vad avsåg skyldigheten att inge intyg om förnyelse, eftersom det inte var klarlagt vad som avsågs med att intyget ingavs ”i rätt tid”. Denna bestämmelse har således åsidosatts. Det var i själva verket klarlagt vad som avsågs med rätt tid, och överklagandenämnden skulle åtminstone ha använts sig av sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 76.2 för att avgöra huruvida den skulle ta hänsyn till denna bevisning. Förstainstansrätten har läst överklagandenämnden beslut, i vilket anges att intyget om förnyelse inkommit i behörig tid. Åsidosättandet av artikel 76.2 grundar sig följaktligen i att överklagandenämnden inte använt sig av sitt utrymme för skönsmässig bedömning, samt att förstainstansrätten bekräftat att den inte använt sig av denna.
Förstainstansrätten har inte heller medgett att den bevisning avseende användningen, som Budvar ingett till stöd för sin invändning, inte var tillfredsställande, och hänvisade dessutom till andra varumärken än det som det angripna beslutet, och det underliggande beslut som överklagandenämnden fattat, avsåg. Förstainstansrätten har följaktligen åsidosatt artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EGT L 303, s. 1)
(3) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)
Full & Egal Universal Law Academy